18 Vem är en Gud (El) som du [nej, det finns ingen],

som förlåter (bär; tar bort) synd [Joh 1:29] och förbiser (inte tillräknar) överträdelse (rebelliskhet)

hos dem som är kvar bland hans folk (arvedel, egendom)?

Han är inte vred för evigt,

för han gläder sig över [att visa] nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed). [Ps 103:8-10]

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av David, 2 när profeten Natan kommer till honom efter att han gått in (kommit) till Batsheva (Batseba).

[Samma hebreiska ord används för hur Natan "kom" till David och hur David "kom" till Batseba.]

______

6 Kom ihåg (tänk på) din barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahveh),

för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider).

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet "Kom ihåg" börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är rachamim. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. Rachamim kommer från ordet rechem som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är chesed. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]

7 Min ungdoms synder (mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter)

– kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem;

kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed), för din godhets skull, Herre (Jahveh).

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "synder" som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

Ur djupen [vattendjupen; metafor för en situation med oöverstigliga problem]

ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig, Herre (Jahveh).

2 Herre (Adonai), hör min röst,

låt dina öron höra mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].

11 Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta,

utan har talat om din trofasthet (sanning, fasthet) och frälsning (räddning).

Jag har inte undanhållit din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) och sanning

från den stora församlingen.

6 Ja [ja, så är det verkligen, se 2 Kor 1:20-21], din godhet och nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet – hebr. chesed)

ska förfölja (energiskt följa; fortsätta att oavbrutet jaga) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv.

Jag vill återvända till (återupprättad vill jag bo i) Herrens (Jahvehs) hus

alla mina dagar (ordagrant: "till dagars längd").

[Versen inleds på hebreiska med ach som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. David, som genom hela sitt liv upplevt Herrens godhet och nåd, är förvissad om att Herren ska fortsätta att följa honom. Detta förstärks ytterligare genom att ordet som normalt används för att jaga, förfölja och rusa efter någon används. Det är inte hans fiender som har tagit upp jakten på honom (Ps 7:6; 31:16; 143:3), utan bara den gode herdens godhet och nåd som inte släpper honom ur sikte (Joh 10:11). Ordet för att återvända, shov (som också används i vers 3 och översätts med vederkvicker), har en rik innebörd och talar här om någon som gång på gång kommer till templet för att tillbe i Herrens hus. Prepositionen bet gör att det ordagrant blir "och återvända i huset Herrens". På Davids tid syftade "Herrens hus" på tabernaklet (2 Sam 6:12, 17) medan nästa generation förknippade termen med Salomos tempel (2 Krön 5:1). Även om man inte rent fysiskt bodde i templet (som leviterna gjorde under tjänstgöringen), kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. En del lägger till en vokal och ser istället ordet jashav, något som översättarna av Septuaginta troligtvis gjort eftersom de skriver "att slå sig ner/bosätta sig". Betydelsen blir då densamma som i Ps 27:4, dvs. att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]

13 Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,

så förbarmar sig Herren (Jahveh) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.

15 Överträdelsen (syndafallet) kan inte jämföras med den fria gåvan (gr. charisma). [Adams fall är oproportionerligt litet i jämförelse med Guds stora nåd.]

För om de många [alla] dog genom en endas överträdelse (synd; snedsteg, fall),

hur mycket mer har inte Guds nåd och den fria gåvan,

genom en man, Jesus den Smorde (Messias, Kristus),

på ett överflödande sätt kommit till många.

15 Hur är det då? Ska vi synda lite nu och då [verbet indikerar inte ett vanemässigt beteende utan enstaka tillfällen], eftersom vi inte står under lagen [lagiskhet] utan under nåden?

Absolut inte!

4 Men Gud – som är rik på barmhärtighet (full av medkänsla; överflödande i nåd) (gr. eleos) på grund av sin stora (obegränsade) kärlek som han älskade oss [så mycket] med, 5 fast vi var [andligt] döda genom [våra] överträdelser (snedsteg, felsteg) – gjorde oss levande tillsammans med den Smorde (Messias, Kristus). Av nåd (gr. charis) är ni frälsta!

[Gud älskar oss med en kärlek (gr. agape) som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig och han ger sina barn av samma liv som uppväckte Jesus från de döda. På grund av Guds godhet och favör (som inte kan förtjänas), är vi räddade (befriade, helade och bevarade till ett evigt liv med honom). De grekiska verbformerna uttrycker en fullbordad handling "ni är som har blivit frälsta", se även vers 8.]

