Oração
A oração é o fôlego da vida cristã. É conversa íntima com Deus, pedido de socorro, ação de graças e intercessão. Jesus ensinou seus discípulos a orar e praticou a oração constantemente.
O convite a orar
Jesus disse: pedi e recebereis, buscai e achareis, batei e abrir-se-vos-á. Deus convida seus filhos a orar com fé e persistência.
"Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.
Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.
Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.
"Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.
Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.
Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.
För var och en som ber [och fortsätter att fråga], han får [tar villigt och aktivt emot],
och den som söker [och fortsätter att leta och undersöka], han finner [alltid mer],
och för den som bultar [och fortsätter att knacka] ska det öppnas (öppnas upp).
[Utifrån parallellstället i Lukas (Luk 11:5-13) vet vi att Jesus just har berättat en liknelse om hur självklart det är att en vän kommer att öppna dörren, även om du knackar på mitt i natten och frågar efter bröd. Vers 7–8 har vardera sex verb symmetriskt uppställda i tripletter. Den aktiva presensformen (fortsätt be, sök och bulta) visar att det handlar om uthållig bön. Passivformen i futurum (ska ges och ska öppnas) i vers 7 ramar in och indikerar att Gud är subjektet, dvs. han är den som kommer att ge bönesvar och han är den som kommer att öppna upp dörrar. Det förstärks av att sista verbet i vers 8 också är i passiv form. De grekiska orden för att finna och att öppna används i båda verserna, däremot skiljer sig orden åt i slutet på första strofen i varje vers: i vers 7 står ordet för att ge/tilldela (didomi), medan vers 8 har ordet för att få och ta emot (lambano). Verbformerna visar att det som blir givet (i passiv form) här uppmanas att villigt tas emot (i aktiv form). Se även Jak 4:8.]
Om nu ni som är onda (dåliga, korrupta; moraliskt fördärvade) [är fulla av själslig smärta och press – som följer på all möda] förstår (har förstått) att ge era barn goda (bra) [nyttiga och glädjefyllda] gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlarna ge det som är gott åt dem som [ständigt, gång på gång] ber (frågar) honom!
Vad helst ni frågar om i bön ska ni få, om ni tror."
[Jesus använder händelsen med fikonträdet för att undervisa den andliga principen för tro, bön och bönesvar. På samma sätt som trädet på en gång vissnade från roten, men det dröjde innan resultatet blev synligt i lövverket, tar Gud emot bönen och svarar på en gång, men det kan dröja innan resultatet manifesterar sig i det naturliga.]
Vad helst ni frågar om i bön ska ni få, om ni tror."
[Jesus använder händelsen med fikonträdet för att undervisa den andliga principen för tro, bön och bönesvar. På samma sätt som trädet på en gång vissnade från roten, men det dröjde innan resultatet blev synligt i lövverket, tar Gud emot bönen och svarar på en gång, men det kan dröja innan resultatet manifesterar sig i det naturliga.]
Därför säger jag er:
Be [fråga gång på gång], så ska det ges åt (tilldelas) er.
Sök [leta och undersök gång på gång], så ska ni finna.
Bulta [knacka gång på gång], så ska det öppnas för er.
För var och en som ber [och fortsätter att fråga], han får [tar aktivt och villigt emot],
och den som söker [och fortsätter att leta och undersöka], han finner [alltid mer],
och för den som bultar [och fortsätter att knacka] ska det öppnas (öppnas upp)."
[Poängen med liknelsen är att om vi har tro för att vår vän ska öppna dörren mitt i natten när vi bultar på hans dörr, hur mycket mer ska inte vår himmelske Fader låta oss få bönesvar när vi ber till honom. Vers 9-10 har vardera sex verb symmetriskt uppställda i tripletter. Den aktiva presensformen (fortsätt be, sök och bulta) visar att det handlar om uthållig bön. Passivformen i futurum (ska ges och ska öppnas) i vers 9 ramar in och indikerar att Gud är subjektet, dvs. han är den som kommer att ge bönesvar och han är den som kommer att öppna upp dörrar. Det förstärks av att sista verbet i vers 10 också är i passiv form. De grekiska orden för att finna och att öppna används i båda verserna, däremot skiljer sig orden åt i slutet på första strofen i varje vers: i vers 9 står ordet för att ge/tilldela (didomi), medan vers 10 har ordet för att få och ta emot (lambano). Verbformerna visar att det som blir givet (i passiv form) här uppmanas att villigt tas emot (i aktiv form). Se även Jak 4:8.]
Och han [Jesus] berättade sedan en liknelse för att visa dem [lärjungarna] att det är nödvändigt att alltid be (tillbe, umgås med Gud) och inte tappa modet (inte ge upp; ordagrant: "inte ge efter för ondska" – gr. me egkakeo).
[Denna liknelse hör ihop med frågan om tiden innan Jesus kommer tillbaka i föregående stycke (Luk 17:22-37) och i avslutningen här då "han kommer tillbaka", se vers 8. En del av innehållet i bönerna är säkerligen "Låt ditt rike komma", se Luk 11:2. Bönen och det personliga umgänget med Gud är en nödvändighet för att inte ge upp, se också Luk 21:36; 2 Kor 4:1; 1 Tim 2:1.]
Han sa: "I en stad fanns en domare. Han fruktade inte Gud och hade ingen respekt för människor. [Han gjorde som han själv ville.] I samma stad fanns en änka som gång på gång kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få rätt mot min motpart.’ Han vägrade under en lång tid, men till sist sa han till sig själv: ’Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för människor ska jag döma rättvist (ge henne rätt). Om jag inte gör det kommer hon alltid att besvära mig, och till sist ge sig på mig.’ " [Ordagrant "slå mig och ge mig en blåtira."]
Herren sa: "Ni hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud [som är rättfärdig] ge rättvisa åt sina utvalda som ropar till honom dag och natt? Skulle han dröja länge innan han hjälpte dem? Jag säger er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro [en sådan uthållig tro som änkan hade] här på jorden när han kommer?"
