1 * Se, en kung ska regera

i rättfärdighet,

furstar ska styra med rättvisa.

2 * En man ska vara som en tillflykt

i stormen,

som ett skydd mot störtskuren,

som vattenbäckar i en ödemark,

som skuggan av en väldig klippa

i ett törstigt land.

3 * De som har ögon att se med

ska inte vara förblindade,

de som har öron att höra med

ska lyssna.

4 De obetänksammas hjärtan

ska förstå kunskap,

och de stammandes tunga

ska tala flytande och klart.

5 Dåren ska då inte mer kallas ädel,

girigbuken inte kallas generös.

6 * För en dåre talar dårskap,

hans hjärta gör det som är orätt,

så att han handlar ogudaktigt

och sprider villoläror

om Herren.

Han svälter ut den hungriges själ

och hindrar den törstige

från att dricka.

7 * Girigbukens vapen är onda,

han tänker ut ondskefulla planer

för att fördärva de betryckta

med lögnaktiga ord

och den fattige

när han vädjar om rättvisa.

8 Men den ädle tänker ädla tankar,

han står fast vid det som är ädelt.

9 Ni kvinnor som är så säkra,

res er upp och hör min röst!

Ni självsäkra döttrar,

lyssna till mina ord!

10 När dagar lagts till år ska ni darra,

ni som är så sorglösa,

för vinskörden uteblir,

ingen fruktskörd kommer mer.

11 Bäva, ni säkra,

darra, ni sorglösa,

lägg av era kläder och blotta er,

bär säcktyg runt era höfter!

12 Slå er mot brösten och klaga

över de vackra fälten,

över de fruktbara vinstockarna,

13 över mitt folks åkrar

där törne och tistel skjuter upp,

över glädjens alla boningar

i den yra staden.

14 * För palatset blir övergivet,

den folkrika staden lämnas öde.

Ofelhöjden* med tornet förvandlas

till grotthålor för evigt,

till glädje för vildåsnor

och bete för hjordar –

15 * tills Anden från höjden

blir utgjuten över oss

och öknen blir ett bördigt fält,

och det bördiga fältet

räknas som skog.

16 Då ska rätten ta sin boning i öknen,

rättfärdigheten bo

på det bördiga fältet.

17 Rättfärdighetens frukt

ska vara frid,

och rättfärdighetens verk

vara ro och trygghet för evigt.

18 * Mitt folk ska bo i fridfulla hem,

i trygga boningar

och på säkra viloplatser.

19 * Men hagel ska falla när skogen fälls,

och staden ska bli

djupt ödmjukad.

20 Lyckliga är ni

som kan så vid alla vatten

och låta oxen och åsnan

fritt ströva omkring.