1 Så matt guldet har blivit,

det ädlaste guldet förvandlats!

Heliga ädelstenar ligger spridda

i varje gathörn.

2 * Sions ädlaste söner

skattades som fint guld.

Nu räknas de som lerkärl,

som verk av krukmakarhänder.

3 * Till och med schakaler

räcker fram sina spenar

och låter ungarna dia,

men dottern mitt folk

har blivit grym*,

som strutsen i öknen.

4 * Dibarnets tunga fastnar

i gommen av törst.

Små barn ber om bröd,

men ingen ger dem något.

5 De som förr åt läckerheter

tynar bort på gatorna.

De som växte upp i purpur*

ligger nu i dyn.

6 * Missgärningen hos dottern mitt folk

är större än synden i Sodom,*

som ödelades på ett ögonblick

utan att röras av människohänder.

7 Hennes furstar glänste mer än snö,

de var vitare än mjölk,

deras kroppar var rödare än korall,

deras gestalter var som safir.

8 Nu är deras ansikten mörkare än sot,

man känner inte igen dem

på gatorna.

Deras hud stramar över benen,

den är torr som trä.

9 * Lyckligare var de som dödades

med svärd

än de som nu dödas av hunger,

som tynar bort i plåga

av brist på markens frukter.

10 * Med egna händer

har ömsinta mödrar kokat

sina barn

för att ha dem till föda

när dottern mitt folk gick under.

11 *Herren tömde ut sin vrede,

han öste ut sin vredesglöd.

I Sion tände han en eld

som förtärde dess grundvalar.

12 Ingen av jordens kungar

hade trott det,*

ingen av världens invånare,

att någon ovän eller fiende

skulle komma in

genom Jerusalems portar.

13 * Det kom för hennes profeters synder

och hennes prästers

missgärningar,

för att de spillde rättfärdigas blod

där inne i staden.

14 * Som blinda irrar de på gatorna,

fläckade av blod

så att ingen vågar röra

deras kläder.

15 * "Bort! Oren!"

ropar man till dem.

"Bort, bort! Rör dem inte!"

De flyr, de irrar omkring.

Bland hednafolken säger man:

"Här får de inte bo längre."

16 *Herren själv har skingrat dem,

han vill inte ta sig an dem mer.

Prästerna får ingen respekt,

de äldre får ingen barmhärtighet.

17 * Våra ögon sviker oss

när vi förgäves söker efter hjälp.

Vi har spanat och spanat

efter ett folk som ändå inte kan

rädda oss.*

18 De vaktar på våra steg

så att vi inte vågar gå

på våra gator.

Vårt slut är nära,

våra dagar är ute,

ja, vårt slut har kommit.

19 Våra förföljare var snabbare

än himlens örnar.

De jagade oss över bergen

och låg på lur i öknen för oss.

20 * Vår livsande, Herrens smorde,*

fångades i deras fallgropar.

Om honom sade vi:

"I hans skugga ska vi leva

bland hednafolken."

21 * Gläd dig och jubla, dotter Edom*,

du som bor i landet Us.

Bägaren ska komma till dig också,

du ska bli drucken

och ligga naken.

22 * Straffet för din skuld har nått sitt slut,

dotter Sion.

Han ska inte mer föra bort dig

i fångenskap.

Men din skuld, dotter Edom,

ska han straffa,

han ska avslöja dina synder.