1 * Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 Ska detta ordflöde stå oemotsagt

och en så mångordig man få rätt?

3 Ska ditt tomma prat få män att tiga,

ska du håna utan att någon

får dig att skämmas?

4 Du säger: "Min lära är ren,

och jag är fläckfri

inför dina ögon."

5 Om bara Gud ville tala

och öppna sin mun mot dig

6 och säga dig vishetens hemligheter,

för han äger förstånd

i dubbelt mått.

Då skulle du inse att Gud

kan låta din skuld vara glömd.

7 * Kan du utforska Guds djup?

Kan du förstå den Allsmäktiges

fullkomlighet?

8 * Hög som himlen är den –

vad kan du göra?

Djupare än dödsriket är den –

vad kan du förstå?

9 Dess längd är längre än jorden

och vidare än havet.

10 * Om han far fram

och fängslar någon

och kallar till doms –

vem kan hindra honom?

11 Han känner lögnens män

och ser ondskan,

skulle han inte bry sig om det?

12 Om en dåre kan få förstånd,

då kan en vildåsna

födas till människa.

13 Om du bereder ditt hjärta

och sträcker ut dina händer

till honom,

14 om du skaffar undan

dina händers fördärv

och inte låter orättfärdighet

bo i dina tält,

15 då ska du lyfta

ditt ansikte utan skam,

du står trygg

och har inget att frukta.

16 Du ska glömma ditt elände,

minnas det som bortrunnet vatten.

17 Ditt liv ska stråla klarare

än middagsljuset,

och mörkret ska vara

som morgonljuset.

18 Du ska vara trygg,

för det finns hopp.

Du ska se dig omkring

och trygg gå till vila.

19 * Du ska lägga dig

utan att någon skrämmer dig,

och många ska söka vinna

din gunst.

20 * Men de gudlösas ögon ska tyna bort,

för dem ska ingen tillflykt finnas,

deras hopp ska vara

att få ge upp andan.