1 * Vem trodde vår predikan?

För vem blev Herrens arm

uppenbarad?*

2 * Som en späd planta

sköt han upp inför honom,

som ett rotskott ur torr jord.

Han hade varken skönhet

eller majestät när vi såg honom,

inget utseende som vi drogs till.

3 * Han var föraktad

och övergiven av människor,

en smärtornas man

och förtrogen med lidande.

Han var som en

som man skyler ansiktet för,

så föraktad att vi inte

respekterade honom.

4 * Men det var våra sjukdomar han bar,

våra smärtor tog han på sig,

medan vi såg honom som hemsökt,

slagen av Gud och pinad.*

5 * Han blev genomborrad för våra brott,

slagen för våra synder.

Straffet blev lagt på honom

för att vi skulle få frid,

och genom hans sår är vi helade.

6 * Vi gick alla vilse som får,

var och en gick sin egen väg.

Men all vår skuld

lade Herren på honom.

7 * Han blev misshandlad,

men han ödmjukade sig

och öppnade inte sin mun.

Som ett lamm som förs bort

för att slaktas,

som ett får som är tyst

inför dem som klipper det,

så öppnade han inte sin mun.*

8 * Genom våld och dom

blev han borttagen.

Vem i hans släkte betänker

att när* han rycktes bort

från de levandes land,

blev han plågad på grund av

mitt folks brott?

9 * Han fick sin grav

bland de ogudaktiga

men var hos en rik vid sin död,

för han hade inte gjort något orätt,

och inget svek fanns i hans mun.*

10 * Det var Herrens vilja

att slå honom och låta honom lida.

När du gör hans liv

till ett skuldoffer*,

får han se avkomlingar

och leva länge,

och Herrens vilja ska ha framgång

genom hans hand.

11 * Genom den möda

hans själ har utstått

får han se* och bli tillfreds.

Genom sin kunskap* förklarar

min rättfärdige tjänare

de många rättfärdiga,

och han bär deras skulder.

12 * Därför ska jag ge honom

de många* som hans del,

och de starka ska han få som byte,

eftersom han utgav sitt liv i döden

och räknades bland förbrytare,*

han som bar de mångas synd

och gick in i överträdarnas ställe*.