9 Men han har svarat mig:

"Tillräcklig

för dig

är min nåd (favör),

för kraften [min styrka]

genom [din] svaghet

fullkomnas [för kraften fullkomnas i din bräcklighet]."

[Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet "dig" och "genom/i svaghet" (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Frasen "han har svarat" är i perfekt indikativ, vilket betyder att uttalandet fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.]

Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, "tabernakla") över mig.

13 Den som gömmer (täcker över, döljer) sina synder har ingen framgång (lycka, välgång, ekonomisk välsignelse),

men den som bekänner och ångrar sina synder (lämnar dem) får nåd.

7 Den ogudaktige måste överge sin väg [lämna sin gamla livsstil]

och den syndfulle (den som gör orätt och utövar falsk tomhet) sina tankar (planer).

När de vänder om till Herren (Jahveh) ska han visa kärlek (förbarmande, nåd),

när de vänder om till Gud (Elohim) ska han ge stor förlåtelse. [5 Mos 4:25-31; 30:1-10]

18 Därför ska Herren (Jahveh) dröja,

så att han kan visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er,

och därför ska han bli upphöjd,

så att han kan ge gränslös nåd (oändlig barmhärtighet – hebr. rachamim) till er,

för en rättvis Gud (Elohim) är Herren (Jahveh),

lyckliga (saliga) är alla de som väntar på honom.

13 Gå och lär er vad detta [citat från Hos 6:6] betyder:

’Jag vill se barmhärtighet [en villighet att hjälpa dem i nöd],

inte offer [religiösa ceremoniella riter].’

För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

[På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se Luk 5:32.]

21 Då kom Petrus fram till honom och sa: "Herre, hur många gånger kan min broder synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som upp till sju gånger?"

[Enligt den rabbinska traditionen som baserades på Amos 1:3, räckte det att förlåta någon tre gånger. Den fjärde gången någon gjorde samma fel mot dig behövde du inte förlåta, eftersom omvändelsen inte ansågs vara genuin. Petrus föreslog nu mer än det dubbla. Talet sju står också för fulländning.]

22 Jesus svarade honom: "Jag säger dig, inte upp till sju gånger, utan sjuttio-sju gånger." [Uttrycket "sjuttio-sju" kan motsvara talet 490 eller 77. Oavsett hur man översätter står båda talen för en obegränsad förlåtelse!]

[Talet "sju", som Petrus nämner, och Jesu svar "sjuttio-sju" för tankarna till Första Moseboken där båda dessa tal omnämns i berättelsen om brodermördaren Kain. Hans ättling Lemech hade ärvt Kains benägenhet till våld och var dessutom också skrytsam och drevs av hämndlystnad. Om någon skadade honom skulle han hämnas "sjuttio-sju" gånger, se 1 Mos 4:15, 23-24. En kristen ska alltså vara lika benägen att förlåta som Lemech var att hämnas. På samma sätt som Lemech ville att straffet skulle överstiga brottet, ska förlåtelsen vida överstiga brottet.

Talet 490 ger även associationer till jubelåret. Förlåtelsen ska vara som ett enda stort jubelår där allt startar om på nytt! Det finns tre sabbater i Moseböckerna: vilodagen, viloåret och jubelåret. Var sjunde dag ska människan vila från sitt arbete. Vart sjunde år ska marken vila, se 3 Mos 25:4-5. Båda dessa sabbater var temporära, men vart 49:e år, efter sju sabbatsår, är det jubelår. Då vilar jorden, slavar friges, alla återfår sina egendomar och alla skulder avskrivs, se 3 Mos 25:10-16. Tio gånger fyrtionio talar om en obegränsad förlåtelse.]

14 [Jesus utlägger vers 12 om förlåtelsens avgörande betydelse:]

För om ni skulle förlåta människorna deras överträdelser (felsteg, förbrytelser – gr. paraptoma)

ska också er himmelske Fader förlåta er,

31 Men du som är rik på barmhärtighet (oändliga, medkännande nåd – hebr. rachamim) [plural]

gjorde inte slut på dem

och övergav dem inte,

för du är en nådig (hebr. chanon)

och nådefull (hebr. rachom) Gud (El).

