6  Allt vad anda har love HERREN.  Halleluja!

1

Halleluja!  Loven Gud i hans helgedom,  loven honom i hans makts fäste. 2  Loven honom för hans väldiga gärningar,  loven honom efter hans stora härlighet 3  Loven honom med basunklang,  loven honom med psaltare och harpa. 4  Loven honom med puka och dans,  loven honom med strängaspel och pipa. 5  Loven honom med ljudande cymbaler,  loven honom med klingande cymbaler. 6  Allt vad anda har love HERREN.  Halleluja!

4  Loven honom med puka och dans,  loven honom med strängaspel och pipa.

3  Må de lova hans namn under dans,  till puka och harpa må de lovsjunga honom.

1

Halleluja!  Sjungen till HERRENS ära en ny sång,  hans lov i de frommas församling. 3  Må de lova hans namn under dans,  till puka och harpa må de lovsjunga honom. 4  Ty HERREN har behag till sitt folk,  han smyckar de ödmjuka med frälsning. 5  De fromma fröjde sig och give honom ära,  de juble på sina läger.

1

Halleluja!  Loven HERREN från himmelen,  loven honom i höjden. 2  Loven honom, alla hans änglar,  loven honom, all hans här. 3  Loven honom, sol och måne,  loven honom, alla lysande stjärnor. 4  Loven honom, I himlars himlar  och I vatten ovan himmelen. 5  Ja, de må lova HERRENS namn,  ty han bjöd, och de blevo skapade. 6  Och han gav dem deras plats      för alltid och för evigt;  han gav dem en lag,      och ingen överträder den. 7  Loven HERREN från jorden,  I havsdjur och alla djup, 8  eld och hagel,      snö och töcken,  du stormande vind,      som uträttar hans befallning, 9  I berg och alla höjder,  I fruktträd och alla cedrar, 10  I vilda djur och all boskap,  I kräldjur och bevingade fåglar, 11  I jordens konungar och alla folk,  I furstar och alla domare på jorden, 12  I ynglingar, så ock I jungfrur,  I gamle med de unga. 13  Ja, de må lova HERRENS namn,  ty hans namn allena är högt,  hans majestät når över jorden och himmelen.

15 Så låtom oss då genom honom alltid till Gud »frambära ett lovets offer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn.

15 Så låtom oss då genom honom alltid till Gud »frambära ett lovets offer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn.

1

Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

1

Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

1

Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg. 2  Jag vill lova HERREN alltid;  hans pris skall ständigt vara i min mun. 3  Min själ skall berömma sig av HERREN;  de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

14  Men jag skall alltid hoppas  och än mer föröka allt ditt lov.

6  Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet,  ja, du har förlöst mig ur min moders liv;  dig gäller ständigt mitt lov.

8  Låt min mun vara full av ditt lov,  hela dagen av din ära.

8  Låt min mun vara full av ditt lov,  hela dagen av din ära.

23  Mina läppar skola jubla,      ty jag vill lovsjunga dig;  ja, jubla skall min själ,      som du har förlossat.

3  Från solens uppgång ända till dess nedgång  vare HERRENS namn högtlovat.

18 Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.

23 men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava.

24 Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.»

1

Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN,  jubel till vår frälsnings klippa. 2  Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse  och höja jubel till honom med lovsånger. 3  Ty HERREN är en stor Gud,  en stor konung över alla gudar. 4  Han har jordens djup i sin hand,  och bergens höjder äro hans; 5  hans är havet, ty han har gjort det,  och hans händer hava danat det torra. 6  Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla,  låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

1

En tacksägelsepsalm.  Höjen jubel till HERREN, alla länder. 2  Tjänen HERREN med glädje,  kommen inför hans ansikte med fröjderop.

