1 * Jagar du byte

åt lejonhonan?

Stillar du

de unga lejonens hunger

2 * när de kryper ihop i sina hålor

eller ligger på lur i snåret?

3 * Vem skaffar mat åt korpen,

när hans ungar ropar till Gud

och flaxar omkring utan föda?

4 Vet du när stengetterna ska föda,

vakar du över när hindarna

ska kalva?

5 Räknar du månaderna

de går dräktiga,

vet du tiden när de ska föda?

6 De böjer sig ner och föder sina foster

och blir fria från sina värkar.

7 Deras ungar blir starka

och växer upp i det fria,

de springer sin väg

och vänder inte tillbaka.

8 * Vem släppte vildåsnan fri,

vem lossade hennes band?

9 Jag gav henne stäppen till hem,

saltöknen till sin boning.

10 Hon ler åt bullret i staden

och hör ingen pådrivares rop.

11 Hon söker sitt bete på bergen

och letar efter allt som är grönt.

12 * Har vildoxen lust att tjäna dig

och stanna vid din krubba

över natten?

13 Kan du tvinga vildoxen

att gå i fåran med töm

och harva markerna efter dig?

14 Kan du lita på hans stora styrka

och anförtro ditt arbete åt honom?

15 Litar du på att han för hem din säd

och samlar den vid din tröskplats?

16 Strutshonans* vingar

flaxar med fröjd,

men visar hennes vingar och fjädrar

ömhet?

17 Hon lämnar sina ägg på marken

och låter dem värmas i sanden,

18 hon glömmer att en fot

kan krossa dem,

att vilda djur kan trampa på dem.

19 * Hon är hård mot sina ungar,

som om de inte var hennes.

Hon bryr sig inte om

att hennes möda

kan vara förgäves,

20 för Gud gav henne inte vishet,

han lät henne inte få förstånd.

21 Men när hon piskar sig

upp till språng,

då ler hon åt både häst

och ryttare.

22 Ger du hästen hans styrka,

klär du hans nacke med man?

23 Får du honom att hoppa

som gräshoppan?

Hans stolta frustning sprider skräck.

24 Han skrapar i marken

och gläds över sin styrka,

han rusar fram mot väpnade skaror.

25 Han ler åt fruktan

och känner ingen rädsla,

han ryggar inte tillbaka för svärd.

26 Runt honom rasslar det av koger,

det blänker av spjut och lansar*.

27 Han skakar och eggas

när han vinner terräng,

han kan inte stå still

när basunen har ljudit.

28 För varje basunstöt frustar han till,

redan på avstånd vädrar han strid,

kommandorop och härskri.

29 Är det genom din vishet

som höken stiger

och breder ut sina vingar

mot söder?

30 Är det på din befallning

som örnen stiger högt

och bygger sitt näste på höjden?

31 På klippan bor han och vilar,

på klippans topp och bergsfäste.

32 Därifrån spanar han efter byte,

långt i fjärran spejar hans ögon.

33 * Hans ungar frossar på blod,

och där de slagna ligger,

där finner man honom.

34 Och Herren svarade Job. Han sade:

35 * Du som tvistar med den Allsmäktige,

ska du tillrättavisa honom?

Du som anklagar Gud, ge svar!*

36 Job svarade Herren och sade:

37 * Jag är för liten.

Vad kan jag svara dig?

Jag sätter handen för munnen.

38 En gång har jag talat,

men jag säger inget mer,

två gånger, men jag gör det inte igen.