O papel da mulher

Alef-Bet för ett bra äktenskap

10 [Detta avslutande stycke beskriver en god hustru som handlar frimodigt, klokt och förståndigt. Fokus är kvinnan, men här finns även lärdomar för hur goda familjerelationer byggs upp och hur make och barn interagerar med henne, se vers 28, 29 och 31. Detta stycke är också en sammanfattning av hela Ordspråksboken och en hyllning till den personifierade visheten. Stycket är skrivet som poesi i en alfabetisk form. I en sådan s.k. akrostisk dikt utgår varje rad från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig. Svenska Kärnbibeln tar med symbolen och skriver också inom hakklammer vad den symboliserar. Det ord som börjar med den aktuella bokstaven skrivs också i fetstil för att indikera att det är ett extra viktigt ord just i den versen.]

א – alef

Vem kan hitta en ärbar hustru [som är driftig, duktig, intelligent och har god karaktär]?

Hon är långt mycket mer dyrbar än juveler (rubiner, pärlor).

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe som symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det frasen "en ärbar hustru" som börjar med denna bokstav, vilket förstärker att den viktigaste egenskapen hos en kvinna är hennes karaktär. Att få en ärbar hustru är mycket värdefullare än materiell rikedom. På samma sätt är det med visheten, den är det viktigaste att finna.]

ב – bet

11 Hennes man litar fullständigt på henne i allt

och behöver inte sakna någonting. [Ordagrant "har inget behov av plundring". I samband med äktenskap kan det syfta på att han inte behöver söka kärlek och tillgivenhet hos andra kvinnor.]

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller de som är i huset – ens familj. I den här versen är det ordet "litar" som börjar med denna bokstav. Tecknet förstärker hur viktig gemenskapen och den absoluta tilliten mellan man och hustru är.]

ג – gimel

12 Hon gör det som är gott för honom, inte det som är ont,

i alla sina livsdagar.

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Verbet "Hon gör det som är gott" börjar med denna bokstav, och förstärker att hon är en positiv kraft som för med sig välgång och framgång, och inte smärta och förödelse.]

ד – dalet

13 Hon söker (frågar efter – engagerar sig för att få fram) ull [till varma kläder på vintern] och lin [som är svalt på sommaren],

och ser fram emot att arbeta och göra kläder av det.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Frasen "Hon söker" börjar med denna bokstav och förstärker hur hon väljer rätt beslut.]

ה – he

14 Hon är som ett handelsskepp fyllt med exotiska varor,

hon tar hem dem [till sin familj] från andra sidan jorden.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det "Hon är" som börjar med denna bokstav, detta belyser hur hon till och med lyckas med internationella affärer. Hon är företagsam och har vision och framåtanda.]

ו – vav

15 Och hon går upp tidigt på morgonen,

och förbereder mat [även andlig mat] till familjen

och ger de anställda (tjänsteflickorna) sina portioner (delegerar arbetsuppgifterna).

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "och", "men", "alltså" osv. börjar med vav. I denna vers är det ordet "och" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Att hon både tänker på andra och på familjens behov.]

ז – zajin

16 Hon planerar för en åker,

från hennes egen inkomst planterar hon en vingård.

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i verbet "Hon planerar för" och betonar att hon är duktig och alert, hon investerar familjens resurser så de växer.]

ח – chet

17 Hon är fylld med kraft [andlig, mental och fysisk],

och kavlar ivrigt upp ärmarna för att sätta igång.

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "kavlar ivrigt upp ärmarna" som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur hon engagerar sig för familjen med hela sin kraft. Hon älskar familjen och gör allt för att hålla ihop den.]

ט – tet

18 Hon försäkrar sig om att resultatet av arbetet är bra, [Ordagrant "hon smakar på arbetet", hon har en känslighet och vet vad som är bra och dåligt för familjen.]

hennes lampa (ande, livslust) slocknar inte på natten. [Natt kan symbolisera tider av problem, sorg och oro. Trots svårigheter ger hon inte upp.]

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar verbet "Hon försäkrar sig om" med denna bokstav. Här förstärker det att hon vet vad som är gott och vad som är dåligt. Hon är andligt vaksam och vet vad som för familjen samman och vad som splittrar den.]

י – jod

19 Sina händer sträcker hon mot sländtrissan,

ja, hennes händer (hebr. kaf) fattar (har fått ett stadigt grepp) om sländan.

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Det hebreiska ordet för "Sina händer" börjar med denna bokstav, vilket förstärker att hon inte är rädd för att arbeta. Slända och sländtrissa används för att manuellt framställa tråd och garn.]

כ – kaf

20 Sin hand öppnar hon för (har hon sträckt/räckt ut till) den fattige (den betryckte – hebr. ani),

ja, sina händer (armar – hebr. jad) sträcker hon ut (har hon räckt fram) mot den behövande (hebr. evion) [till den som är i nöd].

