O marido

25 Män [gifta män], älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) [osjälviskt] älskat församlingen och utgivit (överlämnat) sig själv för henne.

28 Det är så männen ska [osjälviskt och utgivande] älska sina hustrur

– som sina egna kroppar.

Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv.

28 Det är så männen ska [osjälviskt och utgivande] älska sina hustrur

– som sina egna kroppar.

Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv.

29 För ingen har någonsin hatat sin egen kropp (sitt eget kött),

utan tar i stället hand om och sköter om den.

Så gör den Smorde (Messias, Kristus) med församlingen,

33 Hur som helst [låt oss inte gå in på detta mer, utan gå tillbaka till relationen mellan make och maka]. Varje man ska älska sin hustru på detta sätt [osjälviskt och utgivande, på samma sätt som Jesus älskar sin församling, se vers 25], som sig själv, så får han se att hustrun kommer att respektera (uppskatta, värdesätta, högakta) sin man. [1 Pet 3:2]

Uppmaningar för det nya livet

25 Lägg därför bort all lögn (falskhet) en gång för alla,

låt var och en tala sanning till sin nästa (sin medmänniska),

för vi är ju varandras lemmar (olika delar i en och samma kropp).

[Paulus uppmanar de troende att vara ärliga och sanna med varandra i sitt tal. Men det räcker inte, de troende måste också vara ärliga med sina känslor. Att lägga locket på och inte prata om problem löser ingenting. Gud har gett människan känslor och vi uppmanas att känna glädje, sorg och vrede. Det går inte att älska det goda och rättfärdighet utan att också hata det onda och orättfärdighet. Nu följer ett bud att faktiskt visa sina känslor.]

26 Var vred (arg), men synda inte (gå inte emot Guds bud, missa inte målet). Låt aldrig solen gå ner över er förbittring (irritation, ilska) [så att frön av bitterhet sås in], 27 ge inte [ett sådant] utrymme (rum, tillfälle) för djävulen.

[Paulus citerar från Ps 4:5: "Bli vred, synda inte, tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Selah." Det avslutande hebreiska ordet Selah beskriver troligtvis en paus, och i så fall illustreras på ett praktiskt sätt eftertanke och reflektion. Paulus skriver om den sista delen med lite andra ord, men med samma betydelse.

Det finns tre ord för vrede i grekiskan, och alla finns representerade i detta kapitel:

- Grekiska thumos beskriver ett hett temperament som kokar över och översätts med "häftighet", det förbjuds i vers 31.

- Det andra ordet är parorgismos och översätts "förbittring", se vers 26b. Det har att göra med irritation och långsinthet. Det är naturligt att känna detta, men är farligt att härbärgera i hjärtat under lång tid.

- Den vrede som vi uppmanas känna är orge, se vers 26a. Samma ord används också i vers 31 där den fördöms om den sker impulsivt. Paulus prisar korintierna för att de kände vrede inför synd och orättfärdighet, se 2 Kor 7:11. Jesus kände vrede över fariséernas tystnad och ovilja att svara på frågan om det var tillåtet att göra gott på sabbaten, se Mark 3:5. Jesu ilska är dock inte okontrollerad. Först dagen efter att han studerat hur man sålde och köpte i templet agerar han, se Mark 11:11, 12, 15.

Att ordet "utrymme" används i vers 27 associerar också till inledningen av Psalm 4: "När jag är trängd ger du mig rum", se Ps 4:1. Att låta vreden ta överhanden och hämnas är att ge djävulen utrymme, i stället för att lämna rum för Guds straff, se Rom 12:19.]

28 Den som stjäl ska sluta stjäla, i stället arbeta på ett ärligt sätt med sina egna händer, så att han kan ge åt dem som lider nöd.

[Den som stjäl uppmanas att i stället arbeta. Paulus betonar att arbetet ska vara ärligt, vilket indikerar att ohederliga affärer och svindleri också är stöld. Det räcker alltså inte att bara sluta med ett dåligt beteende. I stället för att drivas av själviskhet, där man vill ta från andra, blir motivationen att kunna ge till andra. Samma princip gäller även våra ord som är nästa punkt.]

