Palavras de conforto

Tacksägelse för Guds omsorg

3 Välsignad är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader,

barmhärtighetens Fader [som har sympati och medlidande – det grekiska ordet oiktirmos står i plural] och all uppmuntrans Gud [källan till allt mod och all tröst],

4 han som [ständigt] uppmuntrar [kommer till vår sida och hjälper] oss i all vår nöd (vårt lidande och betryck),

för att vi ska kunna uppmuntra (hjälpa, trösta) dem som är i all slags nöd

genom den uppmuntran som vi själva blir uppmuntrade med av Gud.

Tacksägelse för Guds omsorg

3 Välsignad är vår Herre Jesu den Smordes (Messias, Kristi) Gud och Fader,

barmhärtighetens Fader [som har sympati och medlidande – det grekiska ordet oiktirmos står i plural] och all uppmuntrans Gud [källan till allt mod och all tröst],

4 han som [ständigt] uppmuntrar [kommer till vår sida och hjälper] oss i all vår nöd (vårt lidande och betryck),

för att vi ska kunna uppmuntra (hjälpa, trösta) dem som är i all slags nöd

genom den uppmuntran som vi själva blir uppmuntrade med av Gud.

5 För på samma sätt som den Smordes (Kristi) lidande i överflödande mått kommer över oss, så överflödar vi också av uppmuntran (hjälp, tröst) genom Jesus.

6 Om vi är hårt pressade (förföljs, får lida), så är det till er uppmuntran och befrielse (frälsning). Om vi får uppmuntran (hjälp, tröst), så är det till er uppmuntran. Den verkar (arbetar) i er, när ni uthålligt (ståndaktigt, tålmodigt) utstår samma lidande som vi utstår. 7 Vårt hopp för er står helt fast, för vi vet att på samma sätt som ni är delaktiga i våra lidanden, är ni också delaktiga i vår uppmuntran (hjälp, tröst).

5 För på samma sätt som den Smordes (Kristi) lidande i överflödande mått kommer över oss, så överflödar vi också av uppmuntran (hjälp, tröst) genom Jesus.

24 Ni som fruktar (vördar, respekterar – hebr. jare) Herren (Jahveh), lovsjung honom (hebr. halleluhu).

Alla ni Jakobs barn,

ära honom [hebr. kavad; visa honom tyngd – låt inte ord och handlingar väga lätt],

och bäva (stå i förundran) inför honom,

alla ni Israels barn.

צ – tsade

18 De [rättfärdiga, vers 16] ropar och Herren (Jahveh) hör,

och räddar dem (rycker bort; för dem ut) ur all deras nöd (alla deras trångmål och svårigheter).

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok eller en man som böjt sig i ödmjukhet och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet för "ropar" (hebr. tsaaq) börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]

3 Han helar (botar, reparerar; syr ihop) de brutnas [dem som har ett brustet och förkrossat] hjärta,

och förbinder deras sår [dem som har smärta och sorg].

5 Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahveh), ni hans trogna följare,

tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher) [heliga namn].

[Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även Ps 97:12; Luk 22:19; 1 Kor 11:24-26.]

Psalm 46 – Gud är med oss!

1 Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (för) Korachs söner. En sång för alamot.

[Det hebreiska ordet alamot betyder jungfrur och syftar antagligen på en musikstil. Kanske är psalmen skriven för att sjungas av en flickkör. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till dolda ting", och har även tillägget "För ändens tid" i inledningen, samma fras som inleder många psalmer.]

______

22 Mjukare (halare) än smör var hans mun (tal),

ändå hade han krig i hjärtat –

hans ord [var]

lenare än olja,

ändå var de dragna svärd.

[Vers 22 formar en kiasm där hans ord står centralt och ramas in av två jämförelser.]

8 Ska de få fly trots sådana synder?

Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)!

9 och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet,

han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa.

[Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för "fälla dom" finns i vers 5 där den översätts "rättssak". Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]

Inledande lovprisning

2 Han [David] sa [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]:

Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)!

[David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ahav, utan racham, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången racham används är i 2 Mos 33:19, där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se Jes 49:15, dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.]

Herre (Jahveh),

min styrka (källa till kraft).

