11 För i dag [nu denna natt] har en Frälsare (en Befriare) blivit född åt er i Davids stad [Betlehem, se vers 4], han [som] är den Smorde (Messias, Kristus), Herren.

[Frälsare, gr. Soter, kommer från verbet sozo som beskriver en som räddar, helar och befriar. Titeln används första gången i Luk 1:47, och då om Herren. Här beskrivs hur Jesus har egenskaper som bara tillhör Gud.]

6 [Vers 6-11 innehåller några ovanliga grekiska ord och har en poetisk form som liknar en sång. Detta är antagligen en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar, liknande exempel finns i 1 Tim 3:16 och 2 Tim 2:11-13.]

Han som var till (existerade; preexisterade) i Guds gestalt [iklädd Guds väsen – hade Guds hela fullhet, se Joh 12:41; Jes 6:1],

men inte räknade det som en trofé (ett segerbyte; en skatt att gripa tag i och hålla fast vid) att vara jämlik Gud,

7 utan [istället] tömde sig själv [avsade sig alla sina privilegier]

när han antog (villigt tog/mottog) en tjänares (en slavs, en livegens) gestalt,

då han blev till i människors likhet. [Här finns det kiastiska centrumet i vers 7-8.]

Och sedan han till det yttre blev som (befanns vara) en människa,

8 ödmjukade (böjde) han sig och (när han) blev lydig intill (ända till) döden – ja, döden på ett kors.

4 Likväl är jag Herren din Gud (Jahveh Elohim)

[ända] från Egyptens land [eller "som tog dig ut från Egypten"]

och du känner (är intimt förtrogen med) ingen Gud (Elohim) förutom mig,

och det finns ingen frälsare (räddare) vid sidan av (förutom) mig.

2 Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens [synder].

[Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se 1 Joh 1:8-2:2. För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att "alla har ju syndat och saknar härligheten från Gud", se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se 1 Joh 1:9.]

[I vers 6 introduceras ordet förbli (gr. meno) för första gången i detta brev. Det används totalt 24 gånger i kapitel 2-4 och har betydelsen att stanna kvar, leva och bo. Tre fraser börjar med "Den som säger", se vers 4, 6, 9.]

10 Detta är kärleken (kärleken finns i detta):

inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss

och sänt sin Son som försoning för våra synder.

[Guds kärlek (gr. agape) – som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig – har sitt ursprung i Gud själv och visar sig konkret genom att han gav sin ende Son, se Joh 3:16.]

10 För om vi – medan vi var [Guds] fiender – blev försonade med Gud genom hans Sons död, ska vi – sedan vi blivit försonade – så mycket mer bli frälsta [räddade från straffdomen och få evigt liv] genom hans liv [hans uppståndelse].

18 Ni måste förstå (vara medvetna om) att ni inte blev friköpta med förgängliga ting, såsom silver eller guld, från den fruktlösa (meningslösa) livsstil som ni ärvt från era fäder, 19 utan genom den Smordes (Kristi) dyrbara blod, som från ett lamm [offerlamm] utan fel och fläck [2 Mos 12:5; 3 Mos 17:11; 22:18-25].

7 I honom har vi befrielsen (förlossningen) [i Jesus är vi friköpta och har/äger – på grund av att lösensumman är betald – alltid full tillgång till återlösningen] genom hans blod, [vi har] förlåtelsen för (friheten från) [vi är fria och har inte längre något som binder oss till] överträdelserna (synderna, bristerna), tack vare hans rika nåd (enligt hans nåds rikedom)

20 nu (dessutom) lever inte längre jag [gr. ego – här betonar Paulus med eftertryck sitt eget jag, precis som i början av vers 19], utan den Smorde (Messias, Kristus) lever i mig. Och det [liv] som jag nu lever i köttet (i kroppen), lever jag genom tron från [på] Guds Son (det lever jag i Guds Sons tro) [jag får ta del av hans förtröstan], han som [osjälviskt] älskade mig och utgav sig själv för mig. [Fil 3:10; Gal 5:24; 6:14]

9 När han slutfört allt (blivit fullkomnad) blev han källan (ursprunget) till evig frälsning (räddning, befrielse, helande) för alla som lyder honom,

25 Därför kan han fullständigt (helt och fullt, nu och för all framtid) frälsa (hela, bevara, upprätta, försörja) dem som kommer till Gud genom honom, för han lever alltid och kan vädja för dem (gripa in och medla, be för vår skull).