[Denna liknelse är inte en jämförelse där Gud är som denne orättfärdige domare som kvinnan måste tjata på och hota, utan en kontrast. Om en orättfärdig domare till sist ger med sig, hur mycket mer ska då inte en rättfärdig och kärleksfull Gud bönhöra sina barn när de ber!]
Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se 1 Joh 5:14-15], tro att ni [faktiskt] har fått [aktivt tog emot] det, så ska det vara ert (kommer det att vara så för er). [Matt 8:13; 19:26]
Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se 1 Joh 5:14-15], tro att ni [faktiskt] har fått [aktivt tog emot] det, så ska det vara ert (kommer det att vara så för er). [Matt 8:13; 19:26]
Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se 1 Joh 5:14-15], tro att ni [faktiskt] har fått [aktivt tog emot] det, så ska det vara ert (kommer det att vara så för er). [Matt 8:13; 19:26]
Orar em nome de Jesus
Tudo o que pedirmos em nome de Jesus, Ele fará, para que o Pai seja glorificado no Filho. A oração em seu nome tem autoridade.
Vad ni än frågar om (skulle be och begära) i mitt namn, det ska jag (kommer jag att) göra, så att Fadern blir förhärligad (må bli prisad, ärad) i Sonen.
Vad ni än frågar om (skulle be och begära) i mitt namn, det ska jag (kommer jag att) göra, så att Fadern blir förhärligad (må bli prisad, ärad) i Sonen. Om ni frågar mig om (skulle be mig om) något i mitt namn, så ska jag (kommer jag att) göra det.
Vad ni än frågar om (skulle be och begära) i mitt namn, det ska jag (kommer jag att) göra, så att Fadern blir förhärligad (må bli prisad, ärad) i Sonen. Om ni frågar mig om (skulle be mig om) något i mitt namn, så ska jag (kommer jag att) göra det.
Om ni förblir (skulle vara kvar) [vill leva] i mig, och mina ord (gr. rhemata) förblir (skulle vara kvar) i er, så fråga om (be om; begär, önska) vad ni vill, så ska det ske er [och ni ska få det]. [När Jesus talar om "mina ord" används rhema i plural till skillnad mot vers 3 där det står logos i singular.]
Ni har inte utvalt mig,
utan jag har utvalt er.
Jag har satt er till [planterat er för] att gå ut [i världen]
och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå [människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar],
då [resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se vers 7]
ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.
Hittills har ni inte begärt något i mitt namn.
Begär (fortsätt att be och fråga gång på gång) och ni ska få,
så att er glädje blir fullkomlig (kontinuerligt fylld till brädden, överflödande, ni blir kvar i glädje).
Orar sem cessar
A Bíblia nos exorta a orar em todo tempo. A oração constante nos mantém conectados com Deus e nos fortalece espiritualmente.
Be oavbrutet (utan uppehåll) [regelbundet utan att tröttna].
[Det vanligaste ordet för att be i NT (gr. proseuchomai) används här. Det beskriver ett förtroligt samtal där man utbyter önskningar, dvs. man lägger fram sina egna önskningar inför Gud, men lyssnar också in vad Gud vill genom att verka sin vilja/önskan i den troende, se Matt 6:9-10; Fil 2:13.]
Be oavbrutet (utan uppehåll) [regelbundet utan att tröttna].
[Det vanligaste ordet för att be i NT (gr. proseuchomai) används här. Det beskriver ett förtroligt samtal där man utbyter önskningar, dvs. man lägger fram sina egna önskningar inför Gud, men lyssnar också in vad Gud vill genom att verka sin vilja/önskan i den troende, se Matt 6:9-10; Fil 2:13.]
Var alltid glada (gläd er alltid) [över nåden; luta er i alla tider ständigt mot Gud, se Rom 12:12; Fil 4:4].
Be oavbrutet (utan uppehåll) [regelbundet utan att tröttna].
[Det vanligaste ordet för att be i NT (gr. proseuchomai) används här. Det beskriver ett förtroligt samtal där man utbyter önskningar, dvs. man lägger fram sina egna önskningar inför Gud, men lyssnar också in vad Gud vill genom att verka sin vilja/önskan i den troende, se Matt 6:9-10; Fil 2:13.]
Tacka [hela tiden Gud] i allt [i varje situation och omständighet].
För detta är nämligen Guds vilja [det han mest av allt önskar] för er i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
[Den sista gruppen har fem uppmaningar. Först två negativa som varnar för cynism, följt av tre positiva. Vers 21 är ordagrant "men pröva allt".]
[Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se vers 14-17:] Genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [1 Tim 2:1] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk).
[En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt att Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. proskarteresis förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.]
[Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se vers 14-17:] Genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [1 Tim 2:1] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk).
[En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt att Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. proskarteresis förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.]
Fortsätt [att vara uthålliga] i bönen samtidigt som ni [fokuserat] vakar i den [förtroligt och hängivet] med tacksägelse (tacksamhet) [över Guds goda nåd].
[samtidigt som ni ständigt] gläder er i hoppet [det hopp som ger en förväntan och en framtidstro],
[alltid] är uthålliga i lidandet (förföljelsen, prövningen),
[och målmedvetet fortsätter att vara] ihärdiga i bönen [i orubblig styrka utan att ge upp].
A oração do modelo
Jesus ensinou a oração do Pai Nosso como modelo. Ela cobre adoração, submissão, provisão, perdão, proteção e louvor.
Be därför så här:
[Eftersom det i vers 5-6 talas om den personliga relationen och i vers 7-8 om att inte rabbla böner, är bönen som nu följer en "mall", dvs. en mönsterbild för hur vi kan be. Jesus erbjuder sina lärjungar att i förtrolighet närma sig Fadern, bekänna hans storhet och därefter lägga fram de mänskliga behoven. Det är enkla och ärliga böner som utgår från hjärtat som rör vid Faderns hjärta.]
______
Vår Fader,
som är i himlarna!
Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39]
Låt ditt rike komma (kom/etablera ditt kungarike)!