2  Tjänen HERREN med glädje,  kommen inför hans ansikte med fröjderop.

4  Gån in i hans portar med tacksägelse,  i hans gårdar med lov;  tacken honom, loven hans namn.

1

Sjungen till HERRENS ära      en ny sång,  sjungen till HERRENS ära,      alla länder. 2  Sjungen till HERRENS ära,      loven hans namn.  Båden glädje var dag,      förkunnen hans frälsning. 3  Förtäljen bland hedningarna hans ära,  bland alla folk hans under. 4  Ty stor är HERREN      och högt lovad,  fruktansvärd är han      mer än alla gudar. 5  Ty folkens alla gudar äro avgudar,  men HERREN är den som har gjort himmelen. 6  Majestät och härlighet äro inför hans ansikte,  makt och glans i hans helgedom. 7  Given åt HERREN,      I folkens släkter,  given åt HERREN      ära och makt; 8  given åt HERREN      hans namns ära,  bären fram skänker,      och kommen i hans gårdar. 9  Tillbedjen HERREN      i helig skrud,  bäven för hans ansikte,      alla länder.

3  Stor är HERREN och högtlovad,  ja, hans storhet är outrannsaklig.

3  Men Gud, jag ropar om dagen,      men du svarar icke,  så ock om natten,      men jag får ingen ro.

22  Fräls mig från lejonets gap.  Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn. 23  Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder,  mitt i församlingen skall jag prisa dig: 24  I som frukten HERREN, loven honom;  ären honom, alla Jakobs barn,  och bäven för honom, alla Israels barn.

1

Halleluja!  Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,  ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

3  Loven HERREN, ty HERREN är god,  lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.

1

HERREN är nu konung!      Därför fröjde sig jorden;  havsländerna glädje sig, så många som de äro.

12  Glädjens, I rättfärdige, i HERREN,  och prisen hans heliga namn.

8  Jag, HERREN, det är mitt namn;  och jag giver icke min ära åt någon annan  eller mitt lov åt belätena.

16 Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.

16 Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.

19 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan, 20 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.

1

Jublen i HERREN, I rättfärdige;  lovsång höves de redliga. 2  Tacken HERREN på harpa,  lovsjungen honom till tiosträngad psaltare. 3  Sjungen honom en ny sång,  spelen skönt med jubelklang.

8 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.

9  Sjungen till hans ära,       lovsägen honom,   talen om alla hans under.

3  Han drog mig upp ur fördärvets grop,      ur den djupa dyn;  han ställde mina fötter på en klippa,      han gjorde mina steg fasta;

1

En psalm, en sång för sabbatsdagen.

1

Av David; en psalm.  Om nåd och rätt vill jag sjunga,      dig, HERRE, lovsäga.

1

Av David; en psalm.  Om nåd och rätt vill jag sjunga,      dig, HERRE, lovsäga.

25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.

25 Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.

21 Och sedan han hade rådfört sig med folket, ställde han upp män som skulle sjunga till HERRENS ära och lova honom i helig skrud, under det att de drogo ut framför den väpnade hären; de skulle sjunga: »Tacken HERREN, ty hans nåd varar evinnerligen.»Ps. 106,1 136, 22 Och just som de begynte med sången och lovet, lät HERREN ett angrepp ske bakifrån på Ammons barn och Moab och folket ifrån Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo slagna.

20 Då stod Job upp och rev sönder sin mantel och skar av håret på sitt huvud. Och han föll ned till jorden och tillbad 21 och sade:  »Naken kom jag ur min moders liv,  och naken skall jag vända åter dit;  HERREN gav, och HERREN tog.  Lovat vare HERRENS namn!»

4  HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket,  du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven. 5  Lovsjungen HERREN, I hans fromme,  och prisen hans heliga namn.

