1 * Den rättfärdige går under,

men ingen bryr sig om det.

Fromma människor rycks bort,

utan att någon inser

att den rättfärdige tas bort

för att slippa ondskan.

2 * Han går in i friden.

De som vandrar sin väg rakt fram

kommer till vila på sina läger.

3 * Men ni, kom fram hit,

ni söner till spåkvinnor,

ni barn till äktenskapsbrytare

och prostituerade.

4 * Vem gör ni er lustiga över?

Mot vem spärrar ni upp munnen

och räcker ut tungan?

Är ni inte upprorets barn,

lögnens avkomma,

5 * ni som under alla gröna träd

brinner av lust till avgudarna*,

ni som slaktar era barn* i dalarna

nere i bergsklyftorna.

6 Ravinens hala stenar är din del,

de, just de, är din lott.

Åt dem utgjuter du dryckesoffer

och bär fram matoffer.

Ska jag vara nöjd med sådant?

7 * Du ordnade din bädd

på höga och stora berg,

dit gick du för att offra slaktoffer.

8 Bakom dörren och dörrposten

satte du ditt minnestecken.

Du övergav mig, klädde av dig,

steg upp i din säng

och gjorde den rymlig.

Du ingick förbund med dem

som du älskade att gå i säng med,

du såg dem nakna.

9 Du gick till kungen* med olja

och använde många

väldoftande salvor.

Du sände dina budbärare

till fjärran land,

ja, ända ner till dödsriket.

10 Du blev trött av din långa färd,

men du sade inte:

"Det är lönlöst."

Så länge du kunde röra din hand,

mattades du inte.

11 * Vem var du rädd för och fruktade,

eftersom du bedrog mig?

Du har inte kommit ihåg mig

eller brytt dig om mig.

Jag har varit tyst,

och det sedan länge –

är det därför du inte fruktar mig?

12 * Men jag ska visa hur det är

med din rättfärdighet

och dina verk,

de kommer inte att hjälpa dig.

13 * När du ropar

får din avgudasamling rädda dig.

En vind ska ta med dem allihop,

en fläkt ska föra bort dem.

Men den som tar sin tillflykt

till mig

ska få landet till arvedel

och mitt heliga berg

till besittning.

14 * Man ska säga:

"Bana väg, bana och röj väg!

Ta bort stötestenarna

från mitt folks väg!"

15 * För så säger den höge

och upphöjde,

han som tronar för evigt

och heter "den Helige":

Jag bor i det höga och heliga

men också hos den

som är förkrossad

och har en ödmjuk ande,

för att ge liv

åt de ödmjukas ande,

för att ge liv

åt de förkrossades hjärtan.

16 * Jag ska inte gå till rätta för evigt,

inte ständigt vredgas,

för då skulle deras ande

försmäkta inför mig,

de själar som jag själv har skapat.

17 * Jag var vred

över hans girighetssynd,

jag slog honom och

dolde mig i min vrede.

Men han vände sig bort

och gick den väg han själv ville.

18 Jag har sett hans vägar,

men jag vill bota honom

och leda honom.

Jag vill ge tröst åt honom

och hans sörjande,

19 * skapa lovsång på deras läppar,

frid för den som är fjärran

och frid för den som är nära,

säger Herren.

Jag ska bota honom.

20 * Men de gudlösa

är som ett upprört hav

som inte kan vara stilla,

vars vågor rör upp dy och smuts.

21 * Det finns ingen frid

för de ogudaktiga,

säger min Gud.*