1

[Den första boken i Psaltaren består av 41 psalmer.]

[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. Den hebreiska verbroten till gudlös (hebr. rasha) beskriver någon som aktivt väljer bort Gud. Adjektivet har sitt ursprung i ordet för att göra det onda, se vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige inte gör i vers 1, för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Här krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom.

På hebreiska är de tre första orden: ashrei haish asher. Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden "a-sh-rei hai-sh a-sh-er"! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som sch-ljudet har samma betydelse: "Var uppmärksam och lyssna!" När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar världen över "Sch…sch!" för att lugna och trösta. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet "susa" i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling. När föräldrarna säger "sch" till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: "Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!"

Författare: Okänd, kanske David.

Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna.

1. De två vägarna, vers 1

2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3

3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5

4. De två vägarna, vers 6]

Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den

som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd),

som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet],

som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte).

[Pluralformen av välsignad (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet "säte" har ofta betydelsen att undervisa andra, se Matt 23:2. Även i svenskan används ordet "lärosäte" i den betydelsen. Att sitta på "föraktarens säte" handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]

2 Istället har han sin glädje i Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah)

och begrundar (tänker på; reflekterar över) [upprepar lågmält] hans undervisning (hebr. Torah) både dag och natt. [Jos 1:8]

[Här används Guds personliga namn JHVH, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet hagah innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton. Ordet "meditation" skulle också kunna användas, men då samma ord ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att endast livnära sig på Guds Ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som: "har sin glädje i Herrens undervisning" och "begrundar hans undervisning". Torah (översatt "undervisning") används ofta som benämning på de fem Moseböckerna, men här syftar det bredare och innefattar hela Bibeln med alla Guds instruktioner.]

8 Låt inte denna skrift med undervisning (hebr. Torah) [denna instruktionsbok]

lämna din mun.

Begrunda (reflektera över) den [upprepa den lågmält för dig själv] både dag och natt

– så att du noga beaktar och följer (vakar över; ser till att göra) allt som är skrivet i den –

för då ska du lyckas (ordagrant: rusa fram)

på din väg

och du kan agera vist [med insikt och förstånd och ha framgång].

[Vers 7-8 har flera parallella uttryck. Verben hör (hebr. shamar) och gör (hebr. asah) upprepas i varje vers. Hebreiskan har inte ordet "och" mellan dessa ord, vilket knyter dem ännu tätare tillsammans som en enhet att "beakta – följa". Höger/vänster hör ihop med dag/natt och "vart du än går" hör ihop med "din väg". Begrunda (hebr. hagah) innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton, se även Ps 1:2. Rent språkligt skulle ordet "meditera" kunna användas, men eftersom det ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att enbart livnära sig på Guds ord, se Jes 55:1-3; Joh 6:27, 35.]

97 Hur jag älskar din undervisning (Torah)!

Hela dagen är den min begrundan (det jag ständigt reflekterar över).

98 Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,

för de är alltid med mig.

99 Jag har mer förståelse än alla mina lärare,

för dina stadgar (hebr. edot) är min begrundan [det jag ständigt reflekterar över].

100 Jag förstår mer än mina äldste,

eftersom jag håller (vaktar, bevarar) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).

15 Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)

vill jag begrunda (tänka på, reflektera över)

och skåda

dina stigar (välkända upptrampade gångvägar).

[På samma sätt som vers 13 hade en kiastisk struktur med substantiv som ramade in verben, följer vers 15 och 16 samma uppbyggnad.]

16 I dina förordningar (hebr. chuqim)

har jag min sprudlande glädje (entusiasm) [som ett barn som leker och skrattar],

och jag ska inte glömma

ditt ord (hebr. davar). [Vissa manuskript har "dina ord" i plural.]

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel (hebr. gamal). Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]

47 Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)

som jag har kära (älskar).

48 Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar

och jag ska begrunda (tänka på, reflektera över) dina förordningar (hebr. chuqim).

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Talvärdet är 7. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Guds ord är levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd, se Heb 4:12. Hebr. zakar, "komma ihåg" inleder tre verser, se vers 49, 52, 55. Även Torah förekommer tre gånger, se vers 51, 53, 55. Detta är det enda ord för Guds vägledning som återkommer tre gånger i en sektion i Psalm 119 och visar på en fulländning. Ordet "Detta" (hebr. zok) i vers 50 och 56 är de enda två förekomsterna i hela denna långa psalm, och kan syfta tillbaka på vad som sagts, eller framåt, vilket är troligast här.

Som den sjunde bokstaven finns en koppling till hur Gud vilade på sjunde dagen. De sju första verserna formar en kiasm där just "kom ihåg" är ett nyckelord. (Med tanke på andra strukturer kring sju, se t.ex. vers 165, är det inte oväntat att finna denna typ av form även här.) Mitt i livets strid – omringad av stolta och onda människor, bokstavligt och strukturellt båda sidor om psalmistens uttalande centralt i kiasmen, se vers 51 och 53 – kan vi komma ihåg Guds ord och få bli tröstade, se vers 52. Orden "pilgrims boning" i vers 54 anknyter också till en viloplats.]

147 Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp),

jag väntar (hoppas) på ditt ord (hebr. davar).

148 Mina ögon möter (konfronterar; har förutsett) nattens [alla tre] väkter [jag är vaken hela natten],

så jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) ditt löftesord (hebr. imrah).

14 bevara också din tjänare [hjälp din livegne att avstå] från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet).

Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig,

då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd (överträdelse).

[Ordet "sådant" syftar på synd såsom felsteg, brister och överträdelser, och då kanske främst på högmod, se Ords 16:18. Samma hebreiska ord för "dold" används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att "ha kontroll" är samma som i 1 Mos 4:7 där Gud vädjar till Kain att "kontrollera" och råda över sin ilska.]

3 både mänsklighetens söner ("låga" – hebr. bene adam),

som mäns söner ("höga" – hebr. bene ish) [alla],

såväl rik

som fattig.

11 Jag säger [svarar och tänker högt]: Det smärtar mig att den Högstes (Elions) högra hand

kan förändras (ordagrant "bytas ut"). [Syftar på att den inte alltid gör likadant eller tycks vara overksam.]

12 Jag ska komma ihåg Herrens (Jahs) gärningar,

ja, jag ska komma ihåg dina under (förunderliga ting, mirakler, välgärningar) från forna tider.

5 Jag kommer ihåg forna dagar

[ordagrant: "dagar från öster" – anspelar på det som varit];

begrundar (har tänkt på) [lågmält reflekterar jag över]

ditt verk [rekapitulerar allt det du gjort],

talar [samtalar förtroligt] om dina händers agerande. [Ps 77:13]

9 Det vi har hört, det fick vi se

i Härskarornas Herres (Jahveh Sebaots) stad,

i vår Guds (Elohims) stad,

som Gud bevarar till evig tid.

Selah.

[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även Hes 10.]

[På nytt skiftar psalmen till en bön. På samma sätt som kungarna som flydde beskrevs med fyra adjektiv, beskrivs fyra av Guds egenskaper som beskyddar staden: Hans nåd, hur hans namn och lov når hela världen, hans rättfärdighet och hans domar.]

33 Jag ska sjunga till Herren (Jahveh) så länge jag lever,

jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.

34 Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,

jag ska glädja mig i Herren (Jahveh).