Låt din vilja ske (ske din vilja),
såsom i himlen,
så också på jorden.
[Vers 9-10 är en kiasm som ramas in av två fraser med himlarna/himmel. Centralt finns tre verb, två passiva imperativ omgärdar ett aktivt imperativ. Den centrala frasen är ordagrant: "Kom riket ditt". Bönen rör sig från himlarna till jorden. Pluralformen i vers 9 beskriver Gud som hela universums Gud, se 2 Kor 12:2-4. Den bokstavliga innebörden av roten pa i grekiska ordet för Fader, pater, är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller, se även Gal 4:6. Gr. hagiazo innebär att heliggöra och avskilja som speciellt och dyrbart – dvs. att vörda Guds namn som betecknar allt han är och står för. Guds rike, där Jesus är den Smorde Konungen, består av rättfärdighet, frid och glädje, se Rom 14:17. Här på jorden har vi människor fått auktoritet att råda – i himlen sker Guds önskade vilja fullt ut.]
Ge oss i dag vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.
[Det grekiska adjektivet epiousios (som beskriver brödet) förekommer bara i Herrens bön. Förutom "dagliga" kan det även avse "morgondagliga" eller hänvisa till mängd, som i den syriska översättningen Peshitta där det står: "det bröd vi behöver". Vår himmelske Fader är källan till vårt levebröd, se 2 Mos 16:21; Ps 78:24; Ords 30:8; Matt 4:4; Joh 6:27, 35, 58; Jak 4:3.]
Och förlåt oss [lös oss från] våra skulder (gr. opheilema),
som också vi har förlåtit dem som står i skuld till oss (ordagrant: som också vi löste våra gäldenärer).
[Att förlåta (gr. aphiemi) innebär att sända bort, släppa iväg, avstå ifrån och efterskänka. Det är Gud som förlåter först, men för att den förlåtelsen ska vara bestående, kan vi inte bära på oförrätter mot andra människor. Detta förtydligas i en kommentar direkt efter bönen i vers 14.]
Och för oss inte in i frestelse (prövning),
utan rädda oss (ryck/dra oss in till dig; befria oss) från den onde (det onda).
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se Matt 26:41; Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se Luk 4:1-2.]
[Senare handskrifter har en lovprisande avslutning som har likheter med 1 Krön 29:11.]
För ditt är riket och makten och äran i evighet. Amen.
______
Då sa han till dem: "När ni ber (vill be, ska be), säg så här:
______
’Fader [gr. pater, den bokstavliga innebörden av roten pa är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller]!
Låt ditt namn bli helgat (helgat vare ditt namn). [5 Mos 4:39]
Låt ditt rike komma (kom/etablera – ditt kungarike)!
Ge oss var dag,
vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd.
Och förlåt oss våra synder,
för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och led (för) oss inte in i frestelse (prövning).’ "
[Grekiska peirasmos har en bred betydelse av både prövning och frestelse. Den nyansskillnad som finns mellan de svenska orden finns inte i grekiskan. Gud själv frestar ingen, utan det är den onde och vårt kött som frestar oss att synda, se Matt 6:13; 26:41; Jak 1:13-14. Det är därför vi behöver vara bedjande. Däremot kan Anden föra oss in i situationer där vår tro prövas, se Luk 4:1-2.]
______
[I Bergspredikan några år tidigare undervisade Jesus om bön, och förklarade då att bön varken är någon uppvisning eller rabblande av tomma ord, se Matt 6:7-13; 7:7-11. Denna version är kortare än Matteus i de flesta manuskript, men innehåller samma huvudpunkter. Det finns några skillnader i ordval: Lukas har "synder" (gr. hamartia), medan Matteus har "skulder" (gr. opheilema), se Matt 6:12.]
"Och när ni ber (vill be) [tillbe, umgås och samtala med Gud] ska ni inte vara som de skenheliga (hycklarna – dvs. de som låtsas och bara utför ett skådespel). För de älskar (har en stark vänskapskärlek till) att stå och be i synagogan och i gathörnen för att synas inför [imponera på] människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön.
Nej, när du ber (vill be) [umgås med Gud, se vers 5], gå [då] in i din kammare (ditt mest privata rum; din skattkammare), stäng din dörr och be sedan till din Fader som är i det fördolda. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (gr. krypto), [öppet] belöna (gottgöra) dig."
[Det grekiska ordet proseuchomai beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud, se vers 5, 6, 7 och 9. Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se Matt 14:19; 15:36; Apg 1:24; 3:1; 4:24-30. Vanligtvis bad man i det övre rummet eller på taket, se Apg 1:13; 10:9. Här används ett speciellt ord för kammare, gr. tameion. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se Luk 12:3, 24. Ordet är besläktat med verbet temno som ordagrant betyder "att dela/fördela" och skulle kunna tolkas som att varor och tillgångar fördelas och distribueras från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.]
Nej, när du ber (vill be) [umgås med Gud, se vers 5], gå [då] in i din kammare (ditt mest privata rum; din skattkammare), stäng din dörr och be sedan till din Fader som är i det fördolda. Då ska din Fader, som ser [han som alltid är vaksam på vad som finns och sker] i det fördolda (gr. krypto), [öppet] belöna (gottgöra) dig."
[Det grekiska ordet proseuchomai beskriver bön som tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud, se vers 5, 6, 7 och 9. Här talar Jesus specifikt om enskild bön och hjärtats inställning, men det utesluter inte gemensam bön, se Matt 14:19; 15:36; Apg 1:24; 3:1; 4:24-30. Vanligtvis bad man i det övre rummet eller på taket, se Apg 1:13; 10:9. Här används ett speciellt ord för kammare, gr. tameion. Det beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades, se Luk 12:3, 24. Ordet är besläktat med verbet temno som ordagrant betyder "att dela/fördela" och skulle kunna tolkas som att varor och tillgångar fördelas och distribueras från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren.]
