1 * Jag slöt ett förbund

med mina ögon:

att aldrig se på en ung kvinna.

2 Vilken lott skulle jag annars få

av Gud i höjden,

vilken del av den Allsmäktige

där ovan?

3 Ofärd drabbar ju orättfärdiga,

och olycka ogärningsmän.

4 * Ser inte han mina vägar

och räknar alla mina steg?

5 Har jag umgåtts med lögn,

har min fot varit snar till svek?

6 * Låt honom väga mig på en rättvis våg,

så ska Gud få se att jag är oskyldig.

7 Har mina steg vikit av ifrån vägen,

har mitt hjärta följt mina ögon,

har jag någon fläck på mina händer?

8 * Då får en annan äta vad jag har sått

och mina plantor ryckas upp

med roten.

9 Har mitt hjärta förförts av en kvinna,

har jag stått på lur

vid min nästas dörr?

10 Då får min hustru mala korn

åt en annan

och främmande män ligga

i hennes famn.

11 * Det hade varit

en skamlig handling,

en straffbar synd,

12 en eld som förtär

ända till avgrunden*

och föröder hela min skörd till roten.

13 Har jag kränkt

min tjänares eller tjänarinnas rätt

när de hade någon tvist med mig?

14 Vad skulle jag då göra

när Gud reser sig?

När han ställer mig till svars,

vad skulle jag säga?

15 * Han som skapade mig i moderlivet

skapade ju dem också,

en och samme har berett oss båda

i modersskötet.

16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat

eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 * Har jag ensam ätit mitt bröd

utan att den faderlöse

fått äta av det?

18 Nej, från min ungdom

har jag uppfostrat honom

som en far,

och från första stund

har jag tagit mig an änkor.

19 Har jag sett någon förgås utan kläder,

eller en fattig utan något

att skyla sig med?

20 Har inte hans hjärta välsignat mig,

fick han inte värma sig

i ull från mina lamm?

21 Har jag lyft min hand

mot den faderlöse

när jag såg mig ha medhåll i porten*?

22 Då får min axel lossna

från min skuldra

och min arm brytas från sin led,

23 då skulle jag frukta Guds straff

och stå maktlös inför hans majestät.

24 * Satte jag mitt hopp till guldet,

kallade jag rent guld min trygghet?

25 * Gladdes jag över

att min rikedom växte

och att min hand samlade

så mycket?

26 Hände det när jag såg

hur solljuset sken

och hur månen skred härligt fram,

27 * att mitt hjärta i hemlighet

lät sig förföras

och jag gav dem en handkyss?

28 * Även det hade varit

en straffbar synd,

för då hade jag förnekat

Gud i höjden.

29 * Har jag glatt mig

åt min fiendes olycka,

fröjdat mig

när olyckan drabbade honom?

30 * Nej, jag lät inte min mun synda

genom att begära hans liv

med en förbannelse.

31 Mitt husfolk kan vittna:

"Alla fick mätta sig

med kött vid hans bord."

32 * Främlingen behövde inte

övernatta på gatan,

jag öppnade mina dörrar mot vägen.

33 * Har jag dolt mina brott som Adam

och gömt min skuld inom mig,

34 * av fruktan för allt folket

och rädsla för fränders förakt,

så att jag teg

och inte gick utanför dörren?

35 * O, att jag hade någon

som lyssnade på mig!

Se, här är min underskrift*.

Må den Allsmäktige svara mig.

Låt mig se min motparts

anklagelseskrift!

36 Sannerligen, jag skulle bära den

på min skuldra,

jag skulle fästa den som min krona.

37 Jag skulle redovisa alla mina steg

för honom,

möta honom som en furste.

38 Har min mark ropat över mig,

har dess fåror gråtit med varandra?

39 Har jag ätit dess frukt

utan att betala

eller sugit ut dem

som brukade jorden?

40 Då får törne växa i stället för vete,

ogräs i stället för korn.

Slut på Jobs tal.