5 Det går väl (är gott) för den som visar oförtjänt nåd (är generös) och ger lån [5 Mos 15:9],

den som handlar (agerar) rättvist i allt han gör.

[Ordet "Det går väl" börjar på bokstaven tet och "handlar" med jod.]

17 Låt din nåd (ditt välbehag, din favör), Herre (Adonai), vår Gud (Elohim), komma över oss.

Upprätta över oss våra händers arbete,

ja, våra händers arbete, må du upprätta det.

[Om inte Gud är med oss i vårt arbete, arbetar vi fåfängt och förgäves.]

16 Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid.

[Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest.]

1 Jag ber er därför [står enträget vid er sida, uppmuntrar och förmanar er på grund av Guds nåd, se Rom 11:30-32], mina syskon (bröder och systrar i tron) – vid Guds barmhärtighet (medkänslor) [plural], att frambära (ställa fram) era kroppar som ett levande (livslångt) [och] heligt offer som behagar Gud. Detta är er andliga (ordagrant: rimliga, rationella, förnuftiga – gr. logikos) [gudomligt inspirerade] tjänst [gudstjänst, tempeltjänst, tillbedjan]. [Att överlämna och helga sin kropp åt Gud är en logisk följd av att den är ett Guds tempel, se 1 Kor 6:19.]

16 För så (på samma sätt) älskade [så högt värdesatte] Gud världen

att han utgav sin ende Son (ordagrant: att han gav Sonen – den Enfödde),

för att var och en som tror (litar, förtröstar) på honom

inte ska gå under (inte skulle gå förlorad), utan ha (skulle äga) evigt liv.

29 Ni har nämligen fått förmånen (glädjen och privilegiet) att inte bara tro på (vara trofast) den Smorde (Messias, Kristus), utan att också lida för hans skull,

1 Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens (Jahvehs) hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. 2 Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i 2:a månaden [ijar – april/maj]. 3 De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem. 4 Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på det sättet. 5 Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheva ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.

6 Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sa:

"Ni Israels barn, vänd om till Herren (Jahveh), Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand. 7 Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren (Jahveh), sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. 8 Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren (Jahveh) er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren (Jahveh) er Gud (Elohim), så ska hans brinnande vrede vändas från er. 9 För om ni vänder om till Herren (Jahveh) ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren (Jahveh) er Gud (Elohim), är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom."

10 Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Sebulon. Men man skrattade åt dem och hånade dem. 11 Men det fanns några i Asher, Manasse och Sebulon som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. 12 Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.

13 Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i 2:a månaden [ijar – april/maj]. 14 De stod upp och röjde bort de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal.

15 Och på 14:e dagen i 2:a månaden [ijar – april/maj] slaktade de påskalammet.

Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens (Jahvehs) hus. 16 De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses undervisning (hebr. Torah). Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna. 17 Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren (Jahveh). 18 Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Sebulon, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren (Jahveh), den gode, förlåta var och en 19 som har vänt sitt hjärta till att söka Herren Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning." 20 Och Herren hörde Hiskia och helade folket.

21 De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument till Herrens ära.

22 Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens (Jahvehs) tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade shalomoffer (gemenskapsoffer) och tackade Herren (Jahveh), sina fäders Gud (Elohim).

23 Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna. 24 Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig. 25 Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. 26 Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande hänt i Jerusalem. 27 Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.

1 Han säger:

Om en man förskjuter sin hustru

och hon går ifrån honom och blir en annan mans,

ska han återvända till henne igen?

Ska inte landet bli mycket förorenat? [5 Mos 24:1-4]

Men du har varit en prostituerad med många älskare

och ändå vill du återvända till mig [Hos 2:7],

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

2 Lyft upp dina ögon över de kala höjderna [Juda] och se!

Var har du inte legat [orenat dig med avgudar, se Jer 2:20]?

Vid vägarna har du suttit för dem [väntat på älskarna]

som en arab i vildmarken [kända för att råna förbipasserande karavaner, se Hos 6:9]

och du har förorenat landet

med din prostitution och din ondska.

3 Och regnskurarna har hållits tillbaka

och det har inte varit något sent regn [vårregn, före skörden, se 1 Kung 17:1],

ändå har du en prostituerads panna,

du vägrar att skämmas.

4 Har du inte vid denna tid ropat till mig:

Min Fader, du är min ungdoms vän?

5 Ska han hysa agg för alltid?

Ska han bevara (vakta, skydda) det till slutet?

