1 Då tog Job till orda och sade:

2 Hur länge ska ni plåga min själ

och krossa mig med ord?

3 * Tio gånger har ni hånat mig

och kränkt mig utan att rodna.

4 Om jag verkligen har gått vilse,

då är förvillelsen min egen sak.

5 Även om ni förhäver er mot mig

och använder min förnedring

emot mig,

6 så ska ni veta

att Gud har gjort mig orätt

och spänt sitt nät omkring mig.

7 * Jag ropar mot våldet

men får inget svar,

jag ropar men där finns ingen

rättfärdighet.

8 * Han har spärrat min väg

så att jag inte kommer fram,

över mina stigar lägger han mörker.

9 Han har klätt av mig min ära

och tagit kronan från mitt huvud.

10 Han bryter ner mig från alla sidor

tills jag går under.

Han rycker upp mitt hopp

som ett träd.

11 * Han har tänt sin vredes eld

mot mig

och räknar mig som sin fiende.

12 Hans skaror samlas

och förbereder sitt anfall mot mig,

de slår läger runt mitt tält.

13 * Han har drivit bort

mina bröder från mig,

alla jag känner

är som främlingar för mig.

14 Mina närmaste har gett sig av,

mina vänner har glömt mig.

15 Min familj och mina tjänarinnor

ser mig som en främling,

en främmande är jag i deras ögon.

16 Om jag kallar på min tjänare

svarar han inte,

jag måste vädja

till honom ödmjukt.

17 Min andedräkt är vidrig

för min hustru,

jag äcklar min egen familj.*

18 * Även små barn föraktar mig,

så snart jag reser mig

hånar de mig.

19 * För alla mina vänner

är jag avskyvärd,

de jag älskade

har vänt mig ryggen.

20 * Mina ben tränger ut

genom hud och kött,

jag har bara tandköttet kvar.

21 * Var barmhärtiga, ni mina vänner,

var barmhärtiga mot mig,

för Guds hand har slagit mig.

22 Varför förföljer ni mig

som Gud gör?

Blir ni aldrig mätta av mitt kött?

23 O, att mina ord skulle skrivas ner,

att de skulle nertecknas i en bok

24 och för evigt ristas in i klippan

med järnstift och bly!*

25 * Men jag vet att min återlösare lever*,

att han till sist ska träda fram

över stoftet.

26 * När sedan min sargade hud

är borta,

ska jag i mitt kött skåda Gud.

27 * Jag själv ska få skåda honom,

jag ska se honom

med egna ögon,

inte med någon annans.

Därefter längtar jag i mitt innersta.

28 Men ni säger:

"Hur ska vi förfölja honom?"

Roten till olyckan

har ni funnit hos mig*.

29 * Var rädda för svärdet,

för vrede hör till synder

som straffas med svärd.

Därför ska ni veta

att det kommer en dom.