1 Hör på mig,

ni som strävar

efter rättfärdighet,

ni som söker Herren!

Se på klippan ni är uthuggna ur

och på gruvan ni grävts fram ur.

2 * Se på er fader Abraham

och på Sara som födde er.

För jag kallade honom

när han ännu var ensam,

och jag välsignade

och förökade honom.

3 * Ja, Herren tröstar Sion,

han ser med medlidande

på alla dess ruiner.

Han gör dess öken lik Eden,

dess ödemark

lik Herrens lustgård.

Fröjd och glädje ska höras därinne,

tacksägelse och lovsångsljud.

4 * Hör på mig, du mitt folk,

lyssna till mig, du mitt folkslag*,

för från mig ska undervisning gå ut,

jag ska sätta min rätt

till ett ljus för folken.

5 * Min rättfärdighet är nära,

min frälsning är på väg,

och mina armar ska döma folken.

Kustländerna väntar på mig

och hoppas på min arm.

6 * Lyft er blick till himlen

och se på jorden därnere,

för himlen ska försvinna som rök

och jorden nötas ut

som en klädnad.

Dess invånare ska dö som mygg.

Men min frälsning

ska bestå för evigt,

min rättfärdighet ska inte brytas ner.

7 * Hör på mig,

ni som känner rättfärdigheten,

du folk som har min undervisning

i ditt hjärta.

Var inte rädda för människors hån,

frukta inte deras förolämpningar,

8 * för mal ska förtära dem

som en klädnad,

mott ska äta dem som ylle.

Men min rättfärdighet

ska bestå för evigt,

min frälsning från släkte till släkte.

9 * Vakna, vakna, klä dig i kraft,

du Herrens arm!

Vakna som i forna dagar,

i gångna tider.

Var det inte du

som högg Rahab* i bitar,

som genomborrade draken?

10 * Var det inte du

som torkade ut havet,

det stora djupets vatten,

och gjorde havsdjupen till en väg

där de återlösta kunde gå fram?

11 * Så ska Herrens friköpta vända hem

och komma till Sion med jubel.

Evig glädje ska kröna

deras huvuden,

de ska få fröjd och glädje,

men sorg och suckan ska fly.

12 * Jag, jag är den som tröstar er.

Vem är då du, att du fruktar

människor som ska dö,

människobarn som torkar

som gräs,

13 * att du glömmer Herren din Skapare

som har spänt ut himlen

och lagt jordens grund,

att du ständigt dagen lång

är rädd för förtryckarens vrede,

när han är redo att fördärva?

Var är nu förtryckarens vrede?

14 Snart blir fången fri.

Han ska inte dö och läggas i graven,

han ska inte lida brist på bröd.

15 * Jag är Herren din Gud,

han som rör upp havet

så att dess vågor dånar,

Herren Sebaot är hans namn.

16 * Jag har lagt mina ord i din mun

och täckt dig med skuggan

av min hand,

för att plantera himlen

och grunda jorden

och säga till Sion: Du är mitt folk.

17 * Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem,

du som av Herrens hand

har fått dricka

hans vredes bägare,

du som har tömt

berusningens bägare

till sista droppen.

18 Av alla de söner hon fött

var det ingen som ledde henne,

av alla de söner hon fostrat

var det ingen som tog henne

i handen.

19 * Dubbel olycka har drabbat dig,

vem har medkänsla med dig?

Förödelse och förstöring,

svält och svärd –

hur ska jag* trösta dig?

20 * Dina söner var utslagna,

de låg vid alla gathörn

som antiloper i nät,

fullt drabbade av Herrens vrede,

av din Guds bestraffning.

21 Så hör nu detta, du plågade

som är drucken, men inte av vin:

22 Så säger Herren,

din Herre och Gud

som utför sitt folks sak:

Se, jag tar bort berusningens bägare

ur din hand,

du ska inte dricka mer

av min vredes bägare.

23 * Jag ska sätta den i handen

på dina plågare, de som sade till dig:

"Fall ner, vi ska gå fram

över dig!"

Så gjorde du din rygg till mark,

en gata för dem att gå på.