[En bön om hjälp. Den inledande frasen "var mig nådig, Gud" är identisk med föregående psalm, se Ps 56:2. Även löftet att prisa Gud i Ps 56:13 och Ps 57:10 binder samman dessa psalmer. De sista fem verserna återfinns med viss variation i Ps 108:1-5 och vers 11 är nästan identisk med Ps 36:6

Författare: David

Struktur: Psalmen är välstrukturerad i ett kiastiskt mönster som ramas in med bön. Den består också av två strofer som båda avslutas med en refräng, se vers 6 och 12.

A Bön, vers 2-3

  B Fiender, vers 4-5

    C Refräng, vers 6

  B Fiender, vers 7-8a

A Bön och tacksamhet, vers 8b-11

  C Refräng]

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Fördärva (ödelägg) inte. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). När han flydde från Saul och var i grottan.

[Troligtvis utspelar sig händelserna i Adullam strax sydväst om Jerusalem, se 1 Sam 22:1-5, men ett annat alternativ är Ein Gedi vid Döda havet, se 1 Sam 24, se även Ps 142:1 som också nämner grottan.]

______

2 Var mig nådig (ge mig favör; visa mig oförtjänt kärlek), Gud (Elohim), var mig nådig

– för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp)

och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [Rut 2:12; Matt 23:37]

tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi.

[Till skillnad från Ps 56:2 upprepas "var mig nådig" en gång till här och förstärker Davids vädjan om nåd. Verbet "ta sin tillflykt" används också två gånger. Först i perfekt, "har tagit min tillflykt", vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat – David har sin trygghet och säkerhet hos Herren (Jahveh). När verbet upprepas är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum "ska jag ta min tillflykt" – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även Ps 17:8; 36:8; 61:5; 63:8; 91:4.]

3 Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud den Högste (Elohim Elion),

till Gud (El) som fullbordar (avslutar, gör klart) det för mig.

4 Han [Gud] ska sända [hjälp] från himlen

och frälsa mig när den som vill sluka mig hånar (talar föraktfullt om mig).

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Gud ska komma med sin

nåd (omsorgsfulla kärlek) och sanning.

[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]

5 Jag (min själ) är bland (omringad av) lejon,

jag ligger bland människor (Adams barn) som andas eld (vill förgöra mig) [med sina lögner].

Deras tänder är som spjut och pilar

och deras tungor som skarpa svärd.

6 [Refräng:]

Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim),

må din ära (bokstavligt "tyngd") finnas över hela jorden.

[Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]

7 De har förberett ett nät för mina steg,

jag (min själ, hela min varelse) är nedböjd [missmodig],

de har grävt en grop framför mig,

men de har själva fallit ner i dess mitt.

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

8 Mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull), Gud (Elohim),

mitt hjärta är redo (jag är förvissad, förtröstansfull).

Jag vill sjunga och lova,

9 vakna min ära (min tyngd).

Vakna nevel-lyra [bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar] och kinnor-harpa [mindre harpa med ljusare toner, se Ps 33:2]

Jag vill väcka gryningen.

10 Jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig bland folken, Herre (Adonai),

jag vill sjunga ditt lov bland folkslagen.

11 För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna,

och din sanning når till skyarna

[Ännu en gång kommer begreppet "nåd och sanning", se vers 4].

12 [Refräng:]

Du är upphöjd över himlarna, Gud (Elohim),

högt över hela jorden din ära (din tyngd).