1 * Profetia om Moab.

På en natt är Ar-Moab ödelagt

och förstört.

På en natt är Kir-Moab ödelagt

och tystat.*

2 * Han går upp till sitt tempel,

till Dibon

och upp på offerhöjderna

för att gråta.

Över Nebo och Medeba

jämrar sig Moab,

alla huvuden där är rakade,

alla skägg avskurna.

3 På deras gator har man svept sig

i säcktyg.

På deras tak och på deras torg

jämrar sig alla,

medan tårarna rinner.

4 * Heshbon och Eleale höjer sorgerop,

det hörs ända till Jahas.

Därför jämrar sig Moabs krigare,

deras själ våndas i dem.

5 * Mitt hjärta sörjer över Moab.

Flyktingarna därifrån flyr till Soar*,

till Eglat-Shelishija.

Under gråt stiger man upp

på Halluhits höjd,

på vägen till Horonajim

höjs sorgerop över förstörelsen,

6 * för Nimrims vatten

blir torr ödemark,

gräset torkar bort, brodden vissnar,

inget grönt finns kvar.

7 Resten av sina ägodelar,

sina sparade tillhörigheter,

bär man därför bort

över Pilträdsbäcken*.

8 * Sorgeropen ljuder runt om

i Moabs land.

Deras jämmer når till Eglajim,

deras klagan till Beer-Elim.

9 För Dimons* vatten är fulla av blod,

men ännu mer ska jag

låta drabba Dimon:

ett lejon för den som kommer

undan från Moab

och för dem som finns kvar

i landet.