Se, du har talat

men har gjort det onda som du kunnat (haft möjlighet till).

6 Och Herren (Jahveh) sa till mig i kung Josias dagar: Har du sett det som det avfallna Israel gör? Hon går upp på varje högt berg och under varje lövrikt träd och där ägnar hon sig åt prostitution. 7 Och jag sa: Efter att hon har gjort alla dessa ting ska hon återvända till mig, men hon återvände inte. Och hennes förrädiska syster Juda såg det. 8 Och jag såg, eftersom Israel har tagit alla tillfällen att avfalla i äktenskapsbrott har jag förskjutit henne och gett henne skilsmässobrev. Likväl har inte hennes bedrägliga syster Juda fruktat, utan även hon har ägnat sig åt prostitution. 9 Och det skedde från hennes prostitution att landet förorenades, och hon begick äktenskapsbrott med stenar och med stockar. [Stenar och stockar är materialen som avgudar tillverkas av.] 10 Och trots allt detta har inte hennes bedrägliga syster Juda vänt om till mig med hela sitt hjärta, utan är kvar i lögn, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

11 Och Herren (Jahveh) sa till mig: Det avfälliga Israel har bevisat sig vara mer rättfärdigt än sin bedrägliga syster Juda. 12 Gå och förkunna dessa ord till norr och säg:

Återvänd, du avfälliga Israel, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

jag ska inte dölja mitt ansikte för dig,

eftersom jag är nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed), förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

jag ska inte hysa agg för evigt.

13 Men (först – hebr. ach) känn (förstå, inse) din synd [Ps 32:5; Ords 28:13]

som du har gjort mot Herren din Gud (Jahveh Elohim)

när du har vandrat hit och dit (förskingrat dina vägar) till främlingar [främmande gudar]

under varje lövrikt träd [där du utövat prostitution, se Jer 2:20], men inte har lyssnat till min röst,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

14 Återvänd, avfälliga söner, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), eftersom jag är er Herre (Adonai) och jag ska ta er, en från varje stad och två från varje familj och ska föra er till Sion. 15 Och jag ska ge er herdar efter mitt hjärta som ska föda er med kunskap och förståelse. 16 Och det ska ske när jag förökar dig och låter er bära frukt i landet, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), då ska man inte längre säga: Herrens (Jahvehs) förbundsark och den ska inte stiga upp över hjärtat (komma i sinnet) och den ska inte kommas ihåg och inte saknas (besökas) och inte tillverkas igen. 17 På den tiden ska man kalla Jerusalem "Herrens (Jahvehs) tron", och alla folkslag ska samlas till den, till Herrens (Jahvehs) namn, till Jerusalem. Och man ska inte längre gå efter envisheten i sitt onda hjärta. 18 I de dagarna ska Juda hus gå med Israels hus och de ska komma tillsammans från landet i norr till landet som jag har gett som ett arv till deras fäder.

19 Och jag, jag säger:

Hur ska jag inte placera dig bland sönerna

och ge dig ett underbart land,

det bästa arvet bland folkslagen!

Och jag sa: Du ska kalla mig min Fader

och ska inte vända om från att följa mig.

20 Sannerligen, som en bedräglig hustru lämnar sin man,

så har ni agerat bedrägligt mot mig, ni Israels hus,

förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

21 En röst (lyssna)! På de kala höjderna hörs

en bedjande gråt från Israels söner,

eftersom de har förvrängt sina vägar,

de har glömt Herren sin Gud (Jahveh Elohim).

22 Återvänd, avfälliga söner,

jag ska bota er avfällighet.

Här är vi, vi kommer till dig

eftersom du är Herren vår Gud (Jahveh Elohim).

23 Sannerligen, till lögn (hebr. sheqer)

från kullarna [med avgudatempel] – tumultet (oljudet, mullret) på bergen.

[Kan syfta på många tillbedjare, många avgudar eller präster, se 5 Mos 23:17].

Sannerligen, i Herren vår Gud (Jahveh Elohim)

finns Israels frälsning.

24 Men skamfulla ting

har slukat fädernas möda (arbete) från vår ungdom,

deras småboskap och deras hjordar,

deras söner och deras döttrar.

25 Låt oss ligga ner i vår skam och låt vår förvirring täcka oss, eftersom vi har syndat mot Herren vår Gud (Jahveh Elohim), vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren vår Guds (Jahveh Elohims) röst.