As 10 parábolas mais importantes de Jesus

3 *Och han talade till dem i många liknelser. Han sade:

"En såningsman gick ut för att så. 4 När han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det. 5 En del föll på stenig mark där det inte hade mycket mylla, och det kom upp snabbt eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen steg sveddes det, och eftersom det saknade rot vissnade det bort. 7 En del föll bland tistlar, och tistlarna sköt upp och kvävde det. 8 Men en del föll i god jord och gav skörd, hundrafalt* och sextiofalt och trettiofalt. 9 *Hör, du som har öron!"

Den barmhärtige samariern

25 *Sedan kom en laglärd fram för att pröva honom och frågade: "Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du där?" 27 Han svarade: "Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraftoch av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."*28 *Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva."

29 Då ville mannen rättfärdiga sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30 Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd.

31 En präst råkade komma ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit*. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.

33 Men en samarier* som var på resa kom också dit, och när han såg mannen förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram och hällde olja och vin* i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, tog honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer* och gav till värdshusvärden och sade: Sköt om honom. Och kostar det mer ska jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkade ut för rövare?" 37 Han svarade: "Den som visade barmhärtighet mot honom." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."

4 *"Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. 6 *När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. 7 *Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.

Liknelsen om den förlorade sonen

11 Vidare sade han: "En man hade två söner. 12 Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.

14 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin*. 16 Han hade gärna velat äta sig mätt på* fröskidorna* som svinen åt, men ingen gav honom något.

17 Då kom han till besinning* och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! 18 *Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. 21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. 23 Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, 24 *för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

25 Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. 26 Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. 27 Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.

28 Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, 29 men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. 30 Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! 31 Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."

45 Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. 46 När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.

Farisén och tullindrivaren

9 *För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 "Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 *Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren.  12 *Jag fastar två gånger i veckan*, jag ger tionde av allt jag får in*.

13 *Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet* och bad: Gud, förlåt en syndare som mig. 14 *Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd."

Liknelsen om talenterna

14 *Det ska bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och anförtrodde dem sin förmögenhet. 15 *En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent*, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han bort.

16 Den som hade fått fem talenter gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade fem talenter till. 17 Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. 18 Men den som fått en talent gick bort och grävde ner den i jorden och gömde sin herres pengar.

19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och bar fram fem talenter till och sade: Herre, du anförtrodde mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat. 21 *Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

22 Så kom den som hade fått två talenter fram och sade: Herre, du anförtrodde mig två talenter. Här är två till som jag har tjänat. 23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare! Du var trogen i det lilla, jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

24 Även den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Jag var rädd, så jag gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.

26 Hans herre svarade honom: Du usle och late tjänare! Visste du att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut? 27 Då skulle du ha satt in mina pengar på banken, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta nu ifrån honom talenten och ge den till honom som har tio talenter. 29 *Var och en som har ska få, och det i överflöd, men den som inget har ska bli fråntagen också det han har. 30 *Och kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder.

Den rike mannen och Lasarus

19 Det var en rik man som gick klädd i purpur och fint linne och levde i fest och lyx varje dag. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rikes bord. Hundarna* kom till och med och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida*.

Även den rike dog och blev begravd. 23 I helvetet*, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom. 24 *Då ropade han: Fader Abraham! Förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga, för jag plågas i den här elden. 25 *Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga. 26 Och dessutom är det satt en stor gapande klyfta mellan oss och er, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, och inte heller kommer någon därifrån över till oss.

27 Mannen sade: Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. 28 Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till plågans plats. 29 *Men Abraham sade: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem. 30 Nej, fader Abraham, svarade han, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig. 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så låter de sig inte övertygas ens om någon uppstår från de döda."

Liknelsen om ogräset

24 Han lade fram en annan liknelse för dem: "Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. 26 När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? 28 Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset. 30 *Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada."

Liknelsen om de tio jungfrurna

1 *Då ska himmelriket bli som när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog inte med sig någon olja, 4 medan de kloka tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 När brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.

6 *Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här! Gå ut och möt honom! 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de kloka: Ge oss av er olja, våra lampor slocknar! 9 De kloka svarade: Den skulle inte räcka både till oss och till er. Gå i stället till dem som säljer och köp.

10 Men när de hade gått i väg för att köpa kom brudgummen, och de som var redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes. 11 *Till slut kom de andra jungfrurna tillbaka och sade: Herre, Herre, öppna för oss! 12 *Men han svarade: Jag säger er sanningen: Jag känner er inte. 13 *Håll er därför vakna, för ni vet inte vilken dag eller timme han kommer.