1 * På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land:

Vi har en stark stad.

Frälsningen gör han

till murar och värn.

2 * Öppna portarna

och låt ett rättfärdigt folk tåga in,

ett folk som förblir troget.

3 * Den som är fast i sitt sinne

bevarar du i frid,

i frid, för han förtröstar på dig.

4 * Förtrösta på Herren för evigt,

för HerrenHerren

är en evig klippa.

5 * Han störtar ner dem som tronar

i höjden,

den stolta staden ödmjukar han.

Han slår den ner till jorden,

han tar ner den i stoftet.

6 * Den trampas ner under fötterna –

fattigas fötter, svagas steg.

7 * Den rättfärdiges väg är jämn.

Du, den Rättvise,

jämnar den rättfärdiges stig.

8 * Ja, på dina domars väg, Herre,

väntar vi dig.

Ditt namn och din ära

är vår själs längtan.

9 * Min själ längtar efter dig om natten,

anden i mig söker dig,

för när dina domar drabbar jorden

lär sig världens invånare

rättfärdighet.

10 När den ogudaktige får nåd

lär han sig inte rättfärdighet.

I det land där rätt skulle råda

handlar han orätt,

han ser inte Herrens höghet.

11 Herre, din hand är upplyft,

men de ser det inte.

De ska se din iver för folket

och blygas,

den eld som är avsedd

för dina fiender ska förtära dem.

12 *Herre, du ska ge oss frid,

för allt som vi har uträttat

har du utfört åt oss.

13 Herre vår Gud, andra herrar än du

har härskat över oss,

men bara genom dig

prisar vi ditt namn.

14 * De är döda, de får inte liv igen,

deras andar kan inte uppstå.

Därför har du gripit in

och förgjort dem,

du har utplånat minnet av dem.

15 Du har förökat folket, Herre.

Du har förökat folket

och visat dig härlig,

du har utvidgat

landets alla gränser.

16 *Herre, i nöden sökte de dig,

de utgöt tysta böner

när din tillrättavisning

drabbade dem.

17 * Som en havande kvinna våndas

när hon är nära att föda

och ropar ut sin smärta,

så är det med oss inför dig, Herre.

18 * Vi var havande och våndades,

men vi födde vind.

Vi har inte gett landet frälsning,

och ingen föds till att bo

på jorden.

19 * Dina döda ska bli levande,

mina dödas* kroppar ska uppstå.

Vakna upp och jubla,

ni som bor i stoftet,

för din dagg är ljusets dagg,

och jorden ska ge igen

de avsomnade.

20 * Kom, mitt folk,

och gå in i dina kamrar,

stäng igen dörrarna efter dig.

Göm dig ett litet ögonblick

tills vreden har gått förbi.

21 * För se, Herren kommer

ut ur sin boning

för att straffa jordens invånare

för deras missgärning.

Jorden ska blotta

sina blodskulder

och inte längre dölja

sina dräpta.