1 * Nu vill jag sjunga

om min älskade,

min älskades sång

om hans vingård:

Min älskade hade en vingård

på en bördig bergskulle.

2 Han grävde upp den

och rensade den från stenar

och planterade där

ädla vinstockar.

Han byggde ett vakttorn mitt i den

och högg ut ett presskar.

Sedan väntade han

att den skulle bära äkta druvor,

men den bar vilddruvor.

3 Och nu, Jerusalems invånare

och Juda män,

döm mellan mig och min vingård.

4 * Vad mer kunde man

göra för min vingård

än vad jag har gjort för den?

Varför bar den vilddruvor,

när jag väntade

att den skulle bära äkta druvor?

5 * Nu ska jag låta er veta

vad jag ska göra med

min vingård:

Jag ska ta bort stängslet,

och den ska bli ödelagd.

Jag ska bryta ner muren,

och den ska bli nertrampad.

6 * Jag ska ödelägga den,

ingen ska beskära den

eller gräva i den.

Men tistel och törne ska växa upp,

och jag ska befalla molnen

att inte låta det regna på den.

7 *Herren Sebaots vingård

är Israels hus

och Juda folk

hans älsklingsplantering.

Han väntade laglydnad

men fann blodiga lagbrott,

han väntade rättfärdighet

men fann skriande

orättfärdighet.

8 * Ve er som lägger hus till hus

och fogar åker till åker

tills inget utrymme finns kvar

och ni är de enda

som bor i landet.

9 * Från Herren Sebaot

ljuder det i mina öron:

Sannerligen, många hus ska bli öde,

stora och vackra hus

utan invånare.

10 En vingård på tio plogland

ska bara ge ett batmått,*

och en homers utsäde

ska bara ge en efa*.

11 * Ve dem som går upp tidigt

för att jaga efter starka drycker

och sitter uppe till sena natten,

heta av vin!

12 * Vid sina dryckeslag

har de harpa och lyra,

tamburin, flöjt och vin.

Men Herrens gärningar

bryr de sig inte om,

hans händers verk

intresserar dem inte.

13 Därför ska mitt folk

föras bort i fångenskap,

för de saknar kunskap.

Dess ädlingar ska dö av hunger*

och dess larmande skaror

förtorka av törst.

14 * Därför ökar dödsriket sitt begär

och spärrar upp sitt gap

utan gräns.

Stadens främsta ska fara ner,

tillsammans med de larmande

och bullrande skaror

som jublar därinne.

15 * Människorna blir nerböjda,

var och en ödmjukad.

De stoltas ögon ska ödmjukas.

16 * Men Herren Sebaot blir upphöjd

genom sin dom,

Gud, den Helige, visar sig helig

genom rättfärdighet.

17 * Då ska lammen få beta

som på sin egen mark,

och på de rikas ödetomter

ska främlingar få sin föda.

18 Ve dem som drar fram missgärning

med lögnens band

och synd som med vagnslinor,

19 * dem som säger:

"Han får skynda sig,

han får utföra sitt verk snart

så att vi ser det!

Det som Israels Helige bestämt

får närma sig och komma

så att vi lär känna det!"

20 * Ve dem som kallar det onda gott

och det goda ont,

som gör mörker till ljus

och ljus till mörker,

som gör bittert till sött

och sött till bittert!

21 * Ve dem som är visa i sina egna ögon

och håller sig själva för kloka!

22 Ve dem som är hjältar i att dricka vin

och duktiga på att blanda

starka drycker,

23 * dem som frikänner den skyldige

för mutor

och berövar den rättfärdige

hans rätt.

24 * Som eldsflamman förtär strå

och halm sjunker ihop i lågan,

så ska deras rot ruttna bort

och deras blomning flyga i väg

som stoft,

eftersom de förkastade

Herren Sebaots lag

och föraktade Israels Heliges ord.

25 * Därför brinner Herrens vrede

mot hans folk,

och han räcker ut sin hand mot det

och slår det

så att bergen darrar

och döda kroppar ligger

som orenhet på gatorna.

Med allt detta upphör inte

hans vrede,

hans hand är ännu uträckt.

26 * Han reser ett baner

för hednafolken i fjärran

och lockar på dem

från jordens ände.

Och se, de kommer snabbt

och med hast.

27 Ingen bland dem

är trött eller stapplar,

ingen slumrar eller sover.

Bältet runt deras höfter lossnar inte,

deras skoremmar går inte av.

28 Deras pilar är skarpa,

alla deras bågar är spända.

Hovarna på deras hästar

är som av flinta,

deras vagnshjul liknar

stormvinden.

29 Deras rop är som

en lejonhonas rytande,

de ryter som unga lejon.

De morrar och griper sitt rov

och bär bort det,

och ingen finns som räddar.

30 * På den dagen ska det dåna mot dem

som när havet dånar.

Ser man ut över landet

är där mörker och nöd,

ljuset förmörkas av töcken.