8 Jesus den Smorde (Messias, Kristus),

[är alltid] densamme –

i går [då Jesus vandrade på jorden och de första ledarna såg honom, se vers 7, men även sedan tidernas begynnelse, se 1 Pet 1:20],

i dag [i vår tid],

och för evigt [i alla tidsåldrar och med evighetens fulla innebörd].

[Jesus är utan början och slut och alltid densamme. Här ges extra tyngd när både hans namn (Jesus) och hans titel (Kristus) används. Det grekiska ordet Christos betyder "den som är smord" eller "den Smorde". Den hebreiska motsvarigheten med samma innebörd är Mashiach (Messias). Israels präster och kungar smordes med olja, så ordet används generellt om en smord präst eller kung som avskilts för tjänst, se 3 Mos 4:5; 1 Sam 10:1, men mer specifikt syftar "den Smorde" på världens Frälsare som ska regera som kung utifrån Jerusalem. Även om hebreiskan inte gör skillnad på små och stora bokstäver gör bibelöversättningar det för att förtydliga vad som åsyftas. Att Jesus är den Messias som Skrifterna (Gamla testamentet) profeterar om visar Nya testamentets författare genom att unisont vittna om honom som "Jesus den Smorde" – vår smorde Konung och Överstepräst. Både människan Jesus – som genom sin jordiske far Josef härstammade från kung David av Juda och genom sin mor Maria från prästsläktet Levi stam – och Jesus, Guds Son, representeras i "den Smorde". Fadern i himlen har utsett och smort sin Son till att en dag bestiga Davids tron här på jorden, se Jes 9:6-7.]

6 För jag är Herren (Jahveh) och jag förändras inte. Ni Jakobs söner (barn), det är inte ute med er.

17 Allt gott vi får (varje välgörande gåva; allt gott givande – gr. dosis) och varje fullkomlig gåva (gr. dorema) kommer [alltid allra först] ner ovanifrån, från ljusens [himlaljusens] Fader – han som varken förändras (är ombytlig) eller växlar mellan ljus och mörker (ordagrant: hos vilken ingen förändring eller växlande skugga finns/är närvarande).

[Allt gott har sitt ursprung i Gud. Grekiskans dosis refererar mer till givandet och gåvans syfte medan dorema pekar på själva gåvan som en frikostig välsignelse. Med hjälp av termer inom astronomi illustrerar Jakob Guds oföränderlighet och orubblighet. Universums Skapare förändras inte i intensitet som solen och månen, vars sken varierar under dygnet. Inte heller går han likt planeter (som skymmer varandra i sin omloppsbana) omväxlande in i och ut ur mörker.]

31 Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."

[Det grekiska ordet för släkte, genea, betyder både "generation" och "folk". Samma "generation" som hörde Jesus uttala dessa ord skulle också vara med om templets och Jerusalems förstörelse 40 år senare år 70 e.Kr., något som måste ha upplevts som det judiska folkets eller t.o.m. världens undergång. Detta löfte innebär också att det judiska folket ska bevaras som "folk" fram till Jesu återkomst, se Jer 31:35-37.]

17 Därför, om någon är i den Smorde (Messias, Kristus) – [är han/finns] en ny skapelse! Det gamla (de ting som var från början) [allt det som var förut] är förbi (borta; har passerat åt sidan). Se, något [helt] nytt har kommit (skett; nya ting har blivit till) [allt har blivit nytt]!

[Frasen "en ny skapelse" saknar pronomen i grekiskan och skulle därför både kunna syfta på det större eskatologiska skiftet efter Jesu död och uppståndelse (Jes 49:8) och på det personliga skiftet som sker när någon omvänder sig. De grekiska adjektiven (i plural) archaia (gamla, ursprungliga) och kaina (nya; tidigare okända) kan användas om människor, saker, tider, tillstånd och omständigheter. När en människa är "i den Smorde" innebär det att hon är född på nytt och iklädd Jesu rättfärdighet. Hennes ande har fått liv och gemenskap med Guds Ande, som för fram henne inför Fadern.]

18 Och alla vi som har fått slöjan för ansiktet borttagen reflekterar [nu] Herrens härlighet (ser – skådar själv – Herrens härlighet som i en spegel), vi förvandlas (genomgår en metamorfos) [Rom 12:2] till en och samma bild (avbild, spegelbild) [i hans likhet] – från härlighet till härlighet – som just på detta sätt (som just så) kommer från Herren, [som är] Anden.

2 Och anpassa er inte (låt er inte formas)

efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],

utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)

genom sinnets (era tankars) förnyelse [Ef 4:22-24],

så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:

det som är gott

och välbehagligt

och fullkomligt.

[Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]

2 Mina älskade, vi är nu Guds barn. Det är ännu inte uppenbart vad vi ska bli, men vi vet med säkerhet att när han uppenbarar sig, ska vi bli lika honom, för då ska vi se honom som han verkligen är.