Men när ni ber ska ni inte rabbla tomma (upprepa innehållslösa) ord som hedningarna gör, för de tror (tänker, anser, antar) att de på grund av sin mångordighet [sitt ordflöde och myckna prat] ska bli bönhörda.
Men när ni ber ska ni inte rabbla tomma (upprepa innehållslösa) ord som hedningarna gör, för de tror (tänker, anser, antar) att de på grund av sin mångordighet [sitt ordflöde och myckna prat] ska bli bönhörda.
Men när ni ber ska ni inte rabbla tomma (upprepa innehållslösa) ord som hedningarna gör, för de tror (tänker, anser, antar) att de på grund av sin mångordighet [sitt ordflöde och myckna prat] ska bli bönhörda. Likna inte (ta inte efter; var inte som) dem, för er Fader vet (har sett) vad ni behöver innan ni frågar honom om det.
[I vers 7 används det ovanliga grekiska ordet battologeo, där den sista delen av ordet utgörs av logos (ord, resonemang). Batto kan härledas till namnet Battus som skulle kunna syfta på kungen från Kyrene (som lär ha stammat) eller en författare som var känd för sina långa och uttråkande dikter. Betydelsen är dock hjärtlösa mekaniska böner som repeteras om och om igen.]
Oração eficaz
A oração do justo é poderosa e eficaz. Ore com fé, sem duvidar, pois quem duvida é como onda do mar levada pelo vento.
Bekänn därför era synder (överträdelser, felsteg) [fullt ut – helhjärtat och öppet] för varandra,
och be [också] för varandra så [på ett sådant sätt] att ni kan bli helade (botade, förnyade – gr. iaomai).
Mycket förmår (besegrar) [Fil 4:13] en rättfärdigs [vädjande och behovsinriktade] bön när den verkar i kraft.
[Det grekiska verbet för att bekänna, exomologeo, har prepositionen ex med som prefix, vilket intensifierar dess betydelse. En person som har det rätt ställt med Gud och människor har möjlighet att ständigt och aktivt strida mäktigt och segerrikt (gr. ischuo) i bön. Det sista verbet, gr. energeo (att verka i kraft), står i formen medium, vilket innebär att det är en samverkan mellan den som aktivt ber och Gud som låter bönen ge resultat. Den passiva formen av gr. iaomai (att göra hel) fokuserar på den store Läkarens ingripande till både kropp, själ och ande.]
Bekänn därför era synder (överträdelser, felsteg) [fullt ut – helhjärtat och öppet] för varandra,
och be [också] för varandra så [på ett sådant sätt] att ni kan bli helade (botade, förnyade – gr. iaomai).
Mycket förmår (besegrar) [Fil 4:13] en rättfärdigs [vädjande och behovsinriktade] bön när den verkar i kraft.
[Det grekiska verbet för att bekänna, exomologeo, har prepositionen ex med som prefix, vilket intensifierar dess betydelse. En person som har det rätt ställt med Gud och människor har möjlighet att ständigt och aktivt strida mäktigt och segerrikt (gr. ischuo) i bön. Det sista verbet, gr. energeo (att verka i kraft), står i formen medium, vilket innebär att det är en samverkan mellan den som aktivt ber och Gud som låter bönen ge resultat. Den passiva formen av gr. iaomai (att göra hel) fokuserar på den store Läkarens ingripande till både kropp, själ och ande.]
Om nu någon av er saknar vishet [för att kunna gå igenom dessa prövningar], ska han fråga [alltid utbe sig vishet från alldeles intill] Gud, som ger åt alla, generöst (fritt; utan förbehåll) [på ett enkelt och okomplicerat sätt] och utan att förebrå (klandra, förakta; läxa upp) – och den [visheten] ska ges åt honom [han ska få den klarhet och insikt han behöver]. [Ords 2:3-6; Luk 21:15; 1 Kor 1:24] Men han ska fråga [fortsätta att be] i tro, utan att tvivla (utan att vara osäker och splittrad i sin bedömning), för den som tvivlar [kastas fram och tillbaka mellan tro och otro] är (ordagrant: har varit) som havets våg, som drivs omkring av vinden och kastas hit och dit.
[Jakob liknar ett tvivlande sinne vid en våg som rullar in i tro mot fastlandet och som i nästa ögonblick, utav otro och rädsla, kastas ut i havet igen. Vinden kan här tolkas som de yttre omständigheterna.]
En sådan människa ska inte förvänta (föreställa, tänka) sig att få (att hon kommer att ta emot) något från Herren [av det som kommer från hans sida/närhet], eftersom hon är delad i två (ordagrant: "två-själad"), vacklande (ostadig, opålitlig) i allt hon tar sig för.
[Följande verser ger exempel på olika gruppers frestelser. En fattig troende frestas att fastna i att klaga över sin situation. I stället ska han glädja sig över allt Gud ger. Den rike ska inte berömma sig av sin rikedom.]
Men han ska fråga [fortsätta att be] i tro, utan att tvivla (utan att vara osäker och splittrad i sin bedömning), för den som tvivlar [kastas fram och tillbaka mellan tro och otro] är (ordagrant: har varit) som havets våg, som drivs omkring av vinden och kastas hit och dit.
[Jakob liknar ett tvivlande sinne vid en våg som rullar in i tro mot fastlandet och som i nästa ögonblick, utav otro och rädsla, kastas ut i havet igen. Vinden kan här tolkas som de yttre omständigheterna.]
Men han ska fråga [fortsätta att be] i tro, utan att tvivla (utan att vara osäker och splittrad i sin bedömning), för den som tvivlar [kastas fram och tillbaka mellan tro och otro] är (ordagrant: har varit) som havets våg, som drivs omkring av vinden och kastas hit och dit.
[Jakob liknar ett tvivlande sinne vid en våg som rullar in i tro mot fastlandet och som i nästa ögonblick, utav otro och rädsla, kastas ut i havet igen. Vinden kan här tolkas som de yttre omständigheterna.]