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata och symboliserar givmildhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "Sin hand" på Kaf, vilket förstärker att hon ger frikostigt. Hon fyller både materiella och själsliga behov. Hebreiskans vanligaste två ord för hand, kaf och jad, förekommer bägge varsin gång både i vers 19 och 20. Tre av dessa fyra gånger används den hebreiska dual-formen som beskriver två händer. Notera att det står "den fattige" och "den behövande" i singular. Hjälpen är personlig – ingen kan hjälpa alla, men alla har vi någon behövande vi kan sträcka ut våra händer mot.]

ס – samech

24 Hon tillverkar fina linneskjortor (dräkter, klänningar) och säljer dem,

hon förser köpmännen med bälten. [Antagligen fina broderade matchande bälten i silke som användes till linneskjortorna.]

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – samech. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd och stabilitet. I den här versen är det ordet "linneskjortor" som börjar med denna bokstav, och förstärker att familjen är försörjd och har ekonomisk stabilitet.]

ע – ajin

25 Styrka och värdighet är hennes klädnad (hennes position är säker och stark),

och hon gläder sig över framtiden. [Eftersom hon vet att hon och hennes familj är redo att möta den.]

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet "Styrka" som börjar med denna bokstav, och förstärker att hennes styrka kommer inifrån, hon vet vem hon är och är trygg i sin identitet.]

פ – pe

26 När hon öppnar sin mun talar hon vishet (andlig vishet talad med färdighet),

på hennes tunga finns nådens (den omsorgsfulla kärlekens) undervisning.

[Hon ger vänliga förmaningar, hennes råd ges i en anda av kärlek, godhet och trofasthet.]

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – pe. Tecknet avbildar en mun. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet "sin mun" som börjar med denna bokstav. I den här versen förstärks hur viktig kommunikation är i ett äktenskap, och att den sker i kärlek.]

צ – tsade

27 Hon är uppmärksam (vakar) på allt som sker i hemmet (ordagrant "vakar över vägarna till och från huset", hon är andligt alert på vad som tillåts komma in i hemmet)

och lathetens bröd (skvaller, missnöje, självömkan) tar hon inte i sin mun.

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just verbet "Hon är uppmärksam" som börjar med denna bokstav. Ett ovanligt ord för vägar används här. I Job 6:19 beskriver det resande köpmän och i Ps 68:25 "kungens segermarsch". Det är viktigt att vara uppmärksam på vad man tillåter komma in och ske i sitt hem, att man inte bjuder in orättfärdighet. Det man sår får man skörda. Brödet är den färdiga produkten från vetet som har såtts. Uttrycket "lathetens bröd" är alltså resultatet av likgiltighet och ouppmärksamhet på vad som kommer in i hemmet.]

Vishet och dårskap

1 En vis kvinna bygger ständigt upp sitt hem,

men den dåraktiga river ner (slår sönder) det med sina egna händer.

Lyssna på undervisning

8 Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,

förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).

Att leva som kristen i äktenskapet

1 På samma sätt ska ni hustrur underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män, så att även de män som inte lyder ordet (inte tror på Guds ord och lever efter Bibelns undervisning) kan vinnas utan ord genom sina hustrurs liv, 2 när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. 3 Er prydnad ska inte vara yttre ting som konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4 utan hjärtats fördolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. 5 Så smyckade sig också förr de heliga kvinnorna som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, 6 så som Sarah lydde Abraham och kallade honom herre [1 Mos 18:12]. Hennes barn har ni blivit när ni gör det som är gott och inte låter er skrämmas.

[Sarah kunde ha bott i hus, men valde att följa sin man och bo i tält. Två gånger kunde hon ha blivit hustru till rika män på grund av sin mans misstag, se 1 Mos 12:17; 20:2.]

7 På samma sätt ska ni män leva förståndigt med era hustrur, som är det svagare (skörare) kärlet. Visa dem aktning (respekt) som medarvingar till livets nåd (Guds liv) så att inget står i vägen för era böner.

[Versen kan inte mena att kvinnan är andligt, mentalt eller emotionellt svagare än män. Versens andra del gör det tydligt att både man och kvinna är Guds avbild och medarvingar! Även om det finns fysiska skillnader, kvinnor är ofta kortare än män och har inte samma muskelmassa, så är det inte det som är poängen här. Det finns kvinnor som är längre och starkare än män. Både mannen och hustrun liknas vid ett kärl, och i den jämförelsen är kvinnan den "svagare". Paulus använder en liknande bild med hedrande och mindre hedrande bruk, se Rom 9:20-23. När det gäller porslin är inte "svagare" ett negativt ord som är likställt med mindre värd, snarare tvärtom. Huvudorden i versen är aktning och respekt. På samma sätt som vi värdesätter och behandlar ett fint, dyrbart keramikkärl på ett värdigt sätt, jämfört med ett grovt vardagsporslin, ska mannen visa sin hustru respekt och aktning!

Det är också intressant att notera alla detaljer kring de heliga kärlen i tabernaklet, se 4 Mos 7:1. Kvinnor och män är tänkta att vara den helige Andes tempel och Guds heliga kärl. Under fångenskapen i Babylon länsades templet och även de heliga kärlen fördes bort, se Esra 5:14.]

