Publicidade

Isaías 42

Herrens tjänare

1 Se, min tjänare som jag stöder,

min utvalde som min själ

glädjer sig över.

Jag har sänt min Ande

över honom.

Han ska utbreda rätten

bland hednafolken.

2 Han ska inte skria eller ropa,

inte låta sin röst höras på gatorna.

3 Ett brutet strå

ska han inte krossa,

en tynande veke

ska han inte släcka.

Han ska i trofasthet utbreda rätten.

4 Han ska inte försvagas

eller brytas ner

förrän han har grundat rätten

på jorden.

Havsländerna väntar

på hans undervisning.

5 Så säger Gud,

Herren som har skapat himlen

och spänt ut den,

han som har brett ut jorden

med allt som växer där,

han som har gett liv åt folket

som bor där

och ande åt dem som vandrar

på den.

6 Jag, Herren,

har kallat dig i rättfärdighet.

Jag ska hålla dig i handen,

jag ska bevara dig

och göra dig till ett förbund

för folket,

till ett ljus för hednafolken,

7 för att du ska öppna blinda ögon

och föra fångar ut ur fängelset,

ur fångenskapen

dem som sitter i mörker.

8 Jag är Herren,

det är mitt namn.

Jag ger inte min ära åt någon annan

eller mitt lov åt avgudabilder.

9 Se, det jag förkunnade förut

har kommit.

Nu förkunnar jag nya ting,

jag låter er höra om dem

innan de visar sig.

En ny sång

10 Sjung en ny sång till Herren,

sjung hans lov från jordens ände,

ni som reser på havet

och allt som finns i det,

ni havsländer med era invånare.

11 Höj din röst,

du öken med dina städer,

ni byar där Kedar bor.

Jubla, ni Selas invånare,

ropa från bergens toppar.

12 Ge Herren ära,

förkunna hans lov i havsländerna.

Herren ska gripa in

13 Herren drar ut som en hjälte,

han eggar upp sig

med en krigares iver.

Han ropar högt, han höjer härskri

och visar sin makt

mot sina fiender.

14 Länge har jag tigit,

jag höll mig stilla,

jag lade band på mig.

Men nu ska jag skrika

som en barnaföderska,

jag ska flämta och flåsa

på samma gång.

15 Jag ska ödelägga berg och höjder

och låta allt deras gräs torka bort.

Jag ska göra strömmar till land

och låta sjöar torka ut.

16 De blinda ska jag leda

på en väg som de inte känner,

på okända stigar

ska jag föra dem fram.

Jag ska göra mörkret framför dem

till ljus

och det ojämna till jämn mark.

Detta är vad jag ska göra,

och jag ska inte överge dem.

17 Men de som litar till avgudabilder

och säger till gjutna bilder:

"Ni är våra gudar",

de ska vika tillbaka

och stå där med skam.

Israels barn är blinda och döva

18 Ni som är döva, hör!

Ni som är blinda, skåda och se!

19 Vem är så blind som min tjänare

och så döv som min

budbärare som jag sänder?

Vem är så blind som min förtrogne,

så blind som Herrens tjänare?

20 Du har sett mycket

men inte tagit vara på det.

Öronen är öppna,

men ingen lyssnar.

21 Herren ville

för sin rättfärdighets skull

låta sin undervisning

komma till makt och ära.

22 Men detta är ett plundrat

och skövlat folk.

De ligger alla bundna i hålor,

gömda i fängelser.

De har utlämnats till plundring

utan att någon räddar,

till skövling utan att någon säger:

"Ge tillbaka."

23 Vem bland er lyssnar på detta,

tar vara på det

och hör för framtiden?

24 Vem har lämnat Jakob till skövling

och Israel åt plundrare?

Är det inte Herren,

som vi syndat mot?

De ville inte vandra på hans vägar

eller höra hans undervisning.

25 Därför öste han sin brinnande vrede

över dem – krigets raseri.

De förbrändes av det runt omkring,

men de besinnade det inte.

De förtärdes av det

men tog det inte till sitt hjärta.

Veja também

Publicidade
Bíblia Online Bíblia Online

Bíblia Online • Versão: 2026-06-15_21-32-39-