En sådan människa ska inte förvänta (föreställa, tänka) sig att få (att hon kommer att ta emot) något från Herren [av det som kommer från hans sida/närhet],
Ni vill ha (brinner av iver),
men får inget,
ni mördar [Jak 2:11] och avundas,
men vinner inget,
ni kämpar och strider.
Ni har inget
därför att ni inte ber (frågar).
Närma er Gud,
så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7]
[Innebörden är att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform.]
Rengör era händer [handlingar], ni syndare,
och rena era hjärtan [rena ert inre liv, helga ert sätt att tänka] ni splittrade (tvehågsna, kluvna – ordagrant: "två-själade") [som älskar Gud och samtidigt följer era egna begär].
[När ni drar er närmare Gud:]
Deus ouve e responde
Clama a mim e te responderei. O Senhor ouve os que clamam a Ele com sinceridade e responde com poder e fidelidade.
Ropa till mig och jag ska svara dig och berätta för dig stora [plural] och mäktiga (inhägnade, undangömda, avskurna, befästa, otillgängliga) [plural] ting, som du inte känner till (saknar intim kunskap om).
Ropa till mig och jag ska svara dig och berätta för dig stora [plural] och mäktiga (inhägnade, undangömda, avskurna, befästa, otillgängliga) [plural] ting, som du inte känner till (saknar intim kunskap om).
När ni åkallar (kallar på) mig och kommer till mig i bön (går och ber till mig),
ska jag höra (så lyssnar jag till) er.
När ni söker (strävar, letar och frågar efter) mig,
ska ni finna (så finner ni) mig,
om ni frågar efter (träder fram inför; närmar er; söker) mig
av hela ert hjärta.
[Versen kan också översättas: Och ni har sökt mig, och ni har funnit mig, för ni har helhjärtat sökt upp mig; se även 5 Mos 4:29; Dan 9:4-19; Joel 2:12; Luk 11:9.]
Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig),
o Gud, på Sion [tempelberget i Jerusalem].
Vi ska hålla våra löften till dig,
Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahveh), lovsjung honom (hebr. halleluhu).
Alla ni Jakobs barn,
ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt],
och bäva (stå i förundran) inför honom,
alla ni Israels barn.
Och ropa till mig på nödens dag [då du är trängd och möter svårigheter],
jag ska befria dig och du ska ära mig.
Jag ropade (höjde min röst i bön) till honom med min mun,
och hans lov (upphöjande) var redan på min tunga.
Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
så skulle Herren (Adonai) inte höra.
Om jag hade sett någon synd i mitt hjärta,
så skulle Herren (Adonai) inte höra.
Men Gud (Elohim) har hört mig,
aktade (lyssnade uppmärksamt) på mina böners ljud.
Jag älskar –
för Herren (Jahveh) har hört min röst,
mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
Han har vänt sitt öra till mig (böjt sig ner mot mig),
därför ska jag åkalla (ropa i bön till) honom hela mitt liv.
[Den grammatiska konstruktionen i den första versen är ovanlig. Verbet "älskar" (hebr. ahav) har inget objekt, men är riktad till Gud som räddat psalmisten från döden. Första gången ordet används är i 1 Mos 22:1, där Gud talar till Abraham att ta sin ende son "som han älskar" och gå till berget Moria.]
Sheols (underjordens) rep virade (snodde) sig runt mig,
dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig).
[Vers 5-6 beskriver bakgrunden och formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se Ps 46:4; Upp 13:1; 17:15. Fördärvet i vers 5 är det hebreiska ordet belial som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Belijaal, se 2 Kor 6:15. Den arameiska översättningen tolkar ordet som "utan ok", och då är betydelsen att man lämnat Guds undervisning och lever i laglöshet.]
När Herren (Jahveh) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem],
när han har visat sig i sin härlighet,
Trots det såg han till deras nöd
när han hörde deras rop (på hjälp).
Han kom ihåg förbundet som han slutit med dem
och ångrade sig (kände en sorg och agerade) i enlighet med sin överflödande (rika) nåd (omsorgsfulla kärlek).
[Ordet för att "ångra" (hebr. nacham) innebär inte att Gud ångrar sitt första beslut i betydelsen "inser att det var fel". Betydelsen är både att känna sorg och att trösta, och själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Gud känner sorg över att människan föll i synd, men det finns hopp och tröst och räddning!]
Nära [tillgänglig] är Herren (Jahveh) – för alla som ropar till (åkallar) honom,
för alla som åkallar (har ropat och fortsätter att ropa till) honom i sanning (trofasthet, visshet, ärlighet, uppriktighet).
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I denna vers börjar de hebreiska orden för "nära" och "ropar till" på denna bokstav och det förstärker vittnesbördet att Gud är nära dem som höjer sin röst i bön till honom.]
Confiança nas promessas
Se pedimos algo segundo a sua vontade, Ele nos ouve. A confiança na oração vem de conhecer e confiar em Deus e suas promessas.
Och detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet) [frihet på grund av absolut tillit] som vi har inför honom,
att om vi frågar om (skulle be om/begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte)
så hör han (lyssnar han till) oss.
Och detta är den [rättframma] tillförsikt (frimodighet) [frihet på grund av absolut tillit] som vi har inför honom,
att om vi frågar om (skulle be om/begära) något efter hans vilja (önskan, plan, syfte)
så hör han (lyssnar han till) oss.
Och om vi vet
att han hör (lyssnar till) oss
vad vi än skulle fråga om,
så vet vi att vi [redan] har det (plural; de önskningar) vi frågat (bett) honom om (begärt från honom).
[Allt det vi önskar måste överensstämma med hans vilja för att våra önskningar ska kunna bli beviljade, se även 1 Joh 3:22; Matt 26:39. Johannes går i nästa stycke vidare med vad som gäller när man ber för andra. Guds vilja är att ingen ska gå förlorad och att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9. Samtidigt finns villkoret med personlig omvändelse och tro.]
Och om vi vet
att han hör (lyssnar till) oss
vad vi än skulle fråga om,
så vet vi att vi [redan] har det (plural; de önskningar) vi frågat (bett) honom om (begärt från honom).
