Ler a Bíblia

8 Låt inte denna skrift med undervisning (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]

lämna din mun.

Begrunda (reflektera över) den [upprepa den lågmält för dig själv] både dag och natt

– så att du noga beaktar och följer (vakar över; ser till att göra) allt som är skrivet i den –

för då ska du lyckas (ordagrant: rusa fram)

på din väg

och du kan agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång].

[Vers 7-8 har flera parallella uttryck. Verben hör (hebr. shamar) och gör (hebr. asah) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet "och" mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet att "beakta – följa". Höger/vänster hör ihop med dag/natt och "vart du än går" hör ihop med "din väg". Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även Ps 1:2. Rent språkligt skulle ordet "meditera" kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds ord, se Jes 55:1-3; Joh 6:27, 35.]

נ – nun

105 Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg]

och ett ljus på min stig (upptrampade gångväg).

130 Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse];

det ger förståelse (urskillningsförmåga) för de enkla (öppna, villiga) [människor].

[Hebr. petach betyder "öppning" och kommer från verbet "att öppna". Att glänta på och avslöja ryms också i ordets betydelse här. När Guds ord förstås och förklaras ger det ljus som när en stängd port öppnas, se Luk 24:27, 31; Apg 17:3; Ef 1:18. Ljus är en symbol på uppenbarelse men också förknippat med välsignelse, se Ps 97:11; 112:4; 118:27, något som också förstärks med det kiastiska mönstret då denna vers tematiskt hör ihop med vers 135.]

מ – mem

97 Hur jag älskar din undervisning (Torah)!

Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).

98 Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,

för de är alltid med mig.

99 Jag har mer förståelse än alla mina lärare,

för dina stadgar (hebr. edot) är min begrundan [det jag ständigt reflekterar över].

ב – bet

9 Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?

Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord (hebr. davar).

10 Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,

låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).

11 I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, lagrat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],

så att jag inte ska synda mot dig.

16 Hela Skriften (varje skrift; varje del av Skriften) [hela Bibeln] är utandad av Gud ("gudsutandad" – gr. theopneustos) [inspirerad av Guds Ande] och nyttig (användbar, hjälpsam)

till undervisning [handledning i läran och dess tillämpning, se Rom 15:4],

till tillrättavisning (överbevisning) [om synd, se Joh 16:8],

till upprättelse (återupprättelse, korrigering), [och]

till fostran i rättfärdighet [disciplinerad träning i att leva i överensstämmelse med Guds vilja],

17 så att gudsmänniskan [den som tillhör Gud] kan bli [fullt] färdig [kvalificerad och redo att komma i funktion här och nu],

väl rustad [sedan hon fullt ut har anpassats och utrustats] för varje god gärning.

[Med Skriften syftar Paulus på de judiska skrifterna (som utgör det vi idag kallar för Gamla testamentet), men även på evangelierna, Apostlagärningarna och breven som tillkom under mitten av det första århundradet (som tillsammans med Johannesevangeliet, senare brev och Uppenbarelseboken benämns Nya testamentet). Den grekiska prepositionen pros ("till" i vers 16 och "för" i vers 17) har innebörden "samverkande fram mot målet" och betonar här Skriftens roll i helgelsen.]

39 [Skrifterna vittnar:]

Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är [faktiskt] de som vittnar (berättar sanningen) om mig,

4 För allt det som skrivits förut [i Guds ord], är [ju] skrivet till vår undervisning [för att ge oss instruktioner], så att vi genom den uthållighet (ståndaktighet) och genom den tröst (uppmuntran, uppmaning) Skrifterna ger kan [alltid skulle] bevara hoppet [vårt hopp – en förväntan och en framtidstro, se Rom 8:20-21].

3 Salig (lycklig, välsignad) är den som läser upp

och de som lyssnar till profetians ord,

och tar vara på (håller, tar till sig) det som står skrivet i den,

för tiden är nära.

[På Nya testamentets tid läste man högt från de bibliska Skrifterna när man samlades till gudstjänst, se 2 Kor 3:14. De första kristna lyssnade med andra ord till Bibeln snarare än läste. Detta är den första av sju "saligprisningar" i Uppenbarelseboken. De övriga är Upp 14:13; 16:15; 19:9; 20:6; 22:7; 22:14.]

13 Tills jag kommer, fortsätt att

läsa högt ur Skriften [främst GT, men även vissa NT-brev fanns i omlopp, se 2 Pet 3:16.],

uppmuntra (trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana)

och undervisa (lära, instruera).

[Den kristna gudstjänsten följde samma mönster som den judiska samlingen i synagogan där någon efter textläsningen lade ut ordet. Jesus följde det mönstret i Nasaret och Paulus och Barnabas gjorde på samma sätt i Antiokia i Pisidien, se Luk 4:16-20; Apg 13:15. Uppmuntran och undervisning hör ihop. Båda orden finns tillsammans i Rom 12:7-8.]

Berea

11 Folket där [den judiska befolkningen i Berea] var öppnare (mer vidsynta, hade en ädlare karaktär) än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor villighet (entusiasm) och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde. [Att budskapet som Paulus och Silas predikade att Jesus var Messias verkligen stämde med de hebreiska Skrifterna, Gamla testamentet.]

10 För Esra hade helhjärtat beslutat sig för (hade satt sitt hjärta till att) söka och utforska Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah), för att efterleva den och undervisa om dess stadgar och föreskrifter i Israel.

8 De läste tydligt ur skriftrullen, ur Guds undervisning, och förklarade [översatte] innebörden så att man förstod det som lästes. [Troligtvis översattes den hebreiska texten till arameiska, se Neh 13:24.]

24 Jesus svarade dem [saddukéerna, se vers 18]: "Är det inte här [på följande två punkter] som ni tar fel (vandrar vilse)? [Jo det är det!] Det är för att ni inte förstår (känner till) Skrifterna [som undervisar om uppståndelsen] och inte heller Guds kraft [som kan resa upp de döda].

6 Dessa ord som jag i dag befaller dig ska du [först] lägga på ditt hjärta. 7 Du ska [sedan] inpränta (vässa – hebr. shanan) dem [som en spets som vässas, se 5 Mos 32:41] i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går på vägen [på resa], när du lägger dig [på kvällen] och när du stiger upp [på morgonen]. 8 Du ska binda dem som ett tecken kring din arm, och de ska vara ett kännemärke på din panna (hebr. tofafah).

Prioritera Guds vishet

1 Min son (barn, vän):

om du tar emot mina ord

och bevarar mina budord (tydliga befallningar) inom dig,

2 genom att aktivt (uppmärksamt) lyssna till visheten

och böja ditt hjärta till klokheten (insikten, förståndet) [ödmjukar dig inför Guds kunskap, och sträcker dig emot den med all din kraft],

3 om du ropar efter förståelse (urskillningsförmåga)

och höjer din röst för att kalla på klokhet (insikt, förståelse),

4 om du söker efter den som efter silver

och letar efter den som efter en gömd skatt,

5 då kommer du att förstå vad det är att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh),

och finna (nå fram till) kunskapen om Gud (Elohim).

6 För Herren (Jahveh) ger vishet,

från hans mun kommer kunskap och förstånd (insikt).