26 Medan de åt, tog Jesus ett bröd och när han hade välsignat det, bröt han det och gav det till lärjungarna och sa: "Ta emot, ät, detta är min kropp!"

27 När han hade tagit en bägare och tackat [Gud] för den sa han medan han gav dem: "Drick av detta vin, var och en av er, 28 för detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse (befrielse från synder).

22 Medan de åt tog han ett helt bröd (en rund osyrad brödkaka), prisade (tackade) Gud och bad välsignelse över det, sedan bröt han det och gav åt dem och sa:

"Ta emot, ät, detta är (representerar) min kropp."

23 Han tog en bägare [med vin] och när han tackat Gud, gav han dem, och alla drack ur den. 24 Han sa till dem:

"Detta är (representerar) mitt blod som bekräftar förbundet (starkaste formen av kontrakt), [mitt blod] som utgjuts (spills ut) för många. 25 Jag säger er sanningen, jag ska inte dricka frukten från vinstocken, förrän den dag då jag dricker det på nytt (ett nytt sätt, med en ny kvalitet) i Guds kungarike."

19 Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Sedan bröt han det och gav det till dem och sa: "Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig."

20 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa: "Denna bägare är det nya (förnyade) förbundet i mitt blod, som utgjuts för er." [Jesus utökar betydelsen i påskmåltiden som ett förnyat förbund, se även Jer 31:31.]

51 Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva för evigt. Brödet jag ska ge er är mitt eget kött, och jag ger det för att världen ska leva."

53 Jesus sa till dem: "Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er, ni kan inte ha något liv i er om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod. 54 Den som ständigt äter (tuggar) mitt kött [nu används ett mer grafiskt ord för att äta än föregående vers, verbformen beskriver också en pågående process] och ständigt dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta (sista) dagen. [Se vers 40.] 55 Mitt kött är äkta (verklig, sann, genuin) mat, och mitt blod är äkta (verklig, sann, genuin) dryck. 56 Den som äter (gång på gång tuggar) mitt kött och dricker mitt blod förblir (är kvar; lever) i mig och jag i honom. 57 På samma sätt som den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, så ska var och en som äter (tuggar; ständigt har sin föda i) mig leva genom mig. 58 Detta är det bröd som kom ner från himlen. Det är inte som det bröd som era förfäder åt, och sedan dog. Den som äter (kontinuerligt tuggar) detta bröd ska leva för evigt."

24 och när han hade tackat Gud [genom en bön eller sång i tacksägelse],

bröt (fördelade) han brödet och sa:

"Detta är min kropp för er (som blir bruten för er skull).

Gör detta till minne av mig."

25 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sa:

"Denna bägare är det nya (oförstörda, bättre) förbundet i (genom) mitt blod.

Var gång ni dricker av den, gör det för att minnas mig."

26 Så ofta ni äter detta bröd

och dricker denna bägare

förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

[Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se vers 24-25. Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se vers 26. Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se vers 29. I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se vers 28.]

27 Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt [vilket ni gör i Korint]

syndar därför mot Herrens kropp och blod.

28 Var och en ska pröva (utvärdera) sig själv

och så äta av brödet och dricka av bägaren.

26 Så ofta ni äter detta bröd

och dricker denna bägare

förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.

[Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se vers 24-25. Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se vers 26. Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se vers 29. I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se vers 28.]

42 De höll troget fast vid (var hängivna och följde trots motstånd ständigt):

apostlarnas lära (undervisning)

och gemenskapen,

måltiderna [som även inkluderade nattvarden, se 1 Kor 11:20]

och bönerna [i templet och i hemmen, se Apg 3:1; Apg 4:23].

7 Den första dagen i veckan [söndagen (1 Kor 16:2), som inleddes lördag kväll] var vi samlade till brödsbrytelse.

[Man hade med sig mat och man åt tillsammans, se 1 Kor 11:20-21. Eftersom den judiska högtiden just nämnts (vers 6) är det mest sannolikt att det är den judiska räkningen av dagar som används och samlingen sker på lördagskvällen efter solnedgången. Det har gått några veckor sedan påsken, som alltid infaller vid fullmåne, så det var helt mörkt ute och oljelyktor lyste upp rummet, se vers 8.]

Paulus samtalade (förde en dialog, diskuterade – gr. dialegomai) med de församlade, och eftersom han skulle resa [med båten vidare mot Jerusalem] nästa dag, fortsatte han med sitt tal ända till midnatt.

30 När han låg till bords med dem, tog han ett bröd och tackade (välsignade) Gud, sedan bröt han det och gav det till dem. [Den inbjudne gästen Jesus, tar nu rollen som herre och leder måltiden.]

27 Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt [vilket ni gör i Korint]

syndar därför mot Herrens kropp och blod.

28 Var och en ska pröva (utvärdera) sig själv

och så äta av brödet och dricka av bägaren.

29 Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp,

han äter och dricker en dom över sig.

[I nästa kapitel skriver Paulus att de är Jesu kropp, se 1 Kor 12:27. Att inte "urskilja Herrens kropp" handlar alltså om själviskhet och att inte se sina bröder och systrar. I det kiastiska mönstret hör vers 28-29 ihop med vers 31-32. Problemet var att vissa åt och drack innan alla kommit. Den gruppen var mätta och berusade när de som arbetat under dagen kom till gudstjänsten, se vers 21-22. I vers 33-34 ges lösningen: vänta på varandra och roffa inte åt er så att någon blir utan mat.]