[Allt det vi önskar måste överensstämma med hans vilja för att våra önskningar ska kunna bli beviljade, se även 1 Joh 3:22; Matt 26:39. Johannes går i nästa stycke vidare med vad som gäller när man ber för andra. Guds vilja är att ingen ska gå förlorad och att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9. Samtidigt finns villkoret med personlig omvändelse och tro.]
och vad vi då än skulle fråga efter, det får vi [tar vi villigt och aktivt emot] av honom, eftersom vi [hela tiden] håller fast vid (bevarar, skyddar) hans bud (instruktioner) och [alltid] gör det som är välbehagligt inför honom (i hans åsyn/ögon – gr. enopion autou).
Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid.
[Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest.]
Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid.
[Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest.]
Låt oss därför (vi borde ju) med frimodighet [utan fruktan – öppet och rättframt i tillförsikt] närma oss nådens tron, för att få (så att vi får ta emot) barmhärtighet och finna nåd (favör) till hjälp i [precis] rätt tid.
[Nåden är den kraft som hjälper oss just i den stund då vi behöver den som mest.]
Utan tro är det omöjligt (kraftlöst, fruktlöst – gr. adunatos) att behaga [honom], för den som närmar sig Gud måste (behöver) tro att han existerar (är, finns) och att han belönar (ordagrant: blir en belönare åt) dem som hängivet söker (uthålligt och innerligt frågar efter) honom. [Jak 4:8]
[Om tro saknas, dvs. om vi inte är trofasta mot Gud och förtröstar på honom, uppstår problem – det grekiska ordet för omöjligt kan även översättas kraftlöst eller oförmöget. Det går alltså över huvud taget inte alls att glädja eller behaga honom. Gud vill att vi ska söka honom med en ivrig förväntan på hans godhet, se Jak 1:6-8.]
[Följande exempel handlar om vatten och hur Noas familj räddas undan domen. Stycket balanseras med berättelsen om hur israeliterna korsar Röda havet och räddas, se vers 29.]
Därför kan han fullständigt (helt och fullt, nu och för all framtid) frälsa (hela, bevara, upprätta, försörja) dem som kommer till Gud genom honom, för han lever alltid och kan vädja för dem (gripa in och medla, be för vår skull).
Diversas formas de oração
A oração inclui adoração, intercessão, súplica e ação de graças. Levante mãos santas, ore pelos outros e clame em todo tempo.
Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd]. Då ska Guds frid, som övergår [som alltid är mer värd, som regerar och håller sig över] allt förstånd, skydda (bevara, vakta) era hjärtan och era tankar (sinnen) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd].
Så ska min Gud fylla [helt och fullt uppfylla] alla era [andliga och fysiska] behov efter sin härliga rikedom [på ett överflödande och överväldigande sätt] i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
Jag vill därför (det är min önskan) att ni ber (samtalar förtroligt med Gud):
Männen på varje plats [i varje husförsamling i Efesos] med heliga, lyfta händer,
utan (fria från) vrede [ett upprört inre ställningstagande mot någon/något, se Jak 1:19-20]
och diskuterande [ett resonemang som inte för någonstans].
[Huvudpoängen är hjärtats inställning i bönen. Att be med lyfta händer var det vanliga judiska sättet att be på, se 1 Kung 8:22; 2 Krön 6:13; Ps 28:2. Att stå upprätt med rena händer beskriver någon som söker Gud med ärliga motiv och ett rent hjärta, se Ps 24:3-4.]
Jag vill därför (det är min önskan) att ni ber (samtalar förtroligt med Gud):
Männen på varje plats [i varje husförsamling i Efesos] med heliga, lyfta händer,
utan (fria från) vrede [ett upprört inre ställningstagande mot någon/något, se Jak 1:19-20]
och diskuterande [ett resonemang som inte för någonstans].
[Huvudpoängen är hjärtats inställning i bönen. Att be med lyfta händer var det vanliga judiska sättet att be på, se 1 Kung 8:22; 2 Krön 6:13; Ps 28:2. Att stå upprätt med rena händer beskriver någon som söker Gud med ärliga motiv och ett rent hjärta, se Ps 24:3-4.]
För denna saks skull vädjade jag tre gånger till Herren att den skulle lämna (dra sig bort från; ordagrant: avstå från) [låta bli] mig. [Här finns en koppling till hur Jesus bad tre gånger i Getsemane, se Mark 14:32-42.] Men han har svarat mig:
"Tillräcklig
för dig
är min nåd (favör),
för kraften [min styrka]
genom [din] svaghet
fullkomnas [för kraften fullkomnas i din bräcklighet]."
[Ordföljden i grekiskan formar en kiasm som ramas in av orden tillräcklig och fullkomnas. Ordet "dig" och "genom/i svaghet" (Paulus otillräcklighet) leder in till de två centrala orden nåd och kraft! Frasen "han har svarat" är i perfekt indikativ, vilket betyder att uttalandet fortfarande står fast och gäller. Detta är det enda citatet från Jesu ord i Paulus brev.]
Därför vill jag, mer än gärna, hellre berömma mig av mina svagheter, för att den Smordes (Messias, Kristi) kraft ska vila (tälta, "tabernakla") över mig.
På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se vers 22-23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka]. Och han som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: "enligt Gud" – i harmoni med Guds vilja].
[Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i Luk 10:40 (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se vers 20. Frasen "träder in som vår förebedjare" är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden "över" och "mer än" – hjälper oss att träffa målet!]
På samma sätt [som både skapelsen och vi suckar, se vers 22-23] hjälper (undsätter) ju också Anden oss [när han går med och stöttar precis där det behövs] i vår svaghet (bräcklighet, skörhet). För vi vet inte (har inte vetat) exakt vad vi borde be om (hur vi lämpligast bör be). Men Anden själv [träder in och] ber (går i förbön; vädjar, medlar) för oss med outsägliga suckar [som inga ord kan uttrycka]. Och han som [ständigt] rannsakar (ser igenom; undersöker, utforskar) hjärtan, han vet (förstår, ser, känner till; är medveten om) vad Andens tanke är (vad Anden menar), för han vädjar (går i förbön; vädjar, medlar) [ber och manar ständigt gott] för de heliga så som Gud vill [ordagrant: "enligt Gud" – i harmoni med Guds vilja].
