[Detta är den tionde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:

1. Tidigare lidande, vers 1-3

2. Gudomligt ingripande, vers 4

3. Ord om dom, vers 5-8]

1 En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

______

Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,

låt Israel nu säga:

2 Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,

men de har inte övervunnit mig. [Vistelsen i Egypten var Israels ungdom, se Hos 11:1.]

3 Plöjare har plöjt min rygg,

de gjorde sina plogfåror långa. [Förlängde lidandet, även profetiskt om Jesus, vars rygg blev slagen.]

4 Herren (Jahveh) är rättfärdig,

han har huggit av de ondas band (rep). [Ordet används om de remmar på plogens ok som fästes vid oxens hals, se Job 39:10.]

5 Må alla som hatar Sion [tempelberget i Jerusalem]

drivas tillbaka i skam (vanära).

6 Låt dem bli som gräs på taken [Jes 37:27]

som vissnar bort innan det [ens] kan ryckas bort,

7 en skördeman kan inte fylla sin hand med det,

inte heller kan den som binder ihop kärvarna fylla sin kärve.

8 Ingen som går förbi ska säga [kunna ge en välsignelse under skördetiden]:

"Herrens (Jahvehs) välsignelse över er!

Vi välsignar dig i Herrens (Jahvehs) namn."

[Ett exempel är Boaz som hälsar skördearbetarna som sedan svarar, se Rut 2:4.]