Psaltaren 125

Psalm 125 – Som Sions berg

[Detta är den sjätte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:

1. Förtröstan på Guds beskydd, vers 1-2

2. Övergång från förtröstan till bön, vers 3

3. Övergång från bön till att uttala frid över Israel, vers 4-5]

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

De som förtröstar på (litar, sätter sitt hopp till) Herren (Jahveh)

är som Sions berg [tempelberget i Jerusalem]

som inte kan rubbas (skakas) utan står fast (stadigt, stabilt) för evigt.

2 Som bergen omger Jerusalem,

så omger Herren sitt folk både nu och för evigt.

[Vers 1-2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judeens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]

3 För ogudaktighetens spira [ett förtryck från en ondskefull kung] ska inte vila

över de rättfärdigas land

med mindre än att de rättfärdiga

sätter sina händer till orättfärdighet (viker av från den rätta vägen).

4 Gör gott, Herre (Jahveh), mot de goda

och mot dem som har uppriktiga (upprätta, stående) hjärtan.

5 Men de som viker av på slingriga omvägar (krokiga vägar)

ska Herren (Jahveh) leda bort med dem som gör det onda.

Frid (shalom, allt gott) vare över Israel.