1 * Vem är han som kommer

från Edom,

från Bosra* i högröda kläder,

så ståtlig i sin dräkt,

så stolt i sin stora kraft?

"Det är jag som talar i rättfärdighet,

som är mäktig att frälsa."

2 * Varför är din dräkt så röd,

varför liknar dina kläder

en vintrampares?

3 * "Jag har trampat vinpressen själv,

ingen bland folken hjälpte mig.

Jag trampade dem i min vrede,

trampade sönder dem i min harm.

Deras blod stänkte på mina kläder,

och jag fick

hela min dräkt fläckad.

4 * För hämndens dag var i mitt hjärta

och året för min återlösning

hade kommit.

5 * Jag såg mig omkring,

men det fanns ingen hjälpare.

Jag stod där förundrad,

men det fanns ingen

som stödde mig.

Då hjälpte mig min egen arm,

och min vrede stödde mig.

6 * Jag trampade ner folken i min vrede

och gjorde dem druckna

i min harm,

jag lät deras blod rinna ner

på jorden."

7 * Jag vill förkunna

Herrens nådegärningar,

Herrens lov,

efter allt som Herren

har gjort för oss,

allt det goda som han gjort

för Israels hus

efter sin barmhärtighet

och stora nåd.

8 Han sade: "De är ju mitt folk,

barn som inte ska svika."

Och han blev deras frälsare.

9 * I all deras nöd

var ingen verklig nöd,*

hans ansiktes ängel frälste dem.

I sin kärlek och medömkan

återlöste han dem,

han lyfte upp dem och bar dem

ständigt i forna dagar.*

10 * Men de var upproriska

och bedrövade hans helige Ande.

Därför blev han deras fiende,

han stred själv mot dem.

11 * Då tänkte hans folk

på gångna tider,

de tänkte på Mose:

Var är nu han som förde dem

upp ur havet,

tillsammans med herden

för hans hjord?

Var är han som lade sin helige Ande

i deras bröst,

12 han som lät sin härliga arm

gå fram vid Moses högra sida,

han som klöv vattnet framför dem

och gjorde sig ett evigt namn,

13 han som förde dem genom djupen

så att de likt springare i öknen

inte stapplade?

14 Som när boskap går ner i dalen

fördes de av Herrens Ande till ro.

Så ledde du ditt folk

och gjorde dig ett härligt namn.

15 * Blicka ner från himlen,

se till oss från din heliga

och härliga boning!

Var är nu din lidelse

och din kraft?

Ditt hjärtas ömhet

och din barmhärtighet

har dragit sig tillbaka från mig.

16 * Du är ju vår Far!

Abraham vet inte om oss,

Israel känner oss inte.*

Men du, Herre, är vår Far.

Vår Återlösare av evighet

är ditt namn.

17 * Varför, o Herre, låter du oss

gå vilse från dina vägar,

och varför förhärdar du

våra hjärtan

så att vi inte fruktar dig?

Vänd tillbaka,

för dina tjänares skull,

för din arvedels stammars skull.

18 * En kort tid ägde ditt heliga folk

sitt land.

Våra fiender trampade ner

din helgedom.

19 Vi har blivit som de

som du aldrig har varit herre över,

som inte har uppkallats

efter ditt namn.