1 * Ve dig, Ariel, Ariel,*

staden där David

slog upp sitt läger*!

Lägg år till år,

låt högtiderna fullborda

sitt kretslopp,

2 så ska jag ansätta Ariel.

Där ska bli sorg och jämmer,

och den ska vara för mig

ett verkligt Ariel.

3 * Jag ska slå läger runt omkring dig*,

omringa dig med belägringsvallar

och resa upp bålverk mot dig.

4 Då ska du bli förnedrad

och tala djupt nerifrån jorden,

dämpade ska dina ord

komma fram ur stoftet.

Din röst ska höras ur jorden

som en andes röst,

ur stoftet ska du viska fram

dina ord.

5 * Men dina många fiender*

ska bli som fint damm,

våldsmännens skara

som bortflygande agnar.

Det ska ske plötsligt,

på ett ögonblick.

6 * Från Herren Sebaot

ska straffet komma

med åska och jordbävning

och väldigt dån,

med storm och oväder

och flammor av förtärande eld.

7 Och alla de många folk

som förde krig mot Ariel,

alla som drog ut i strid

mot det och dess borg

och ansatte det

ska vara som en drömsyn

om natten.

8 Som när den hungrige

drömmer att han äter

men vaknar och känner

att magen är tom,

som när den törstige

drömmer att han dricker

men vaknar matt och törstig,

så ska det gå med alla de folk

som drog ut i strid mot Sions berg.

9 Häpna och förundras,

stirra er blinda och var blinda!

De är druckna men inte av vin,

de raglar

men inte av starka drycker.

10 * För Herren har utgjutit över er

en ande med djup sömn.

Han har slutit era ögon,

profeterna,

och täckt över era huvuden,

siarna.*

11 * All uppenbarelse har för er blivit som orden i en förseglad* bokrulle. Räcker man en sådan bokrulle till någon som kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte, den är ju förseglad." 12 Och räcker man den till någon som inte kan läsa och säger: "Läs det", så svarar han: "Jag kan inte läsa."

13 * Herren har sagt:

Detta folk kommer nära

med sin mun

och ärar mig med sina läppar,

men håller sitt hjärta

långt ifrån mig.

Därför är deras vördnad för mig

bara ett inlärt människobud.*

14 * Se, därför ska jag än en gång

göra underbara ting med detta folk,

underbara och förunderliga.

De visas vishet ska förgå,

de förståndigas förstånd

ska förmörkas.*

15 * Ve dem som går ner i djupen

för att dölja sina planer

för Herren,

som gör sina gärningar i mörkret

och säger: "Vem ser oss?

Vem känner oss?"

16 * Hur bakvända är ni inte!

Ska leran anses lika

med krukmakaren?

Ska verket säga om sin mästare:

"Han har inte gjort mig"?

Eller ska det formade säga

om honom som har format det:

"Han förstår ingenting"?

17 * Ännu en liten tid

och Libanon ska förvandlas

till ett bördigt fält,

och det bördiga fältet

ska räknas som vildmark.

18 * Den dagen ska de döva

höra bokens ord

och de blindas ögon

se ur dunkel och mörker.

19 De ödmjuka ska få

allt större glädje i Herren,

de fattigaste bland människor

ska fröjda sig i Israels Helige.

20 Det är förbi med de våldsamma,

det är slut med hånarna.

Alla som ville det onda utrotas,

21 * de som med sitt ord

fick människor att synda*,

som snärjde den

som skulle skipa rätt i porten

och åsidosatte rätten

för den rättfärdige med lögn.

22 Därför säger Herren så

till Jakobs hus,

han som befriade Abraham:

Jakob ska inte mer behöva blygas,

hans ansikte

ska inte längre blekna,

23 * för när han, alltså hans barn,

ser mina händers verk ibland sig*,

kommer de att

hålla mitt namn heligt.

De kommer att

hålla Jakobs Helige helig

och bäva för Israels Gud.

24 De som gått vilse i anden

ska få förstånd,

de som klagar

ska ta emot undervisning.