1 Job fortsatte sin framställning. Han sade:

2 * Så sant Gud lever,

han som undanhållit mig min rätt,

den Allsmäktige

som har förbittrat min själ:

3 Så länge min ande är i mig

och Guds livsande i min näsa,

4 ska mina läppar inte tala orätt

eller min tunga tala svek.

5 Aldrig ger jag er rätt,

till min död vidhåller jag

min oskuld.

6 * Jag håller fast vid min rättfärdighet

och släpper den inte.

Mitt hjärta förebrår mig inte

för någon av mina dagar.

7 Låt min fiende stå som den skyldige,

min motståndare som orättfärdig.

8 * För vad har den gudlöse för hopp

när livet skärs av,

när Gud tar hans själ?

9 * Kommer Gud att höra hans rop

när nöden drabbar honom?

10 Kan han glädja sig

över den Allsmäktige?

Kan han ständigt åkalla Gud?

11 Jag vill lära er om Guds hand,

den Allsmäktiges tankar

vill jag inte dölja.

12 Ni har ju själva alla sett det,

varför kommer ni då

med tomt prat?

13 Detta är den gudlöses lott hos Gud,

det arv som våldsverkaren

får av den Allsmäktige:

14 * Får han många barn

ska de falla för svärd,

hans avkomlingar får inte

mätta sig med bröd.

15 De som undkommer

läggs i graven av pest

och deras änkor gråter inte

över dem.

16 Även om han samlar silver som stoft

och lägger kläder på hög

som lera,

17 * så får de rättfärdiga klä sig

i det han har samlat,

och silvret får de oskyldiga dela.

18 Han bygger sitt hus som en mal,

likt en hydda* som väktaren

gör åt sig.

19 Rik går han till sängs,

och sedan aldrig mer –

när han öppnar sina ögon

är allt borta.

20 Fasorna griper honom

som vattenmassor,

stormen rycker bort honom i natten.

21 Östanvinden lyfter honom

och han är borta,

den sveper i väg honom

från hans plats.

22 Den vräker sig mot honom

utan förskoning,

han försöker fly för dess kraft.

23 * Den klappar sina händer* mot honom

och visslar åt honom

från hans plats.