13 För du har skapat mina njurar [mitt inre],

du sammanvävde (hebr. sachach) mig i min mors livmoder. [Job 10:11; Ps 119:73; Jes 44:24]

[Njurarna representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords. Det hebreiska ordet för att väva, vira och fläta ihop innebär att skapa ett avskärmande och täckande skydd. Betydelsen blir därför också att omgärda, inhägna, avskärma, stänga in, täcka och skydda.]

14 Jag tackar dig [med öppna händer prisar, hyllar och erkänner jag dig] för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)

är (blev) en underbar (unik och separat) skapelse [exklusiv och särbehandlad som Guds avbild].

Underbara är dina verk,

och det vet min själ mycket väl (känner jag i högsta grad själv till; är jag verkligen intimt förtrogen med).

15 Min kropp (skelett) var inte dold för dig

när jag formades i det fördolda.

När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,

16 såg dina ögon min oformade kropp (ihoprullad, hopvikt) [inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo].

Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:29]

innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.

5 "Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13],

utvalde jag dig.

Innan du kom fram ur modersskötet,

avskilde (helgade) jag dig [till tjänst].

Till en profet för folken,

satte jag dig."

9 "Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahveh)!

Han får befria honom, han får rädda (rycka bort) honom

– om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom."

[Ordet för "överlämna" (hebr. galal) betyder att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att "rulla över" till någon, att överlämna sig och förtrösta, se Ps 37:5; Ords 16:3. Första gången ordet används är i 1 Mos 29:3, när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Att detta ovanliga ord används i denna psalm – för att beskriva förtröstan på Gud – har en intressant koppling. Samme Gud sände senare en ängel för att rulla undan stenen från graven, så att Jesu uppståndelse skulle kunna bevittnas, se Matt 28:2-5.]

5 Som du inte vet vilken väg som är vindens,

eller hur benen växer i hennes livmoder som väntar barn,

så känner du inte heller till (är intimt förtrogen med) Guds arbete,

han som har gjort allt (som finns).

9 Skulle jag låta fostret bli fullgånget

och sedan inte låta det komma ut (födas)? säger Herren (Jahveh).

Skulle jag som gör fostret fullgånget

sedan stänga livmodern? säger din Gud (Elohim).

3 Se, barn (hebr. banim) är ett arv från Herren (Jahveh),

livmoderns frukt är en belöning.

17 Allt gott vi får (varje välgörande gåva; allt gott givande – gr. dosis) och varje fullkomlig gåva (gr. dorema) kommer [alltid allra först] ner ovanifrån, från ljusens [himlaljusens] Fader – han som varken förändras (är ombytlig) eller växlar mellan ljus och mörker (ordagrant: hos vilken ingen förändring eller växlande skugga finns/är närvarande).

[Allt gott har sitt ursprung i Gud. Grekiskans dosis refererar mer till givandet och gåvans syfte medan dorema pekar på själva gåvan som en frikostig välsignelse. Med hjälp av termer inom astronomi illustrerar Jakob Guds oföränderlighet och orubblighet. Universums Skapare förändras inte i intensitet som solen och månen, vars sken varierar under dygnet. Inte heller går han likt planeter (som skymmer varandra i sin omloppsbana) omväxlande in i och ut ur mörker.]

27 Jag bad om denna pojke, och Herren (Jahveh) har gett mig det jag bad honom om.

21 När en kvinna ska föda (frambringa – gr. tikto) känner hon smärta för hennes tid har kommit,

men när hon har fött (gr. gennao) sitt barn kommer hon inte längre ihåg sitt lidande

i glädjen över att en människa har fötts till världen.

14 Då sa Jesus: "Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket (himlarnas kungarike) tillhör sådana som de."

16 Han tog upp dem (en efter en) i famnen och välsignade dem passionerat (innerligt, ömt) genom att lägga sina händer på dem.

[Föräldrarna hade nog inte tänkt något så stort som att Jesus skulle välsigna dem utan bara ett hastigt vidrörande som vers 13 antyder, men Jesus går längre och tar upp dem en efter en i sin famn och välsignar dem innerligt.]