29 Låt inte något omoraliskt tal (ordagrant: ruttet ord) [dvs. tal/skämt som är av dålig kvalité och därför ohälsosamt och opassande att använda] komma ut (fara fram; gå vidare) ur er mun, utan bara sådant som är gott och hjälper till att bygga upp där det behövs (det som är bra för den nödvändiga/behövliga uppbyggelsen), så att det gynnar (ordagrant: skulle ge nåd åt) dem som lyssnar. 30 Och bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill (blivit försäkrade med) för återlösningens dag [med en slutgiltig befrielse genom Jesus från ondska och syndens konsekvenser].

[I vers 15 uppmanar Paulus att tala och praktisera sanning i kärlek och i vers 25 att lägga bort lögnen och tala sanning. I ordet för nåd (gr. charis, i vers 29) ryms Paulus önskan att det skulle bli till välsignelse och glädje och föda tacksamhet hos dem som hörde på.]

31 Låt all

bitterhet (allt hat) [från en bitter rot som leder till bitter frukt, se Heb 12:15; Apg 8:23; Rom 3:13-14]

och häftighet (allt hett temperament; alla upprörda känslor)

och vrede (allt dåligt humör)

och klagan (allt gnäll; alla dispyter)

och nedvärderande tal (allt smädande; allt hårt föraktfullt tal)

vara långt ifrån er,

tillsammans med all ondska (illvilja; önskan att skada; alla onda planer).

[Denna uppräkning har ett "och" mellan varje enskild synd. Detta skrivsätt visar att varje synd är lika allvarlig.]

32 Var i stället vänliga (goda, hjälpsamma) mot varandra, ömsinta (förstående, medkännande) –

förlåt alltid (var generösa i er attityd; visa alltid nåd mot) varandra,

precis som Gud i den Smorde (Messias, Kristus)

förlät er (visade er nåd; var generös mot er).

[Paulus nämner två egenskaper (vänliga, ömsinta) och skriver inte "och" mellan dessa i grundtexten. Detta visar troligen att han egentligen skulle ha kunnat fortsätta med fler beskrivande ord, men att själva slutsatsen utifrån dessa egenskaper utgör tyngdpunkten: att förlåta och agera på samma sätt som Jesus. Här används inte det vanliga ordet för att förlåta, aphiemi (som har betydelsen att "släppa något", se Matt 6:12), utan charizomai, som har innebörden att generöst unna varandra frihet och favör – på samma sätt som Gud har gett oss friheten och nåden i Jesus.]

19 Män, älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur [älska dem med Jesu kärlek] och sluta att vara bittra (skarpa, hårda) mot dem.

[Det grekiska ordet för bitterhet beskrev från början ett föremål som var skarpt eller vasst, som t.ex. en pil. Senare kom ordet att beskriva det som är starkt och smärtsamt för våra sinnen, t.ex. en frän lukt, eller ett högt skarpt ljud. Bitterhet som växer i hjärtat förgiftar, och är orsaken till hårdhet och ilska som skadar andras känslor och får inte finnas i äktenskapet.]

Underordna er varandra – men först och främst Herren

Hustrur och män

18 Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så som det är behagligt (lämpligt) i Herren. [I vers 20 och 22 används ett annat grekiskt ord.]

19 Män, älska [osjälviskt och utgivande] era hustrur [älska dem med Jesu kärlek] och sluta att vara bittra (skarpa, hårda) mot dem.

[Det grekiska ordet för bitterhet beskrev från början ett föremål som var skarpt eller vasst, som t.ex. en pil. Senare kom ordet att beskriva det som är starkt och smärtsamt för våra sinnen, t.ex. en frän lukt, eller ett högt skarpt ljud. Bitterhet som växer i hjärtat förgiftar, och är orsaken till hårdhet och ilska som skadar andras känslor och får inte finnas i äktenskapet.]

14 Och över allt detta [klä er i] – kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] som är fullkomlighetens [sammanhållande] band (ligament, ledband, länk).

[Kärleken liknas vid ett ytterplagg eller ett bälte som håller samman alla andra delar. Den verkar överskylande, men också sammanhållande inifrån och gör det möjligt för "den nya människan" att komma i funktion i Herrens kropp, se Ef 4:3; 1 Pet 4:8; Ords 10:12.]

Var inte själviska

4 Hedervärt (ärofyllt, dyrbart)

ska äktenskapet vara

bland alla

och sängen

hållas obefläckad (det sexuella samlivet inom äktenskapet är en fin och ren gåva från Gud),

för sexuellt omoraliska (gr. pornos) och äktenskapsbrytare [som kränker och förvanskar äktenskapet]

kommer Gud att döma.

