1 Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 * Ska en vis man tala så i vädret

och fylla sitt bröst

med östanvind?

3 Ska han försvara sin sak

med värdelöst tal,

med ord till ingen nytta?

4 Ja, du gör gudsfruktan om intet

och hindrar andakt inför Gud,

5 för din synd lägger orden i din mun

och du väljer listigt tal.

6 * Din egen mun dömer dig, inte jag,

dina egna läppar vittnar emot dig.

7 * Var du den första människa

som föddes?

Blev du till innan höjderna fanns?

8 * Var du åhörare i Guds hemliga råd?

Har du tagit visheten

för dig själv?

9 * Vad vet du som vi inte vet?

Vad förstår du som vi inte förstår?

10 * Här hos oss finns

både gråhårsman och åldring,

mycket äldre än din far.

11 Är inte Guds tröst nog för dig,

de milda ord som talas till dig?

12 Varför leds du bort av ditt hjärta

och varför gnistrar dina ögon?

13 Du vänder din ande mot Gud

och öser ut ord ur din mun.

14 * Vad är en människa,

att hon skulle vara ren,

att en av kvinna född

skulle vara rättfärdig?

15 * Gud kan inte lita på sina heliga,

inför hans ögon

är inte himlarna rena,

16 hur mycket mindre då den

som är avskyvärd och fördärvad,

en människa

som dricker orättfärdighet

som vatten!

17 Lyssna, jag vill säga dig något,

det som jag sett vill jag berätta,

18 vad visa män fört vidare

från sina fäder och inte förtigit,

19 från dem som ensamma fick landet

utan att någon främling

trängde in bland dem:

20 * Den gudlöse plågas av ångest

i alla sina dagar,

den våldsammes år är räknade.

21 * Skräckröster ljuder i hans öron.

I hans trygghet kommer förhärjaren

över honom.

22 Han har inget hopp om räddning

ur mörkret,

svärdet är bestämt för honom.

23 * Han irrar efter bröd

och undrar var det finns.

Han vet att mörkrets dag är nära.

24 Ångest och nöd skrämmer honom,

de slår ner honom

som en kung rustad till strid,

25 för han har lyft sin hand mot Gud

och förhäver sig

mot den Allsmäktige.

26 Med styv nacke

stormar han mot honom,

väl skyddad bakom sina sköldar.

27 * Han har täckt sitt ansikte med fetma

och hans midja sväller av fett.

28 Han bosätter sig i ödelagda städer,

i hus där man inte kan bo,

som är bestämda till ruiner.

29 Han blir inte rik,

hans välstånd ska inte bestå,

hans skördar ska inte luta tungt

mot marken.

30 * Han kan inte fly undan mörkret,

hans knoppar ska förtorka

av hetta,

han ska förgås

genom Guds* muns ande.

31 Han ska inte lita till tomhet,

då bedrar han sig,

för tomhet blir hans lön.

32 * I förtid ska hans mått bli fyllt,

och hans krona

ska inte grönska mer.

33 Han ska tappa sina omogna druvor

som en vinstock,

fälla sina blommor som ett olivträd,

34 för den gudlöses hus

blir ofruktsamt

och eld förtär de hus där mutor tas.

35 * De går havande med elände

och föder fördärv,

deras moderliv alstrar förvillelse.