1 Då tog Bildad från Shua till orda och sade:

2 * Hur länge ska ni lägga snaror

med ord?

Kom till förstånd,

sedan kan vi tala.

3 Varför räknas vi som djur

och betraktas som dumma

i era ögon?

4 Du som sliter sönder

dig själv i vrede,

ska jorden bli öde för din skull

eller klippan flyttas från sin plats?

5 * Sannerligen,

den gudlöses ljus ska slockna

och lågan i hans eld sluta lysa.

6 Ljuset i hans tält ska bli mörkt

och lampan slockna för honom.

7 * Hans väldiga steg ska bli kortare,

hans egna rådslag fälla honom.

8 * Hans fötter leder honom till nätet,

han vandrar mot snaran.

9 * Snaran griper hans häl,

fällan håller fast honom.

10 Ett rep är lagt för honom

på marken,

en fälla ligger på stigen.

11 * Skräck möter honom från alla håll

och jagar honom i hälarna.

12 Olyckan hungrar efter honom,

hemsökelsen står redo

att fälla honom.

13 Sjukdom förtär hans hud,

dödens förstfödde

slukar hans lemmar.

14 * Han rycks bort från sitt trygga tält

och drivs i väg till fasornas kung.

15 I hans tält får främlingar bo,

svavel strös över hans boning.

16 * Hans rötter torkar nertill,

hans grenar vissnar upptill.

17 * Hans minne utplånas från jorden,

hans namn nämns inte

på vägarna.

18 Han drivs från ljuset till mörkret

och jagas bort från världen.

19 * Han blir utan barn

och efterkommande i sitt folk,

ingen överlevande finns

i hans hus.

20 * De som bor i väst

häpnar över hans olyckas dag,

de som bor i öst

skälver av fasa.

21 * Ja, så går det den orättfärdiges hem,

så går det den plats

där man inte känner Gud.