15 Drick vatten från din egen brunn (cistern) [i ett rent äktenskapsförhållande]

och färskt rinnande vatten från din egen källa.

16 Ska din avkomma bli spridd utanför [ditt hem]

som vatten i gatans rännstenar?

17 [Håll dig till din hustru.] Låt dina barn tillhöra dig

och ingen främling [till familjen].

18 Låt ditt intima samliv med din hustru vara välsignat,

henne som du gifte dig med som ung, gläd er tillsammans.

19 Låt henne vara lika vacker (ordagrant: en älskare) som hinden och lika charmig (behaglig, hänförande, förtrollande; ordagrant "ge dig oförtjänt nåd" – hebr. chen) som gasellen,

låt hennes bröst alltid släcka din törst (behaga, tillfredsställa dig) och var alltid förlorad (berusad) av kärlek till henne.

20 Varför ska du, min vän, ha lust till en lösaktig kvinna (äktenskapsbrytare),

och omfamna en prostituerad?

28 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som medvetet ser på en kvinna med åtrå (begär, föder orena sexuella motiv), har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

32 Men jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som skiljer sig från sin hustru – av något annat skäl än otrohet – orsakar att hon begår äktenskapsbrott. Den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott."

[Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se Rom 7:1-3; 1 Kor 7:39. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig; då kan man inte hindra det, se 1 Kor 7:15. Gud hatar skilsmässa, se Mal 2:16, för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se Jer 3:8. Ämnet återkommer i Matteusevangeliet, se Matt 19:3-12.]

6 De är inte längre två utan ett kött.

Det Gud har fogat (limmat, fäst) samman ska människan alltså inte skilja åt (separera)."

3 Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne,

och på samma sätt hustrun sin man.

4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp,

det gör mannen.

På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp,

det gör hustrun.

5 Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen.

Kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.

[Frasen "detta säger jag" syftar framåt på samma sätt som i 1 Kor 4:17. Till skillnad från fallet med incest och frågan om det är förenligt med kristen tro att gå till prostituerade som hade ett tydligt svar, finns det inget entydigt svar om änkor och änkemän bör gifta om sig. I vers 7 är det tydligt att en av de andliga gåvorna är att kunna leva ogift. Den rådande situationen i omvärlden spelade också roll, se 1 Kor 7:26.]

3) Troende och icke-troende – äktenskap och skilsmässa

10 De gifta [där båda två är troende] ger jag en befallning som inte är min utan Herrens:

"En hustru får inte skilja sig från sin man." [Matt 5:31-32; 19:4-9]

11 Men om hon skiljer sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man. En man får inte [heller] överge sin hustru.

12 Till de andra säger jag, inte Herren:

Om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom,

får han inte överge henne.

18 Fly sexuell omoral!

All annan synd som en människa begår är utanför kroppen,

men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp.

7 På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare (skörare) kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.

[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se Rom 9:20-23. När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!

Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se 4 Mos 7:1. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se Esra 5:14.]

24 Därför ska en man lämna sin far och sin mor ["lösa upp" sitt känslomässiga (och även ekonomiska) beroende av dem] och hålla sig till (ansluta sig till, bli sammanförd med) sin hustru (kvinna), och de ska bli ett kött (hebr. basar echad) [en förenad kropp – en ny familjeenhet].

[Jesus citerar denna vers när han talar om Guds plan för äktenskapet, se Matt 19:4-5. Äktenskapet är av Gud ämnat för en man och en kvinna – från två olika familjer – för hela livet. Texten beskriver något som upplöses, förenas och får publikt erkännande. Att lämna (hebr. azab) och att hålla fast (hebr. dabaq) är termer som ofta används vid förbund, se 5 Mos 28:20; Hos 4:10. Äktenskapet är inte bara en privat angelägenhet utan en institution som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.

I denna kultur var det, liksom i de flesta andra genom historien, kvinnan som lämnade sin familj och rent fysiskt flyttade till mannens hus (ofta i anslutning till hans familj och hans släktingar). Denna bibeltext visar på Guds sätt att se på ansvarstagande. Mannen, som historiskt sett ofta haft fördelar och privilegier i samhället, uppmanas här därför att lämna det som varit bakom – hans fru ska bli hans närmaste släkting och de ska bilda en helt ny familj.]

