1 * Ve dig, du härjare

som själv inte har härjats,

du förrädare

som själv inte blivit förrådd!

När du är färdig med att härja

ska du själv bli härjad,

när du har slutat förråda

ska du själv bli förrådd.*

2 *Herre, förbarma dig över oss,

vi hoppas på dig.

Bli du vår* arm var morgon,

vår frälsning i nödens tid.

3 * För det väldiga dånet flyr folken,

inför ditt majestät

skingras folkslagen.

4 * Man ska förse sig med byte från er,

som när gräsmaskar förser sig.

Så som gräshoppor störtar fram

kastar han sig över det.

5 * Upphöjd är Herren,

för han bor i höjden.

Han uppfyller Sion med rätt

och rättfärdighet.

6 * Han ska vara

din framtids säkra grund,

rik på frälsning,

vishet och kunskap.

Fruktan för Herren ska vara

Sions skatt.

7 * Hör, deras hjältar klagar därute,

fredsbudbärarna gråter bittert.

8 * Vägarna är öde,

ingen går mer på stigarna.

Han bryter fördrag, föraktar städer*,

tar ingen hänsyn till människor.

9 * Landet sörjer och försmäktar,

Libanon blygs och tynar bort,

Saron har blivit lik en ödemark,

Bashans och Karmels skogar*

fäller sina löv.

10 Nu vill jag stå upp, säger Herren,

nu vill jag resa mig,

nu vill jag visa min höghet.

11 * Med halm går ni havande,

och ni föder strå.

Er ande är en eld

som kommer att förtära er.

12 Folken ska förbrännas till kalk,

likt avhugget törne

ska de brännas upp i eld.

13 Ni som är långt borta,

hör vad jag har gjort.

Ni som är nära,

lär känna min makt.

14 * Syndarna i Sion blir förskräckta,

bävan griper de gudlösa.

"Vem av oss kan härda ut

vid en förtärande eld?

Vem av oss kan bo

vid en evig glöd?"

15 * Den som vandrar i rättfärdighet

och talar vad rätt är,

den som föraktar

det som vinns genom förtryck

och som avhåller sina händer

från att ta mutor,

den som stoppar till sina öron

för att inte höra

om blodsgärningar

och sluter sina ögon

för att inte se det onda,

16 * han ska bo på höjderna,

klippfästen ska vara hans värn.

Sitt bröd ska han få,

vatten ska aldrig fattas honom.

17 En kung i sin skönhet

ska dina ögon se,

de ska blicka ut

över ett vidsträckt land.

18 * Då ska ditt hjärta tänka tillbaka

på skräckens tid:

"Var är nu skrivarna,

var är skatteindrivarna,

var är de som räknade tornen?"

19 * Du slipper då se det vildsinta folket,

folket med obegripligt språk

som ingen kunde förstå,

vars stammande tungomål

ingen kunde tyda.

20 * Se på Sion, våra högtiders stad!

Dina ögon ska skåda Jerusalem,

en säker boning,

ett tält som inte flyttas bort.

Dess tältpinnar

ska aldrig ryckas upp,

och av dess tältlinor

ska ingen enda brista,

21 för Herren ska vara där

i sitt majestät.

Han ska vara för oss

som floder och breda strömmar.

Inget skepp med åror

ska där gå fram,

inget mäktigt skepp

färdas däröver,

22 för Herren är vår domare,

Herren är vår lagstiftare,

Herren är vår kung.

Han är den som frälser oss.

23 Dina tåg hänger slaka,

de håller inte masten stadig,

seglet är inte spänt.

Då ska mycket rövat gods utskiftas,

även de lama ska då ta byte.

24 * Och ingen av invånarna ska säga:

"Jag är sjuk."

Folket som bor där

har fått sin synd förlåten.