11  Hör, o HERRE, och var mig nådig;  HERRE, var min hjälpare.» 12  Då förvandlade du min klagan      i fröjdesprång;  du klädde av mig sorgens dräkt      och omgjordade mig med glädje. [ (Psalms 30:13)  Därför skall min ära* lovsjunga dig,      utan att tystna;  HERRE, min Gud,      jag vill tacka dig evinnerligen. ]

11  Det är såsom krossade man benen i min kropp,      när mina ovänner smäda mig,  när de beständigt säga till mig:      »Var är nu din Gud?» [ (Psalms 42:12)  Varför är du så bedrövad, min själ,      och varför så orolig i mig?  Hoppas på Gud;      ty jag skall åter få tacka honom,  min frälsning och min Gud. ]

10 Och han sade ytterligare till dem: »Gån bort och äten eder bästa mat och dricken edert sötaste vin, och sänden omkring gåvor därav till dem som icke hava något tillrett åt sig, ty denna dag är helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd i HERREN är eder starkhet.»

1

Av David.  Lova HERREN, min själ,  och allt det i mig är hans heliga namn.

1

Av David.  Lova HERREN, min själ,  och allt det i mig är hans heliga namn. 2  Lova HERREN, min själ,  och förgät icke vad gott han har gjort,

1

Av David.  Lova HERREN, min själ,  och allt det i mig är hans heliga namn. 2  Lova HERREN, min själ,  och förgät icke vad gott han har gjort, 3  han som förlåter dig alla dina missgärningar  och helar alla dina brister, 4  han som förlossar ditt liv från graven  och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

2  Lova HERREN, min själ,  och förgät icke vad gott han har gjort,

8  De må tacka HERREN för hans nåd  och för hans under med människors barn, 9  att han mättade den försmäktande själen  och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

1

Tacken HERREN,      åkallen hans namn,  gören hans gärningar kunniga bland folken.

4  och skolen säga på den tiden:  »Tacken HERREN,      åkallen hans namn,  gören hans gärningar kunniga bland folken;      förtäljen att hans namn är högt.

1

HERRE, du är min Gud;  jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,  ty du gör underfulla ting,  du utför rådslut ifrån fordom tid,  fasta och beståndande.

23 Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du har givit mig vishet och förmåga, och för att du nu har uppenbarat för mig det vi bådo dig om; ty det som konungen ville veta har du uppenbarat för oss.»

12 Och de sade med hög röst: »Lammet som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov.»

13 Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga: »Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter.»

7 Och han sade med hög röst: »Frukten Gud och given honom ära; ty stunden är kommen, då han skall hålla dom. Ja, tillbedjen honom som har skapat himmel och jord och hav och vattenkällor.

5 Och från tronen utgick en röst, som sade: »Loven vår Gud, alla I hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora.»

5 Och från tronen utgick en röst, som sade: »Loven vår Gud, alla I hans tjänare, I som frukten honom, både små och stora.»

11 Ty det är skrivet:  »Så sant jag lever, säger Herren,  för mig skola alla knän böja sig,  och alla tungor skola prisa Gud.»

8 För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter, och allt som förtjänar att prisas -- tänken på allt sådant.

11  Tjänen HERREN med fruktan,  och fröjden eder med bävan.

17  Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud,  och över hans hjässa kommer hans ondska. [ (Psalms 7:18)  Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet  och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn. ]

1

För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

1

För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. 2  Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta;  jag vill förtälja alla dina under.

6  Lovad vare HERREN, ty han har hört     mina böners ljud!

7  HERREN är min starkhet och min sköld;      på honom förtröstade mitt hjärta.  Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta,      och med min sång vill jag tacka honom.

23  den som offrar lovets offer, han ärar mig;  och den som aktar på sin väg,  honom skall jag låta se Guds frälsning.»

4  Men när fruktan kommer över mig,  sätter jag min förtröstan på dig.

17  Men jag vill sjunga om din makt  och jubla var morgon över din nåd;  ty du var för mig en borg  och en tillflykt, när jag var i nöd. [ (Psalms 59:18)  Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,  ty Gud är min borg,      min nåderike Gud. ]

3  Så skådar jag nu efter dig i helgedomen,  för att få se din makt och ära. 4  Ty din nåd är bättre än liv;  mina läppar skola prisa dig.