3 Låt ingenting ske utifrån [motiveras av] självhävdelse (rivalitet, partikäbbel, konflikt) [Fil 1:17]

och fåfänglig (tom) ära,

utan var istället ödmjuka och sätt andra högre än er själva.

4 Se inte var och en [bara] till ert eget [enskilda bästa],

utan även till andras [enskilda behov].

9 Njut av livet med hustrun som du älskar alla livets fåfänga dagar som han har gett dig under solen, alla dina fåfänga dagar, och (njut av livet) i ditt arbete som du arbetar med under solen. Det är din del i livet (din livslott).

22 Den som finner (träffar, lär känna) en god hustru har fått något gott,

och har vunnit Herrens (Jahvehs) välsignelse (fått en förmån given från Gud)

15 Se [hela tiden] till att ingen lönar ont med ont [skulle ha gett igen med samma mynt, se 1 Pet 3:9],

utan sträva (jaga) alltid efter att göra [det som är] gott, både mot varandra och mot alla [människor].

[I den tredje gruppen av uppmaningar (vers 16-18) handlar det, precis som i den allra sista gruppen (vers 19-22), om det personliga inre livet. Det finns alltid anledning till optimism och tacksägelse.]

15 Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahveh), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden (Eufrat) eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Och vi, jag och mitt hus (min familj), ska tjäna Herren (Jahveh)."

Gå inte i par med de otroende

14 Gå inte som omaka par i ok

med dem som inte tror.

[Paulus syftar troligen på 5 Mos 22:10 som talar om att inte plöja med oxe och åsna tillsammans. Det är en av flera praktiska exempel som illustrerar israeliternas avstånd till andra folk och deras onda vanor. Bilden beskriver något som inte drar jämnt, en kristen ska inte gå in i en nära relation och samarbete med en otroende. Äktenskapet är ett sådant område där denna princip gäller, se även 1 Kor 7:10-16. Ett annat är kompanjonskap i affärsvärlden. Nu följer fem frågor som alla har det självklara svaret ingen/inget.]

Vad har rättfärdighet

med orättfärdighet att göra,

eller vad har ljus

gemensamt med mörker?

Kärlekens lov

4 Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] är

tålmodig ("den sträcker sig långt"; är långlivad, fördragsam, överseende) och

mild (vänlig; visar hjälpsamhet; agerar i godhet) – [sådan är]

kärleken.

Inte avundsjuk (missunnsam; har inte en iver att tävla, jämföra; kokar inte av ilska) –

[sådan är] kärleken.

Den skryter inte (upphöjer inte sig själv; smickrar inte) [förskönar och överdriver inte].

Den är inte uppblåst (visar sig inte stolt; uppträder inte arrogant).

5 Den agerar inte opassande (osmakligt, utmanande, oförskämt).

Den söker inte sitt eget (är inte självisk).

[Insisterar inte på sin väg och sina rättigheter – kiasmens centrum.]

Den brusar inte upp (blir inte irriterad och ilsken; är inte lättstött och överkänslig).

Den kommer inte ihåg (gr. logizomai) det onda (för inte loggbok över den oförrätt och orättvisa den fått utstå).

6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten [andra människors synd och misslyckanden],

utan gläder sig med sanningen [är en glad anhängare av det som är rätt och riktigt].

7 Allt fördrar den [allting täcker den, skyler och finner sig kärleksfullt i].

Allt tror den [i allting är den förtröstansfull].

Allt hoppas den [allting väntar den på förväntansfullt – oavsett omständigheter].

Allt uthärdar den (under allting stannar den uthålligt kvar).

[Alla dessa fyra sista verb är aktiva, vilket talar om en livsstil. De tidigare negationerna har här sin motsats. Betydelsen blir "inget av detta" (vers 4b-6a) och nu "allt av detta"!

Det grekiska verbet stego (att fördra) kommer från ordet för tak eller båtdäck. Betydelsen är att täcka och skydda på insidan, men också att hålla ut i detta. Just innebörden "att hålla ut" finns också i det sista ordet, hypomeno (att uthärda; ordagrant: att förbli under). Detta gör att även vers 7 formar en slags kiasm. I vers 6 beskrevs hur kärleken gläder sig i sanningen, men utan att för den skull skvallra och skadeglatt exponera andras svagheter. Sanning utan nåd kan bli hård och obarmhärtig. Kärleken skyddar inte synden, men betäcker omsorgsfullt syndaren, se Ords 16:6.]