28 Kom till mig alla [ni] som arbetar hårt [ständigt sliter] och är tyngda (har betungats) [under lasten av pålagda bördor och religiösa plikter], så ska jag (kommer jag att) ge er vila (ro, vederkvickelse). [Det grekiska ordet anapauo kan med sin innebörd och sin pågående aktiva verbform översättas: ’kommer jag alltid ge vila/en välförtjänt paus’. Jesus citerar 2 Mos 33:14, i Guds närvaro och vilja finns vila.]

28 Kom till mig alla [ni] som arbetar hårt [ständigt sliter] och är tyngda (har betungats) [under lasten av pålagda bördor och religiösa plikter], så ska jag (kommer jag att) ge er vila (ro, vederkvickelse). [Det grekiska ordet anapauo kan med sin innebörd och sin pågående aktiva verbform översättas: ’kommer jag alltid ge vila/en välförtjänt paus’. Jesus citerar 2 Mos 33:14, i Guds närvaro och vilja finns vila.] 29 Ta på er mitt ok och lär [er] av mig [bli mina lärjungar], för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni (kommer ni att) finna vila (ro, vederkvickelse) för era själar [Jer 6:16],

4 Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som sörjer [gråter över synd, orättfärdighet och hjärtats bedrövliga tillstånd]

– för de ska bli tröstade (uppmuntrade, styrkta; få glädje). [Jes 25:8; 61:2-3; Ps 119:136; Upp 21:4]

27 Frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) lämnar (sänder, överlåter) jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte så [sådan frid] som världen ger. [Jesus talade arameiska med sina lärjungar. Det arameiska och hebreiska ordet för frid, shalom, är rikt på innebörd, såsom harmoni, hälsa, fullhet, trygghet och välgång. Det är en önskan om frid som judar fortfarande använder som hälsnings- och avskedsord. Världen kan inte erbjuda denna frid; Guds frid tar bort all rädsla och fruktan för döden och framtiden.] Låt inte ert hjärta oroas (uppröras, ängslas) eller förfäras (tappa modet, skygga tillbaka) [2 Tim 1:7].

33 Detta [allt detta] har jag sagt (talat till) er för att ni ska (så att ni kan) ha frid (fullständig harmoni) i mig. I världen får ni lida (ordagrant: har ni betryck), men var vid gott mod, jag har övervunnit (segrat över) världen." [Joh 14:27]

22 Nu har ni smärta (tyngd, bedrövelse),

men jag ska se er igen och då ska ni glädja er i ert hjärta,

och ingen ska ta er glädje ifrån er [Jes 66:14].

6 Oroa (bekymra) er inte ["gå inte i bitar" – stressa inte upp er] för någonting [Matt 6:25; Luk 12:22], utan låt era önskningar i allting [i varje detalj ni nämner och frågar efter] bli kända inför Gud, genom [hängiven och förtrolig] bön och vädjan (ödmjuk och enträgen bön) med tacksägelse [över Guds goda nåd].

7 Då ska Guds frid, som övergår [som alltid är mer värd, som regerar och håller sig över] allt förstånd, skydda (bevara, vakta) era hjärtan och era tankar (sinnen) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, Guds tabernakel står [är från och med nu] bland (hos) människorna. Han ska bo (tälta, "tabernakla") bland (hos) dem [Joh 1:14] och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara bland (hos) dem.

4 Och han ska torka (kommer att sudda) bort varje tår från deras ögon.

Och döden ska inte finnas mer [Jes 25:8; 1 Kor 15:54; Upp 7:17],

varken sorg eller klagorop [för någon som dött – 5 Mos 34:8; Jes 60:20; Matt 5:4; Jak 4:9],

inte heller ska [någon] smärta (plåga, förtvivlan, ångest, nöd, möda) finnas mer [Kol 4:13; Upp 16:10-11].

För det som förut var [de första tidsåldrarna och världsordningarna] är borta (försvann bort, passerade förbi)."

5 Och han som sitter på tronen [Jesus] sa: "Se, jag gör allting nytt." Han sa också: "Skriv, för dessa ord är trovärdiga och sanna."

13 Må nu hoppets Gud fylla er med all glädje [över nåden] och frid (helhet, harmoni) i tron [när ni förtröstar på honom], så att ni överflödar i hoppet i den helige Andes kraft.

