1 * Då tog Elifas från Teman till orda och sade:

2 Tar du illa upp

om man försöker tala till dig?

Vem kan hålla tillbaka sina ord?

3 * Se, du har väglett många

och stärkt kraftlösa händer.

4 Dina ord har rest upp

den som har snubblat,

och du har gett kraft

åt vacklande knän.

5 * Men nu gäller det dig,

och då blir du modlös,

du blir förskräckt

när det drabbar dig.

6 Är inte din gudsfruktan

din tillförsikt

och dina vägars ostrafflighet

ditt hopp?

7 Tänk efter:

När gick en oskyldig förlorad,

och var gick de rättsinniga

under?

8 * Jag har sett att de som plöjer ondska

och sår olycka får skörda sådant.

9 * De förgås för Guds andedräkt,

de försvinner

för hans vredes fnysning.

10 * Lejonen ryter och vrålar,

men de unga lejonens tänder

bryts av.

11 Det gamla lejonet

förgås i brist på rov

och lejonhonans ungar skingras.

12 Ett ord smög sig till mig,

det nådde mitt öra

som en viskning

13 när tankarna oroades

av nattens syner

och sömnen föll tung

över människorna.

14 Skräck och bävan drabbade mig

och fick alla mina ben att skaka.

15 En ande strök förbi mitt ansikte,

håren på min kropp reste sig.

16 * Den stannade,

men jag kunde inte

urskilja utseendet

på gestalten jag såg.

Det var tyst,

sedan hörde jag en röst:

17 * "Kan en människa

stå rättfärdig inför Gud,

kan en människa vara ren

inför sin skapare?

18 Han litar inte ens på sina tjänare,

han finner fel hos sina änglar*.

19 * Hur mycket mer hos dem

som bor i hyddor av lera*,

dem som har sin grund i stoftet!

De krossas lättare än mal.

20 När morgon blivit kväll

ligger de slagna,

de går under för alltid

utan att någon märker det.

21 * Deras tältlinor rycks upp för dem,

de dör utan visdom."