[Vers 1 beskriver vad vi är nu. Vers 2 beskriver vad vi ska bli. Det finns inget yttre bevis på att en kristen är ett Guds barn. Den fysiska förändringen uppenbaras när Jesus kommer. Johannes är öppen med att han inte vet alla detaljer kring hur denna förändring kommer att ske, men betonar att vi ska likna Jesus och få se honom, se 1 Kor 15:52-54; Fil 3:21; Luk 24:39. När en troende vet vem han är och vilket hopp som väntar ger det motivation till att helga och rena sig och bli mer lik honom redan här i jordelivet. Se även Fil 2:12 där vi uppmanas att arbeta på vår frälsning.]

21 som ska förvandla vår ömkliga kropp (mänskliga natur, yttre form som blivit förnedrad genom synd och död, den ska genomgå en permanent förändring) till att likna hans härlighetskropp med den kraft som har auktoritet att lägga allt under honom.

51 Se, jag säger er en hemlighet (ett mysterium):

Vi ska inte alla insomna,

men vi ska alla förvandlas,

52 i ett nu,

på ett ögonblick,

vid den sista basunens ljud.

För basunen ska ljuda,

och de döda ska uppstå odödliga,

och vi ska förvandlas.

[Vilka är "vi" i vers 51 och "oss" i vers 57? Troligt är att Paulus inte bara ser sin generation utan alla troende genom historien.]

[Det andra stycket, vers 53-54b, kretsar kring orden förgängliga/oförgänglighet och dödliga/odödlighet.]

8 Bär (producera) då [sådan] frukt som tillhör (är värdig; överensstämmer med) omvändelsen (det förändrade tänkesättet) [hos ett hjärta som inte längre älskar synd].

3 Nej, säger jag er. Men om ni inte omvänder er (totalt förändrar ert sätt att tänka och agera) går ni alla under som de.

19 Ångra (omvänd) er därför [tänk alltså annorlunda från och med nu, se Apg 2:38] och vänd tillbaka [till Gud], så att era synder blir utplånade (utsuddade; fullständigt borttagna),

1 [Vers 1-8 är en stor kiasm. Den inleds i vers 1 där två olika ord för tid används, en bestämd tid och ett intervall av tid. Vers 2-8 består av fjorton par. De tolv första är ordnade i ett fint kiastiskt mönster. Vers 2 börjar med det positiva (födas, plantera). Vers 3-4 vänder på det och börjar med det negativa (döda, bryta ner, gråta, sörja). I mitten speglas kiasmen. Vers 5-6 har den positiva komponenten först. Vers 7 speglar vers 2 och börjar då med den negativa komponenten (riva isär, vara tyst). Vers 8 avslutar med en egen kiasm som ramas in av älska/frid och centralt finns hata och föra krig. Den hör ihop med vers 1, och tillsammans ramar de in hela stycket. Nedan är det positiva ordet fetmarkerat.

Att se kiasmen hjälper även i tolkning. En tid att "kasta bort" (hebr. shalach) stenar i vers 5 måste vara något positivt, och därför är troligaste tolkningen att det har att göra med att utvidga åkermark. Här finns även en kiasm i ordval, vers 6 slutar med samma hebreiska ord för att "kasta bort" och markerar att vers 5-6 hör ihop som en mindre enhet. Dock är betydelsen i vers 6 den negativa – att kasta bort något.]

______

Till allt finns

en bestämd tidpunkt (avtalad, överenskommen tid),

och en lämplig tid (period; säsong)

till allt behagligt (gott; alla glädjefyllda aktiviteter) under himlarna.

4 En generation går, en annan generation kommer,

och jorden förblir för alltid.

5 Solen går upp och solen går ner,

och skyndar sig till den plats där den går upp.

6 Vinden går mot söder

och vänder sig om mot norr,

den vänder sig kontinuerligt i sitt lopp

och den kommer tillbaka igen i sin bana.

7 Alla floder rinner mot havet,

ändå blir havet inte fullt.

Till de platser där floderna rinner upp,

dit återvänder de igen. [Här beskrivs vattnets kretslopp.]

9 Det som har varit är det som ska komma,

och det som har gjorts är det som ska göras (igen),

det finns ingenting nytt under solen.

10 Finns det någonting, om vilket man kan säga:

"Se, detta är nytt?"

Det har redan funnits i tidsåldrar före oss [långt före vår tid].

19 Se, jag gör [håller på att göra] något nytt [Upp 21:5]!

Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?

Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [Jes 40:3-4; 35:5-8],

strömmar (floder) i öknen.

3 Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er 4 och säger:

"Hur går det med löftet om hans återkomst (ankomst – gr. parousia)?

Sedan fäderna [Abraham, Isak, Jakob osv.] dog

har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."

[Uttrycket "de sista dagarna" används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2. Redan i breven till Thessalonike kunde tron på Jesu snara återkomst vålla frågor och tvivel. När detta brev skrevs var Petrus gammal och på väg att dö. Jesus hade ännu inte kommit tillbaka. De falska lärarna, som behandlades i förra kapitlet, är troligtvis dessa hånfulla människor som ifrågasätter Bibelns sanningshalt.]

5 De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. 6 Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. 7 Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under.