2 Och anpassa er inte (låt er inte formas)

efter den här tidsåldern [identifiera er inte med detta världssystems yttre uttryck, mönster och ideologier],

utan låt er förvandlas (förnyas inifrån; inta en helt ny form)

genom sinnets (era tankars) förnyelse [Ef 4:22-24],

så att ni kan pröva (undersöka, analysera, urskilja och sedan avgöra) vad som är Guds vilja [fullständiga önskan, plan och syfte]:

det som är gott

och välbehagligt

och fullkomligt.

[Här används grekiskans starkaste ord för förvandling, metamorpho. Samma ord beskriver Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Metamorfos är inom biologin den process som inträder när ett ägg utvecklas till en larv som förpuppas och sedan förvandlas till en fjäril. En lika stor förändring sker med våra tankar när de förnyas!]

10 Var inte rädd (frukta inte),

för jag är med dig;

förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],

för jag är din Gud (Elohim).

Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],

ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,

ja, jag uppehåller (stödjer) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)!

[Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även vers 13. I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se 1 Mos 48:14. Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se 2 Mos 15:6; Ps 63:9.]

Goda nyheter – Herrens jubelår

1 Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) Ande är över mig,

för Herren (Jahveh) har smort (utvalt) mig

att uppmuntra (förkunna glada nyheter för) de fattiga (ödmjuka).

Han har sänt mig att hjälpa (läka, binda upp såren på) dem som har brustna hjärtan,

proklamera (utropa) befrielse för de fångna,

och frihet (öppnade fängelsedörrar) för de bundna,

2 proklamera ett nådens (villkorad nåd – hebr. ratson) år från Herren (Jahveh),

och en Guds dag av hämnd.

[Domen ska ske när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket, se 2 Thess 1:6-10.]

För att trösta alla som sörjer,

3 stärka dem som sörjer i Sion,

ge dem en huvudklädnad [vacker utsmyckad huvudbonad för fest och glädje]

i stället för aska [som kastades på huvudet i tider av sorg],

glädjens olja

i stället för sorg,

högtidskläder för lovprisning

i stället för missmod (en tung ande).

De ska kallas rättfärdighetens terebinter [kraftigt tåligt träslag],

planterade av Herren (Jahveh) för att förhärliga honom.

[I hebreiskan är det en ordlek mellan huvudklädnad (hebr. peer) och aska (hebr. efer). Båda orden har samma konsonanter men olika följd, och därmed olika vokaler. Ordet för huvudklädnad kommer från roten paar som betyder att ära.]

13 Som den [man – son som nu växt upp] som ska tröstas (lugnas, stillas) av sin mor,

så ska jag trösta er – ja, i Jerusalem ska ni bli tröstade.

[I vers 7-9 beskrivs hur ett folk och ett land föds. I vers 11 dias barnet, som sedan växer och bärs på höften och gungas i knäet, se vers 12. Här i vers 13 används hebreiskans ish som är ordet för en vuxen man. Inom judendomen räknas man som vuxen vid 13 års ålder. Jesaja hade mycket väl kunna använt andra ord för att beskriva ett barn, såsom i t.ex. Jes 49:15, men Herren verkar just vilja betona att folket – som han förut sett som sina små diande barn – nu har växt upp och därför står framför honom som vuxna män. Se även 1 Kor 3:1-2.]

8 Herren (Jahveh) går själv (han är den som går) framför dig

– han ska vara med dig.

Han ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka)

eller överge (lämna, släppa taget om) dig.

Var inte rädd (frukta inte)

eller förfärad (bestört, modfälld, nedslagen)."

[Herren upprepar senare dessa ord till Josua, se Jos 1:5, 9.]

5 Var inte girig (inte penningkär – det grekiska adjektivet afilarguros är sammansatt av tre ord och betyder "inte-älska-silver") till sättet (karaktären), var nöjda med vad ni har (hur er nuvarande situation är). För han [Gud] har själv sagt:

Nej – aldrig [någonsin] ska jag lämna dig (släppa taget om dig, ge upp, låta dig sjunka),

inte [heller] – nej, aldrig [någonsin] ska jag överge dig (lämna dig hjälplös mitt under svåra omständigheter). [5 Mos 31:6, 8]

[Två olika negationer föregår verbet "lämna" och upprepas tillsammans med en tredje negation före verbet "överge" i grekiskan. Detta understryker verkligen att Gud inte ska lämna eller överge oss. Citatet är hämtat från 5 Mos 31:6, 8 där Mose uppmuntrar Josua inför intåget i löfteslandet.]