[Hjälper, gr. synantilambanomai används bara här och i Luk 10:40 (där Marta vädjar om sin syster Marias hjälp). Det sammansatta ordet beskriver bokstavligen någon som tillsammans (gr. sun) – på andra sidan (gr. anti) – tar tag (gr. lambano). Verbformen är medium vilket också förstärker att Anden inte tar över, utan erbjuder oss en hjälpande hand mitt i vår svaghet. Det grekiska ordet för svaghet omfattar även vår förgängliga kropp och följdverkningarna av sjukdom, se vers 20. Frasen "träder in som vår förebedjare" är i grundtexten det grekiska ordet hupererentugchano. Det används bara här i NT och betyder att Anden "över" och "mer än" – hjälper oss att träffa målet!]
Ingen otro fick honom att tvivla på Guds löfte (han vacklade inte), i stället blev han styrkt i tro när han prisade (ärade) Gud. [Tron växer genom att se på Gud och prisa honom, medan den försvagas genom att bara betrakta naturliga omständigheter.] Han var helt övertygad (fylld av tro) att det Gud hade lovat, det var han också mäktig att göra.
Oração e perseverança
Persevere na oração. Mesmo quando parece que não há resposta, Deus está agindo. O que impossível aos homens é possível a Deus.
Nu till den som förmår [har kraft och möjlighet] att göra allt (alla saker), långt utöver (mycket mer än) vad vi kan fråga efter (be om; begära, önska) eller [ens] tänka (förstå, fatta), genom (efter; i enlighet med) den kraft som [effektivt] verkar (gr. energeo) i oss:
Nu till den som förmår [har kraft och möjlighet] att göra allt (alla saker), långt utöver (mycket mer än) vad vi kan fråga efter (be om; begära, önska) eller [ens] tänka (förstå, fatta), genom (efter; i enlighet med) den kraft som [effektivt] verkar (gr. energeo) i oss:
Jag säger er sanningen:
Allt ni binder (skulle förbjuda ske) på jorden
ska vara bundet (ska ha förbjudits ske) i himlen.
Allt ni löser (skulle tillåta ske) på jorden,
ska vara löst (ska ha tillåtits ske) i himlen.
[De skriftlärda använde termerna binda och lösa när man beslutade om vad som var rätt och fel i olika situationer. Något ’bundet’ var förbjudet, medan något ’löst’ var tillåtet, se Rom 7:2. Här handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se vers 17. Församlingen ska göra allt för att lösa konflikter mellan människor. När en inblandad part väljer förlåtelsens och upprättelsens väg, blir personen ’löst’. På motsvarande sätt ’binds’ den som inte vill omvända sig i sina synder. Direkt efter detta, i vers 19-20, talar Jesus om vikten av att stå enade i bön. Ett beslut måste först vara bundet eller löst i himlen, innan det verkställs här på jorden.]
För där två eller tre är församlade i (in mot) [har samlats med syftet att ära] mitt namn, där är jag mitt ibland dem."
[Frasen "i mitt namn" har på grekiska med den något ovanligare prepositionen eis (in, in i, till, mot, för). Innebörden blir då att om så bara två trossyskon gemensamt vill nå fram till Jesus – målet för deras hjärtans enhet – står löftet om hans närvaro fast. Här bör det först och främst tolkas utifrån sammanhanget före (vers 15-18) och efter (vers 21). Uttrycket "två eller tre" upprepas från vers 16, där det andra steget i konflikthanteringen beskrivs (efter Skriftens princip om vittnesmål, se 5 Mos 19:15). I vers 19 används ordet pragma, vilket pekar på att det handlar om en sakfråga/tvistefråga (1 Kor 6:1). Det är som om Jesus verkligen vill understryka möjligheten till detta nådesteg – att han genom sin närvaro vill bekräfta och välsigna när troende reder ut en konflikt, redan innan det eskalerar till att behöva involvera hela församlingen.]
Den här sorten [den familjen av demoner] kan inte drivas ut genom annat sätt än bön och fasta. [Vers 21 finns inte med i de äldsta manuskripten, och är troligen ett tillägg från Mark 9:29 som en förklaring till hur lärjungarna hade tappat tron. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till ens egen begränsade förmåga. Lärjungarna hade ju fått auktoritet att driva ut demoner redan i Matt 10:8.]
Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna bägare [lidande och straffet för mänsklighetens synd, se Matt 20:22-23] gå förbi mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."
"Men till er som lyssnar [kontinuerligt på mig] säger jag:
Älska era fiender [visa alltid dem som är öppet fientliga osjälvisk och utgivande kärlek],
gör gott mot dem som hatar er [behandla dem alltid väl, se Matt 5:44].
Välsigna (tala väl om) dem som förbannar [uttrycker avsky genom att nedkalla en dom över] er
och be för dem som skymfar (hotar, förorättar; falskt anklagar) er.
[Ordagrant: ’be runtomkring dem’, dvs. omringa dem med bön så de inte utför sina hot utan omvänder sig.]
"Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få sålla er [alla mina lärjungar] som vete. [På samma sätt som vetet sållades från agnarna genom att kraftigt skakas i sållet, ville djävulen rubba lärjungarnas tro. I detta ligger en anspelning på Jobs historia, se Job 1:6-12; 2:1-6.] Men jag har redan bett för dig, att din tro inte ska ta slut (utsläckas). När du har omvänt dig, styrk då (ge en inre stabilitet åt) dina bröder [i tron]."
