1 Detta är de syner om Juda och Jerusalem som Jesaja, Amos son*, såg när Ussia*, Jotam*, Ahas* och Hiskia* var kungar i Juda.

2 * Hör, ni himlar!

Lyssna, du jord,

för Herren talar!

Barn har jag fött upp och fostrat,

men de har gjort uppror mot mig.

3 En oxe känner sin ägare,

en åsna sin herres krubba,

men Israel känner inget,

mitt folk förstår ingenting.

4 Ve dig, du syndiga släkte,

du skuldtyngda folk,

ni förbrytares avkomma,

ni fördärvade barn!

Ni har övergett Herren,

föraktat Israels Helige

och vänt honom ryggen.

5 Var mer ska man slå er,

eftersom ni fortsätter i trolöshet?

Hela huvudet är sjukt

och hela hjärtat svagt.

6 Från fotsulan upp till huvudet

finns inget helt,

bara blåmärken, skråmor

och öppna sår

som inte blivit urkramade,

förbundna eller lindrade

med olja.

7 * Ert land är ödelagt,

era städer nerbrända i eld.

Era åkrar förtärs i er åsyn

av främlingar,

ödelagda som efter

främlingars framfart.

8 Dottern Sion står kvar*

som en hydda i en vingård,

som ett vaktskjul* på ett gurkfält,

som en belägrad* stad.

9 * Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar

en liten rest åt oss,

då hade vi blivit som Sodom,

vi hade liknat Gomorra*.*

10 * Hör Herrens ord,

ni Sodomsfurstar,

lyssna till vår Guds undervisning,

du Gomorrafolk!

11 * Vad ska jag med

era många slaktoffer till?

säger Herren.

Jag är mätt på brännofferbaggar

och gödkalvars fett,

jag har ingen glädje i blod

av tjurar, lamm och bockar.

12 När ni kommer för att träda fram

inför mitt ansikte,

vem har då bett er

trampa ner mina förgårdar?

13 * Bär inte fram fler

meningslösa matoffer!

Röken av dem

är avskyvärd för mig.

Nymånad, sabbat

och utlysta fester –

jag tål inte ondska

och högtid tillsammans.

14 Min själ hatar era nymånader*

och högtider.

De har blivit en börda för mig,

jag är trött på att bära den.

15 * När ni räcker ut era händer

döljer jag mina ögon för er.

Även om ni ber mycket

kommer jag inte att lyssna.

Era händer är fulla av blod.

16 * Tvätta er, gör er rena!

Ta bort era onda gärningar

ur min åsyn.

Sluta att göra det som är ont,

17 * lär er att göra det som är gott!

Sök det rätta,

tillrättavisa förtryckaren*,

försvara den faderlöses rätt,

stöd änkan i hennes sak.

18 * Kom, låt oss gå till rätta

med varandra, säger Herren.

Om än era synder är blodröda

ska de bli snövita,

om än de är röda som scharlakan

ska de bli vita som ull.

19 * Om ni är villiga och lyssnar

ska ni få äta landets goda.

20 * Men om ni vägrar och trotsar

ska ni förtäras av svärd,

för Herrens mun har talat.

21 * Vilken prostituerad hon har blivit,

den trogna staden!

Den var full av rättvisa,

rättfärdighet bodde därinne –

men nu mördare.

22 * Ditt silver har blivit slagg,

ditt ädla vin är utspätt

med vatten.

23 * Dina ledare är upprorsmän

och tjuvars kumpaner.

Alla älskar de mutor

och jagar oärlig vinst.

Den faderlöses rätt försvarar de inte,

och änkans sak

kommer inte inför dem.

24 * Därför säger Herren Gud* Sebaot,

Israels Mäktige:

Ve! Jag ska släppa lös

min vrede över mina motståndare

och hämnas på mina fiender.

25 Jag ska vända min hand mot dig

och bränna bort ditt slagg

som med lut

och rensa bort alla dina orenheter.

26 * Jag ska åter ge dig sådana domare

som du hade först

och sådana rådgivare

som du hade i början.

Sedan ska du kallas

"rättfärdighetens stad",

"den trogna staden".

27 * Genom rätt ska Sion bli friköpt,

genom rättfärdighet

de som vänder om.

28 * Men brottslingar och syndare

ska krossas tillsammans,

de som överger Herren

ska gå under.

29 * Ja, ni ska få skämmas

över terebinterna som var er lust,

blygas över trädgårdarna*

som ni har utvalt,

30 för ni ska bli som en terebint

med vissnade löv,

som en lustgård utan vatten.

31 * Och den starke ska bli som fnöske,

hans verk som en gnista.

Båda ska brinna tillsammans

utan att någon kan släcka.