As 10 parábolas mais importantes de Jesus

3 ✝Och han talade till dem i liknelser om många saker, och sa: Se, en såningsman gick ut för att så. 4 Och när han sådde, föll en del vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. 5 Och en del föll på stenig mark, där det inte hade mycket jord, och det kom hastigt upp, eftersom det inte hade djup jord. 6 Men när solen hade gått upp förbrändes det och vissnade bort eftersom det inte hade någon rot. 7 Och en del föll bland törnen, och törnbuskarna växte upp och förkvävde det. 8 Men en del föll i god jord och bar frukt, en del hundrafalt, en del sextiofalt och en del trettiofalt. 9 ✝Den som har öron till att höra, han må höra!

Den barmhärtige samariern

25 ✝Och se, en laglärd stod upp och ville sätta honom på prov och sa: Mästare, vad ska jag göra för att ärva evigt liv? 26 Då sa han till honom: Vad står det skrivet i lagen? Hur läser du? 27 ✝Och han svarade och sa: Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv. 28 ✝Då sa han till honom: Du svarade rätt. Gör det, så får du leva. 29 Då ville han rättfärdiga sig själv och sa till Jesus: Och vem är min nästa? 30 Då svarade Jesus och sa: En man var på väg ner från Jerusalem till Jeriko och råkade ut för rövare, som tog av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom där halvdöd. 31 Och en präst råkade komma ner samma väg och när han fick se honom, gick han förbi på andra sidan. 32 Och på samma sätt en levit. När han kom till platsen, gick han fram och såg på honom och gick förbi på andra sidan. 33 Men en samarit som var på resa kom dit där han var. Och när han såg honom, fylldes han av medlidande 34 och gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem. Sedan lyfte han upp honom på sitt eget lastdjur och förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Dagen därpå när han skulle fortsätta tog han fram två denarer* och gav dem till värden och sa till honom: Sköt om honom, och kostar det dig mer ska jag betala dig när jag kommer tillbaka. 36 Så, vilken av dessa tre anser du har varit den mannens nästa som hade råkat ut för rövare? 37 Då svarade han: Den som visade honom barmhärtighet. Då sa Jesus till honom: Gå du och gör på samma sätt.

4 ✝Vilken man bland er, som har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar inte de nittionio i öknen och går och letar efter det som är borta tills han finner det? 5 Och när han har funnit det, lägger han det på sina axlar med glädje. 6 ✝Och när han kommer hem, kallar han samman sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, för jag har funnit mitt får som var förlorat. 7 ✝Jag säger er, att på samma sätt ska det bli större glädje i himlen över en syndare som omvänder* sig, än över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Liknelsen om den förlorade sonen

11 Och han sa: En man hade två söner. 12 Och den yngre av dem sa till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Och han delade ägodelarna mellan dem. 13 Och inte många dagar därefter samlade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Och där slösade han bort det han ägde i ett utsvävande liv. 14 När han hade gjort slut på allt, kom det en svår hungersnöd över det landet, och han började lida nöd. 15 Då gick han bort och tog tjänst hos en som bodde i det landet, och han skickade ut honom på sina marker för att vakta svin. 16 Och han längtade efter att få fylla sin buk med de fröskidor* som svinen åt, men ingen gav honom något. 17 Då kom han till besinning och sa: Hur många daglönare hos min fader har inte mat i överflöd, och jag håller på att dö av svält. 18 Jag ska stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig, 19 och jag är inte mer värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20 Och han stod upp och gick till sin far. Och medan han ännu var långt borta, såg hans far honom och greps av medlidande och sprang emot honom, omfamnade honom och kysste honom. 21 Men sonen sa till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig och är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sa till sina tjänare:* Ta fram den bästa dräkten och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. 23 Och hämta hit den gödda kalven och slakta den och låt oss äta och vara glada, 24 för denne min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och de började glädja sig. 25 Men hans äldre son var ute på marken. När han nu kom och närmade sig gården, hörde han musik och dans. 26 Då kallade han till sig en av tjänarna och frågade honom vad det var. 27 Då sa han till honom: Din bror har kommit och din far har låtit slakta den gödda kalven, därför att han har fått tillbaka honom välbehållen. 28 Då blev han arg och ville inte gå in. Därför kom hans far ut och försökte övertala honom. 29 Men han svarade och sa till sin far: Se, i alla dessa år har jag tjänat dig och har aldrig överträtt något av dina bud, och ändå har du aldrig gett mig en killing, så att jag kunde glädja mig med mina vänner. 30 Men så snart denne din son kom, som har slösat bort dina ägodelar med horor, då har du slaktat den gödda kalven för honom. 31 Då sa han till honom: Son, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. 32 Men nu måste vi glädjas och fröjdas, för denne din bror var död men har fått liv igen, och han var förlorad men är återfunnen.

45 Himmelriket är också likt en köpman som sökte efter dyrbara pärlor, 46 och när han hade funnit en värdefull pärla, gick han iväg och sålde allt han ägde och köpte den.

Liknelsen om farisén och tulltjänstemannen

9 Han sa också denna liknelse till några som förtröstade på att de själva var rättfärdiga och föraktade andra: 10 Två män gick upp i templet för att be, den ene en farisé och den andre en tullindrivare. 11 ✝Farisén stod för sig själv och bad så: Jag tackar dig Gud, att jag inte är som andra människor, roffare, orättfärdiga, horkarlar* och inte heller som denne tullindrivare. 12 Jag fastar två gånger i veckan och ger tionde av allt det jag tjänar. 13 Men tullindrivaren stod långt ifrån och ville inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig för bröstet och sa: Gud, var nådig mot mig, en syndare. 14 ✝Jag säger er: Denne gick hem rättfärdigad snarare än den andre. För var och en som upphöjer sig ska bli ödmjukad, och den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.

