1 *Herren ska förbarma sig över Jakob och än en gång utvälja Israel och låta dem få ro i deras eget land. Främlingar ska ansluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus. 2 * Folken ska ta dem och föra dem hem, och Israels hus ska få dem som sin egendom i Herrens land som tjänare och tjänarinnor. Så ska deras fångvaktare bli deras fångar, och de ska råda över sina förtryckare.

3 På den dag då Herren ger dig ro från din smärta och oro och från det hårda arbete som du tvingats göra, 4 * ska du ta upp denna sång över Babels kung och säga:

"Vilket slut förtryckaren har fått!

Indrivningen av guld* är över.

5 *Herren bröt sönder de gudlösas stav,

härskarnas spira

6 som i grymhet slog folken

med slag på slag

och i vrede härskade över folkslagen

med skoningslös förföljelse.

7 Hela jorden har fått vila och ro,

man brister ut i jubel.

8 Även cypresserna gläds över ditt fall,

likaså Libanons cedrar*:

’Nu när du ligger där

kommer ingen och hugger

ner oss.’

9 Dödsriket därnere

kommer i rörelse för din skull,

för att ta emot dig

när du kommer.

Det väcker de avlidnas andar

för din skull,

jordens alla härskare,

och låter hednafolkens alla kungar

resa sig från sina troner.

10 Alla börjar de tala

och säger till dig:

’Du har också blivit maktlös som vi,

du har blivit som en av oss.’

11 * Din prakt for ner till dödsriket,

med dina harpors buller.

Förruttnelse är bädden under dig

och maskar ditt täcke.

12 * Hur har du inte fallit från himlen,

du strålande stjärna,

du gryningens son!

Hur har du inte blivit fälld

till jorden,

du som slog ner folken till marken!

13 * Du sade i ditt hjärta:

’Jag ska stiga upp till himlen,

jag ska resa min tron

ovanför Guds stjärnor*.

Jag ska sätta mig på mötesberget

längst upp i norr.*

14 Jag ska stiga upp

över molnens höjder,

jag ska bli som den Högste.’

15 * Men ner till dödsriket störtades du,

längst ner i graven.

16 De som ser dig stirrar på dig,

de granskar dig och säger:

’Är detta den man

som fick jorden att darra

och riken att skaka,

17 som gjorde jorden till en öken

och förstörde dess städer,

och som aldrig släppte hem

sina fångar?’

18 Folkens alla kungar

ligger alla med ära,

var och en i sitt vilorum,

19 men du är utkastad ur din grav

som en föraktad gren,

täckt av dräpta män

som genomborrats av svärd

och förts ner till gropens stenar.

Du är som ett förtrampat as.

20 Du ska inte få vila i en grav som de,

för du fördärvade ditt eget land

och dräpte ditt eget folk."

Förbrytarnas avkomma

ska man aldrig mer nämna.

21 Ordna ett blodbad på hans söner

för deras fäders missgärning.

De får inte resa sig

och ta över landet

och fylla jordens yta med städer.

22 * Jag ska resa mig mot dem,

säger Herren Sebaot,

och utrota ur Babel

både namn och överlevande,

både barn och ättlingar,

säger Herren.

23 * Jag ska göra det

till ett tillhåll för hägrar

och fylla det med sumpsjöar,

jag ska sopa bort det

med ödeläggelsens kvast,

säger Herren Sebaot.

24 Herren Sebaot har svurit och sagt:

Sannerligen, som jag har tänkt,

så ska det ske,

det jag beslutat ska bli verklighet.

25 * Jag ska krossa Assur i mitt land*,

trampa ner honom på mina berg.

Då ska hans ok lyftas av dem,

hans börda lyftas från deras axlar.

26 Detta är det beslut

som är fattat om hela jorden,

detta är den hand

som är uträckt över alla folk.

27 * När Herren Sebaot har beslutat det,

vem kan då göra det om intet?

Hans hand är uträckt,

vem kan då hindra den?

28 * Året då kung Ahas dog* kom denna profetia:

29 * Gläd er inte, alla ni filisteer,

över att staven som slog er*

är bruten.

För från ormens rot

ska det komma en huggorm,

och dess avkomma

blir en vajande giftorm*.

30 De utblottades förstfödda

ska finna bete,

de fattiga ska vila i trygghet.

Men din rot ska jag döda

genom svält,

de som blir kvar av dig ska dräpas.

31 * Jämra dig, du port!

Ropa, du stad!

Alla i filisteernas land

smälter bort av ångest,

för ett rökmoln kommer norrifrån*

och ingen blir efter

i fiendernas led.

32 * Vad ska man svara

det främmande folkets

sändebud?

Att Herren har grundat Sion,

och där har de betryckta

i hans folk sin tillflykt.