ט – tet

7 God är Herren (Jahveh),

ett värn (starkt skydd; en säker fästning) på nödens (olyckans) dag [i svårigheter] [Ps 37:39; 50:15].

[י – jod]

Och han känner (hebr. jada)

dem som tar sin tillflykt [sätter sitt hopp och sin förtröstan] till honom.

17 Herren (Jahveh), din Gud (Elohim) är mitt ibland (nära intill) dig,

en mäktig hjälte (krigare) som frälser (räddar, befriar).

Han jublar över dig i översvallande glädje [känner alltid stor lycka och tillfredsställelse i dig],

han är tyst [planerar] i sin kärlek,

han fröjdar sig över dig med [dans och] jubelsång (jubelrop)."

[Det hebreiska ordet charech (i den näst sista strofen) betyder att vara tyst och döv, men även att gravera in, utforma eller tänka ut. Nästa ord är be-ahavah (i sin kärlek) och den sammansatta betydelsen är inte självklar. Varför blir han tyst i sin kärlek? Skapar han något nytt som han tänker ut? Ordet för att jubla används även i Jes 12:3 (om att ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor) och i Jer 33:11 (tillsammans med glädje, följt av rop för brudgum och brud). Båda dessa hebreiska ord handlar alltså även om bröllopsglädje!]

11 För jag – jag vet (känner till; är intimt förtrogen med) de tankar (nyskapande idéer; planer) jag tänker [ut] (planerar, beräknar, utarbetar; "väver samman") för er, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),

[nämligen] tankar av frid (fridens tankar; planer för välgång)

– inte [tankar och planer] av ondska (olycka, ofärd; av ondo) –

för att ge er en framtid och ett hopp!

[Endast Herren känner de syften han har – det gör inte de falska profeterna, se vers 8-9. Herren försäkrar att trots att de 70 åren av exil i Babylon måste fullbordas, se vers 10, så har han inte övergett sitt folk.]

17 Därför, om någon är i den Smorde (Messias, Kristus) – [är han/finns] en ny skapelse! Det gamla (de ting som var från början) [allt det som var förut] är förbi (borta; har passerat åt sidan). Se, något [helt] nytt har kommit (skett; nya ting har blivit till) [allt har blivit nytt]!

[Frasen "en ny skapelse" saknar pronomen i grekiskan och skulle därför både kunna syfta på det större eskatologiska skiftet efter Jesu död och uppståndelse (Jes 49:8) och på det personliga skiftet som sker när någon omvänder sig. De grekiska adjektiven (i plural) archaia (gamla, ursprungliga) och kaina (nya; tidigare okända) kan användas om människor, saker, tider, tillstånd och omständigheter. När en människa är "i den Smorde" innebär det att hon är född på nytt och iklädd Jesu rättfärdighet. Hennes ande har fått liv och gemenskap med Guds Ande, som för fram henne inför Fadern.]

19 Därför ska också de som lider efter Guds vilja [de som alltid behandlas illa därför att de gör Guds mest önskade vilja] se till att de [ständigt] överlåter sina själar till sin trofaste ("övertygade", se vers 17) Skapare genom att göra gott (det som är rätt).

[De prövningar och lidande som de troende redan fått uppleva (1 Pet 1:7) är bara första steget i Guds dom som kulminerar med domens dag (Dan 12:2; Matt 7:22-29; Upp 20:11-15). Genom historien har förföljelse förädlat och stärkt de troende.]

6 Ödmjuka er därför (låt er därför ödmjukas) under Guds mäktiga hand, så att han kan upphöja er i rätt (sinom, lämplig) tid, 7 när ni kastat all er oro (ängslan; varje bekymmer) på honom – för han har omsorg om (han bryr sig om det som rör) er. [Ps 55:23]