Liknelsen om talenterna

14 ✝För det är som när en man skulle resa utomlands. Han kallade på sina tjänare och överlämnade sina ägodelar åt dem, 15 ✝och gav åt en fem talenter, åt en annan två och åt en annan en - åt var och en efter hans förmåga, och for sedan utomlands. 16 Då gick den som hade fått fem talenter bort och handlade med dem och tjänade fem talenter till. 17 Och på samma sätt tjänade också den som hade fått två ytterligare två. 18 Men den som hade fått en gick och grävde ner den i marken och gömde sin herres pengar. 19 Men efter en lång tid kom dessa tjänares herre och höll räkenskap med dem. 20 Då kom han fram, som hade fått fem talenter och lämnade fram fem talenter till och sa: Herre, du överlämnade åt mig fem talenter. Se, fem talenter till har jag vunnit förutom dem. 21 ✝Och hans herre sa till honom: Bra gjort, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje. 22 Då kom också den fram, som hade fått två talenter och sa: Herre, du överlämnade åt mig två talenter. Se, två talenter till har jag vunnit förutom dem. 23 Hans herre sa till honom: Bra gjort, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag ska sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje. 24 Sedan kom också den fram, som hade fått en talent, och sa: Herre, jag visste att du är en sträng man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. 25 Och jag var rädd och gick bort och gömde din talent i jorden. Se, här har du det som är ditt. 26 Då svarade hans herre och sa till honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade kunnat få det som är mitt med ränta när jag kom. 28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har de tio talenterna. 29 ✝För var och en som har ska få och det i överflöd, men från den som inte har, ska tas också det han har. 30 ✝Och kasta den oduglige tjänaren i det yttersta mörkret. Där ska vara gråt och tandagnisslan.

Den rike mannen och Lasarus

19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och lyx. 20 Och det var också en fattig man vid namn Lasarus, som full av sår låg vid hans port, 21 och önskade att få stilla sin hunger med de smulor* som föll från den rike mannens bord. Dessutom kom hundarna och slickade hans sår. 22 Så hände det att den fattige dog och blev förd av änglarna till Abrahams famn. Och den rike dog också och begravdes. 23 Och i dödsriket*, där han låg och plågades, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus vid hans sida. 24 Då ropade han och sa: Fader Abraham, förbarma dig över mig, och sänd Lasarus så att han kan doppa det yttersta av sitt finger i vatten och svalka min tunga, för jag plågas svårt i dessa lågor. 25 Då sa Abraham: Son, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och på samma sätt fick Lasarus det onda. Men nu har han tröst och du pinas. 26 Och förutom allt detta finns det en stor djup klyfta mellan oss och er, för att de som vill komma härifrån till er inte ska kunna det, och för att inte heller någon därifrån ska kunna komma över till oss. 27 Då sa han: Då ber jag dig fader, att du skickar honom till min fars hus, 28 för jag har fem bröder, så att han kan varna dem, att inte de också kommer till detta plågornas ställe. 29 ✝Abraham sa till honom: De har Mose och profeterna. Dem ska de lyssna till. 30 Och han sa: Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda, ska de omvända* sig. 31 Då sa han till honom: Om de inte lyssnar på Mose och profeterna, så kommer de inte heller att bli övertygade även om någon uppstår från de döda.

Liknelsen om ogräset

24 En annan liknelse framställde han för dem och sa: Himmelriket* är likt en människa, som sådde god säd i sin åker. 25 Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sin väg. 26 Men när säden växte upp och bar frukt, då visade sig också ogräset. 27 Då gick tjänarna fram till sin herre och sa till honom: Herre, sådde du inte god säd i din åker, varifrån har den då fått ogräs? 28 Då sa han till dem: Det har en ovän gjort. Tjänarna sa till honom: Vill du, att vi går och samlar ihop det nu? 29 Då sa han: Nej, för att ni, när ni samlar ihop ogräset, inte samtidigt ska rycka upp vetet. 30 ✝Låt båda växa tillsammans intill skördetiden. Och i skördetiden ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset, och bind det i knippen till att brännas upp, men samla in vetet i min lada.

Jesus fortsätter med sin undervisning om himmelriket i liknelser med de tio jungfrurna och om de anförtrodda talenterna och att människosonen vid sin återkomst ska skilja människorna åt såsom en herde skiljer fåren från getterna.

1 ✝Då ska himmelriket bli likt tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen. 2 Men fem av dem var visa, och fem var oförståndiga*. 3 De oförståndiga tog sina lampor, men tog ingen olja med sig. 4 Men de visa tog olja i sina kärl, tillsammans med sina lampor. 5 När brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 ✝Men vid midnattstid hördes ett rop: Se, brudgummen kommer*! Gå ut och möt honom. 7 Då stod alla dessa jungfrur upp, och gjorde i ordning sina lampor. 8 Och de oförståndiga sa till de visa: Ge oss av er olja, för våra lampor slocknar. 9 Men de visa svarade: Den skulle inte räcka till för både oss och er. Utan gå hellre bort till dem som säljer, och köp åt er själva. 10 Och medan de gick för att köpa, kom brudgummen. Och de som var redo gick in med honom till bröllopet, och dörren stängdes. 11 ✝Men efteråt kom även de andra jungfrurna och sa: Herre, Herre, öppna för oss. 12 ✝Då svarade han och sa: Sannerligen säger jag er: Jag känner er inte. 13 ✝Vaka därför, för ni vet varken dagen eller stunden, när Människosonen kommer*.