9 Kvinnorna på samma sätt,

smyckade med anständig klädsel, med blygsamhet och gott omdöme (självdisciplin), inte med [flätade/konstfulla] håruppsättningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder [som kräver stora utgifter],

11 Kvinnorna [kan syfta på församlingstjänarnas hustrur eller kvinnliga församlingstjänare] ska på samma sätt vara

värdiga respekt,

inte förtala någon (ordagrant gr. diabolos – djävulens namn; dvs. någon som söndrar och splittrar och agerar djävulskt),

förståndiga [samma ord som i 1 Tim 3:2 för en församlingsledare],

nyktra

och trogna i allt.

[Samma grekiska ord gyne används både för kvinna och hustru, det är sammanhanget som avgör hur det ska översättas. På frågan om en kvinna kan tjäna som församlingstjänare gör Paulus det tydligt när han skriver till de kristna i Rom. Av de nio personer han kallar medarbetare är fem kvinnor, se Rom 16:3-16. Febe, som levererade brevet till Rom, var uttryckligen en församlingstjänare i staden Kenkrea, den östra hamnen i Korint, se Rom 16:1.]

27 Ja, Gud skapade människan som sin avbild, som Guds avbild skapade han henne.

Man och kvinna skapade han dem.

______

[Denna vers utgör höjdpunkten i Guds skapelseverk. Vackert strukturerad i två bekräftande kiasmer slår den fast att människan (hebr. adam) skapas som Guds (hebr. Elohim) avbild och att människan, Guds avbild, utgörs av mannen och kvinnan tillsammans. Detta är helt unikt bland alla kända skapelseberättelser. Även den trefaldiga repetitionen av skapa (hebr. bara) gör denna vers till berättelsens höjdpunkt. I den första kiasmen ramar Gud in att han skapade människan som sin avbild. I den andra kiasmen är istället verbet skapar centralt, och det som utgör människan ramar in meningen:

Gud skapade människan

som sin avbild,

som Guds avbild

skapade han henne.

Man och kvinna

skapade han

dem.]

28 Och Gud (Elohim) välsignade dem. Ja, Gud (Elohim) sa till dem: "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Lägg den under er [använd dess resurser för att tjäna Gud och människor] och råd (ha auktoritet)

över havets fiskar och

över himmelens flygande varelser och

över allt levande som rör sig på jorden [torra land]."

Mannen är ensam

18 Herren Gud (Jahveh Elohim) sa: "Det är inte gott [ändamålsenligt, optimalt, som sig bör] att mannen ska vara ensam, jag vill göra (hebr. asah) en hjälpare (hebr. ezer) anpassad för honom."

[Sista frasen (hebr. ezer kenegdo) beskriver en hjälpare vid hans sida. Hebr. ezer har innebörden att komma till någons hjälp och att assistera. Det behöver inte beskriva hierarki, Gud själv kallas Israels hjälpare i Hos 13:9, se även 5 Mos 33:7. Här beskrivs ett partnerskap mellan en man och en kvinna. Samma fras återkommer i vers 20.]

16 Han sa till kvinnan: "Jag ska öka din (fysiska och emotionella) möda när du är havande, i smärta ska du föda dina barn. Och till din man är din åtrå (längtan; den du sträcker dig efter), men han ska råda över dig."

[Det hebreiska ordet för åtrå/längtan teshoqa används bara tre gånger i GT, se 1 Mos 4:7 och Höga V 7:10. Ordet betyder "att sträcka sig efter något", och kan ibland ha en sexuell innebörd, som i Höga Visan, medan ordets mer generella och sensuella innebörd finns i 1 Mos 4:7.]

11 Mer specifikt (det som är viktigt i den här diskussionen är att),

i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen,

inte heller är mannen oberoende av kvinnan.

[Vers 9 och 11 hör ihop. I vers 9 kopplar Paulus tillbaka till skapelsen att kvinnor, som Eva, skapades för att män, som Adam, behövde hjälp. Nu i vers 11 kommer sammanfattningen att i Herren är män och kvinnor beroende av varandra.]

12 För liksom kvinnan har kommit från mannen,

så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.

Och allt kommer från Gud.

Underordna er varandra – men först och främst Herren (5:22-6:9)

Hustrur och män

22 Hustrur, underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) era män,

på samma sätt som de underordnar sig Herren.

23 För en man är sin hustrus huvud,

på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) är församlingens huvud,

han som beskyddar (bevarar, räddar) sin kropp [församlingen].

24 Ja, som församlingen underordnar sig (intar en frivillig position av samarbete med) den Smorde (Messias, Kristus),

så ska hustrurna också i allt underordna sig (inta en frivillig position av samarbete med) sina män.

Äldre kvinnor

3 Äldre kvinnor ska på samma sätt bete sig som det anstår de heliga, inte sprida skvaller eller missbruka vin (ordagrant: "vara slav till mycket vin"). De ska vara lärare i det som är gott, 4 så att de fostrar de unga kvinnorna till att älska man och barn, 5 att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män så att Guds ord inte blir hånat.