[Ordet för oro, gr. merimna används om världsliga bekymmer som kväver ordet som såningsmannen sår, se Matt 13:22. Verben "ödmjuka" och "kastat" i vers 6 och 7 hör ihop. Vi ödmjukar oss inför Gud genom att kasta våra bekymmer på honom. Att själv försöka bära sin börda är snarare falsk ödmjukhet, vilket inför Gud är högmod. Det grekiska verbet epiripto förekommer förutom här bara i Luk 19:35 där det står att man "kastade" sina mantlar på åsnan som Jesus sedan satt på när han red in i Jerusalem, redo att offras. När vi kastat det som tynger och splittrar oss på Jesus tar han det hela vägen till korsets fullbordade verk. "Kasta" står båda gångerna i tempusformen aorist, något som uttrycker en punktuell, dvs. enstaka och ögonblicklig handling. Har vi en gång kastat all självcentrerad oro på Herren så behöver vi inte ta tillbaka den och kasta den på nytt! Genom att vi ödmjukar oss kommer Gud, när tiden är inne, att leda oss vidare till den position han har tänkt för oss i sitt rike (vers 6), se även Jak 4:10.]

4 Även om jag vandrar (om jag än skulle vandra)

genom dödsskuggans dal (i den mörkaste ravin),

så fruktar jag inget (kommer jag inte att vara rädd för något) ont.

För du är med mig. [Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!]

Din käpp [kortare klubba för att försvara fåren]

och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får på väg åt fel håll]

de tröstar mig [de får min sorg att vända till hoppfullt mod].

[Det hebreiska ordet för att trösta, nacham, härstammar ljudmässigt från en kraftig utandning som ger uttryck för sorg, medlidande och tröst. Det har en rik innebörd i sina olika verbformer, alltifrån att bli tröstad till att trösta, och inrymmer själva skeendet däremellan. Samma rot finns i Nahums och Nehemjas namn, dessa profeter vars namn och tjänst – som är sammanlänkade – också målar bilden av att trösta i sorgen och ingjuta hopp och mod.

I denna psalm förstärks det kiastiska mönstret av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till spirande betesmarker och lugna vatten. I vers 5 släcker han sin törst (med en bägare fylld till brädden) vid ett dukat bord. Även hebreiskans placering av verb och substantiv växlar mellan vers 2 och 5. Samma mänskliga perspektiv på Herrens ledning finns i vers 3-4, men övergår i vers 4c återigen till att ha ett fårs perspektiv.]

Närhet till Gud

4 Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahveh),

[bara] detta söker jag (längtar jag efter):

att få bo i Herrens (Jahvehs) hus

i alla mina livsdagar,

skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahvehs) ljuvlighet (välbehag, nåd)

och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel.

[När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se 1 Kung 6:1, 37-38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se 1 Krön 16:1; 2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids längtan är att få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se vers 13 och Ps 28:2; 65:5; 84:5; 134:1. Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I vers 4-6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.]

5 För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebr. soch, i sitt sammanflätade och täckande skydd),

på olyckans dag;

han döljer mig på en undangömd (hemlig) plats i sitt tält (tabernakel),

han lyfter mig [högt] upp på en klippa.

50 Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:

att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).

11 Så att han upphöjer de låga [Ps 113],

och lyfter de sörjande till frälsning (räddning).

29 Jesus svarade:

"Jag säger er sanningen (sannerligen, amen):

Var och en som för min och evangeliets skull har lämnat

hus [plural], bröder, systrar, mor, far, barn eller landområden

30 ska få hundrafalt igen.

Redan nu i den här tiden ska han få

hus [plural], bröder, systrar, mödrar, barn och landområden

mitt under förföljelse,

och evigt liv i den kommande tidsåldern.

[I uppräkningen nämns allt i plural, även mödrar. Däremot nämns inte fäder vilket troligen pekar på att det finns bara en Fader som är i himlen, se Matt 23:9.]

16 Jag ska be (fråga; innerligt och ivrigt begära) [utifrån positionen till] Fadern och han ska ge er en annan (likadan) Hjälpare (Advokat, Rådgivare – gr. parakletos), så att han [kan syfta både på Fadern och Anden] kan vara med er för alltid (i tidsåldern) – 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot (välkomna), eftersom den [världen] varken ser eller känner (har en kunskap baserad på personlig erfarenhet av) honom [Hjälparen]. Men ni känner (har en nära personlig erfarenhet av) honom, eftersom han förblir med (bredvid) er och ska vara i er.

18 Jag ska inte lämna er faderlösa (oskyddade, utan undervisning, hjälplösa), jag ska komma till er.