1

För sångmästaren; en psalm; en sång av David. 2  Gud, dig lovar man      i stillhet i Sion,  och till dig får man infria löfte. 3  Du som hör bön,  till dig kommer allt kött.

17  Till honom ropade jag med min mun,  och lovsång var redan på min tunga.

20  Lovad vare Gud,      som icke har förkastat min bön      eller vänt ifrån mig sin nåd!

3  Såsom rök fördrives,      så fördrivas de av dig;  likasom vaxet      smälter för eld,  så förgås de ogudaktiga      för Guds ansikte. 4  Men de rättfärdiga äro glada,      de fröjda sig inför Gud      och jubla i glädje. 5  Sjungen till Guds ära,      lovsägen hans namn.  Gören väg för honom      som drager fram genom öknarna.  Hans namn är HERREN,      fröjdens inför honom;

4  Men de rättfärdiga äro glada,      de fröjda sig inför Gud      och jubla i glädje.

19  Du for upp i höjden,      du tog fångar,  du undfick gåvor      bland människorna,  ja, också de gensträviga      skola bo hos HERREN Gud.

15  Rättfärdighet och rätt      äro din trons fäste,  nåd och sanning      stå inför ditt ansikte.

1

Icke åt oss, HERRE, icke åt oss,  utan åt ditt namn giv äran,  för din nåds, för din sannings skull.

1

Loven HERREN, alla hedningar,  prisen honom, alla folk. 2  Ty hans nåd är väldig över oss,  och HERRENS sanning varar i evighet.  Halleluja!

7  Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,  när jag får lära din rättfärdighets rätter.

13  Ty du har skapat mina njurar,  du sammanvävde mig i min moders liv. 14  Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart;  ja, underbara äro dina verk,  min själ vet det väl.

1

Av David.  Lovad vare HERREN, min klippa,  han som lärde mina armar att kriga,  mina händer att strida;

1

Halleluja!  Lova HERREN, min själ. 2  Jag vill lova HERREN, så länge jag lever,  jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

14 Men Gud vare tack, som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt!

5 Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag, 6 den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade.

16 och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa,

9 I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.

9 I åter ären »ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk», för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus. 10 I som förut »icke voren ett folk», men nu ären »ett Guds folk», I som »icke haden fått någon barmhärtighet», men nu »haven fått barmhärtighet».Hos. 1,6, 9 f. 2,

4  HERREN, den högtlovade, åkallar jag,  och från mina fiender bliver jag frälst.Ps. 146,

50  Fördenskull vill jag tacka dig,  HERRE, bland hedningarna,  och lovsjunga ditt namn.Rom. 15,

21 Han är ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara gärningar som du med egna ögon har sett.

3 han skall säga till dem: »Hör, Israel! I stån nu färdiga att gå i strid mot edra fiender. Edra hjärtan vare icke försagda; frukten icke och ängslens icke, och varen icke förskräckta för dem,

10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.

18 Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa* skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.

3 Bär ock du ditt lidande såsom en god Kristi Jesu stridsman.2 Tim. 1,

4 Ingen som tjänar i krig låter sig insnärjas i näringsomsorger, ty han vill vara den till behag, som har tagit honom i sin sold.

12 Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den goda bekännelsen.

14 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lärt känna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fäder, ty I haven lärt känna honom som är från begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I ären starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde.

3 Mina älskade, då jag nu med all iver har tagit mig för att skriva till eder om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödigt att i min skrivelse förmana eder att kämpa för den tro som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.1 Tim. 6:12.

46 Och ständigt, var dag, voro de endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen bröto de bröd och åto med fröjd och i hjärtats enfald, och lovade Gud. 47 Och allt folket vad dem väl bevåget. Och Herren ökade församlingen, dag efter dag, med dem som läto sig frälsas.