15 Därför är den Smorde (Messias, Kristus) medlare för ett förnyat förbund, för att de som är kallade [oavsett nationalitet, se Apg 2:39] ska få det utlovade, eviga arvet, när han nu med sin död har friköpt oss från överträdelserna under det första [gamla] förbundet.

2 samtidigt som vi uteslutande [ända fram] fixerar blicken på trons upphovsman (pionjär) och fullkomnare, Jesus, som för (alt. översättning: som i stället för) [att möta] den glädje som låg framför honom uthärdade ett kors utan att bry sig om dess skam – han som också har satt sig på höger sida om Guds tron:

23 Alla har ju syndat (missat målet) och saknar (går miste om) härligheten från Gud (Guds härlighet) [1 Kung 8:46; Pred 7:20; Jes 64:6], 24 och [alla som tror, se vers 22] blir [nu] rättfärdiggjorda (förklaras rättfärdiga) av hans nåd (välvilja, godhet, favör), [helt] fritt (utan att ha förtjänat det), genom den återlösning (befrielse, förlossning, räddning, återupprättelse) som finns i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Han har friköpt dem genom att helt och fullt lösa dem från deras skuld.]

[Det grekiska ordet för att synda, hamartano, härstammar troligen från a-meros (ingen del) och innebär "att vara utan del i" eller "att missa målet". I antiken användes det för att beskriva när en bågskytt missade att träffa sitt mål. Konsekvensen blev då att man inte heller kunde ta del av segerpriset. Ord som därför mycket väl beskriver synd är missgärning och misstag.]

22 Men med Guds hjälp står jag än i dag som vittne inför både små och stora. Och jag säger inget annat än vad profeterna och Mose har sagt skulle ske: 23 att den Smorde (Messias, Kristus) skulle lida, och att han som den förste som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset både för vårt folk och för hedningarna."

5 Men ängeln sa till kvinnorna: "Var inte rädda! Jag vet att ni letar efter Jesus som var korsfäst. 6 Han är inte här, för han är uppstånden precis som han har sagt! [Verbet uppstånden är i passiv form vilket pekar på att Jesus var uppstånden av Gud!] Kom hit (följ med) och se platsen där han låg!

25 Men jag – jag vet [jag för min del är och har ändå varit intimt förtrogen med] att min Återlösare (hebr. gaal) [som försvarar och för min talan] lever,

och till slut (sist) ska han resa sig (stå) över [allt] stoft [det jordiska].

[En återlösare (hebr. gaal) var en nära släkting som hade extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Bland åtagandena var att säkerställa och bevara sin döda släktings ätt (genom att gifta sig med dennes änka, dvs. att ingå ett s.k. levirat/leviratäktenskap), återlösa mark och att hämnas, se Rut 2:20. Job kan ha syftat på en släkting som skulle komma till hans undsättning, men här anar vi Frälsaren själv, han som är vår levande Förlossare, Försvarare, Befriare och Återlösare! Se även Apg 20:28; Ef 1:7; 2:13; Kol 1:20; 1 Pet 1:18-19; Upp 1:5; 5:9. Stoft (hebr. afar) är ett generellt ord för något som finns på marken. Människan är skapad av stoft (1 Mos 2:7) och det används i Jobs bok om stoft och aska (Job 42:6) men även i en bredare betydelse av det som finns på marken, se Job 41:24.]