[Ordet "ta slut" är det grekiska ordet ekleipo. Vårt ord eklips kommer från detta ord. Lukas använde det tidigare för att beskriva hur pengar kan ta slut, se Luk 16:9. Ordet används också om solförmörkelsen som inträffar när Jesus dör, se Luk 23:45. När Petrus tro förmörkades, var det inte slutet. Jesu bön och Petrus omvändelse öppnar upp för ljuset på nytt.]
Alla dessa fortsatte (höll ut, var kvar tillsammans) enade (i harmoni, ett ackord, med samma sinne) i bön (vars innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet med Gud) och åkallan (begäran, ofta för ett personligt behov) tillsammans med några kvinnor och Jesu mor [Maria] och hans bröder [Jakob, Joses, Simon och Judas]. [Jesu bröder och systrar omnämns i Matt 13:53-56; Mark 6:3; Gal 1:19; 1 Kor 9:5.]
Vid midnatt var Paulus och Silas i bön, samtidigt sjöng de lovsånger till Gud. De andra fångarna lyssnade (uppmärksamt, med glädje) på dem.
Dödens rep omslöt mig,
Belials flod (de ondskefulla kaotiska, sataniska) strömmarna (det forsande vattnet) förskräckte (angrep) mig [ville dränka mig].
Sheols (underjordens) rep virades (snärjdes) runt mig,
dödens fällor konfronterade mig (snaror kastades mot mig).
[Vers 5-6 formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den omslöt, förskräckte, virade och konfronterade David, se Ps 18:5-6.]
I min nöd (ångest, förtvivlan) ropade (höjde min röst i bön) jag till Herren (Jahveh),
jag skrek ut (ropade efter hjälp) till min Gud (Elohim).
Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas],
mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
Res dig [Mark 5:41], ropa ut det i natten,
vid den första nattväkten [mellan klockan sex och tio på kvällen].
Utgjut ditt hjärta som vatten
inför Herrens (Adonais) ansikte.
Lyft upp dina händer inför honom,
för själarna (livet) hos dina unga barn,
som utmattas av hunger
i varje gathörn.
[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud och är också en bild på att stå bakom någon och hjälpa. I den här versen är det orden "Res dig" som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattväkter, romarna fyra, se Matt 14:25; Luk 12:38.]
Låt oss granska (utvärdera, rannsaka) våra vägar och pröva (utforska) dem
och återvända till Herren (Jahveh).
Låt oss lyfta upp våra hjärtan och händer
till Gud (El) i himlen.
Och även nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh) [som en bekräftelse på att Herrens dag är nära, se vers 1-11]:
Vänd om [vänd/omvänd er] till mig av (i) hela ert hjärta, i fasta, och i gråt, och i klagan (sorg; jämrande klagosång).
Sök [upp] (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahveh) medan han låter sig finnas (medan det går att nå honom),
åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.
Ingen åkallar (ropar, ber i) ditt namn,
eller ens anstränger sig för att förstå (söka, få tag på) dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss,
och har förtärt oss (låtit oss försmäkta, smälta) genom vår egen synd.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
Det ska ske att innan de ropar
ska jag svara dem
och redan medan de talar
ska jag höra dem.
Det ska ske att innan de ropar
ska jag svara dem
och redan medan de talar
ska jag höra dem.
För folket i Sion som bor i Jerusalem ska inte gråta mer, han ska sannerligen visa nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot er, när han hör ropet av er röst ska han svara er.
Så säger Herren (Jahveh), Israels Helige och Skapare:
"Fråga mig om ting som ska komma, angående mina söner,
och angående mina händers arbete, befall mig.
Postura na oração
Ore no secreto, e o Pai que vê em secreto recompensará. A oração não precisa de muitas palavras, mas de coração sincero.
Var stilla inför (vila i) Herren,
vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (irritera dig inte, låt dig inte upptändas av vrede) över den som har [skenbar] framgång,
en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer.
[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till vers 1 att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång.]
Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud (Elohim)
och Herren (Jahveh) ska (kommer) frälsa (rädda, befria) mig.
Gud (Elohim) är den som befriar och upphöjer mig.
Gud är min starka beskyddare och min tillflykt.
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han var i Juda öken. [Den torra ödemarken öster om Jerusalem ner mot Döda havet.]
[Bakgrunden kan vara Davids egen sons Avshaloms uppror då David tvingas fly till öknen, se 2 Sam 15-17. I så fall kan referensen i vers 2 till hur David är "törstig" och hur han och de med honom anlände "utmattade" vara en beröringspunkt, se 2 Sam 16:14. En annan händelse kan vara när David fick fly för Saul, se 1 Sam 21-31.]
______
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),
de som av hela hjärtat kommer att fråga efter (söka; ta sin tillflykt till; träda fram inför) honom.
Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,
låt mig inte göra fel mot dina budord (hebr. mitzvot).
Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig – lyssna]:
Hur länge ska ni svärta ner min ära (härlighet; mitt rykte)?
Hur länge ska ni älska tomhet [falska ogrundade rykten] och söka falskhet (osanning, lögn, en illusion)?
[Det ovanliga hebreiska uttrycket bnei ish, ordagrant "människors söner", används här. Skrevs psalmen i samband med Ps 3 kan uppmaningen vara riktade till Joav och Avishai som gått över till Avshaloms sida. Det finns flera exempel på Joavs förräderi, se 2 Sam 3:27; 20:8-10.]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ge akt (lyssna uppmärksamt)
på mitt rop på hjälp,
min kung och min Gud (Elohim),
för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan – hebr. palal).
[Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska lyssna, förstå och ge akt på psalmistens rop på hjälp. Det fjärde verbet vädjar (hebr. palal) bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet är ovanligt och har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1-5.]
Den som vänder bort sitt öra från att höra undervisningen [vägrar att lyssna och leva efter Guds bud],
även hans bön är avskyvärd [inför Gud].
Alltings slut är nu nära (men slutet på alla ting har närmat sig). Var därför självdisciplinerade (sunda, klartänkta, måttliga) och nyktra (sansade, alerta, vaksamma) så att ni kan be [ordagrant: när det kommer till bönerna, se 1 Tim 2:1].