1 * Kom ner och sätt dig i stoftet,

du jungfru dotter Babel.

Sätt dig på jorden utan tron,

du kaldeernas dotter,

för man ska inte mer kalla dig

den fina och förnäma.

2 Ta en kvarn* och mal mjöl,

lägg av din slöja*,

lyft upp släpet, blotta benen,

vada genom strömmarna.

3 * Din nakenhet ska blottas,

din skam ska synas.

Jag ska utkräva hämnd

och inte skona någon.

4 * Vår återlösares namn

är Herren Sebaot, Israels Helige!

5 Sitt tyst och dra dig undan i mörkret,

du kaldeernas dotter,

för du ska inte mer kallas

kungarikenas drottning.

6 * Jag blev vred på mitt folk,

jag vanhelgade min arvedel

och gav dem i din hand.

Och du visade dem

ingen barmhärtighet,

du lät ditt ok tynga de gamla.

7 * Du tänkte:

"Jag ska vara drottning

för alltid!"

Så du tog dig inte i akt

och tänkte inte på slutet.

8 * Hör nu detta,

du som lever i lyx,

du som tronar så trygg,

du som säger i ditt hjärta:

"Jag och ingen annan!

Aldrig ska jag sitta som änka,

aldrig veta av barnlöshet."

9 * Plötsligt ska båda dessa olyckor

drabba dig, på en och samma dag:

barnlöshet och änkestånd.

I fullt mått ska de drabba dig,

trots dina många trollkonster*,

trots dina besvärjelsers stora kraft.

10 Du litade till din ondska och tänkte:

"Ingen ser mig."

Din vishet och kunskap

förledde dig,

och du sade i ditt hjärta:

"Jag och ingen annan."

11 Därför ska en olycka drabba dig

som du inte kan besvärja,

ett fördärv ska falla över dig

som du inte kan avvärja.

Plötsligt ska förödelsen drabba dig,

när du minst anar det.

12 Träd fram med dina besvärjelser

och dina många trollkonster,

som du har tröttat ut dig med

sedan din ungdom.

Kanske kan du få hjälp,

kanske kan du skrämma bort

faran?

13 Du har tröttat ut dig

med dina många rådslag.

Nu får de träda fram

och rädda dig,

de som mäter upp himlen

och spanar i stjärnorna*

och kungör månad för månad

vad som ska komma över dig.

14 * Se, de är som strå

som bränns upp i eld,

de kan inte rädda sitt liv

ur lågornas våld.

Det är ingen koleld

att värma sig vid,

ingen brasa att sitta vid.

15 Så går det med

dem som du tröttade ut dig med,

dem du har handlat med

sedan din ungdom.

De irrar bort var och en åt sitt håll,

det finns ingen som räddar dig.