10 början (begynnelsen; det allra första steget) till vishet är fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh). [Ords 1:7; 9:10]

[Ordet "Heligt" börjar på qof och "början" börjar på resh. Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Ordspråksboken inleds också med hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se Ords 1:7. Ämnet utvidgas sedan i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10. Den första delen av denna vers "början till vishet är fruktan för Herren" är den första bönen en ortodox jude ber varje morgon.]

Ett gott förstånd (insikt, förståelse – hebr. sechel) – får alla som gör dem [följer Herrens förordningar, se vers 7].

Hans lov består (går upp) för evigt!

[Ordet "förstånd" börjar på bokstaven shin och till sist som avslutning "lov" på den tjugoandra och sista bokstaven tav. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar.]

10 Början till (startpunkten; en grundförutsättning för) vishet är fruktan (vördnadsfull respekt) för Herren (Jahveh)

och kunskapen om (att intimt känna) den Helige är förstånd [ger förståelse, insikt, omdöme och mening].

[Versen liknar Ords 1:7, men har en annan ordföljd och ett annat hebreiskt ord för "början". Ordet techillah – som inleder meningen – betyder startpunkt eller grundförutsättning och kommer från verbet chalal (att falla, att bli vanärad/slagen eller att få ett dödligt sår). Det beskriver någon som nått botten och som är i behov av en nystart. Den Helige (hebr. Kedoshim) är i plural vilket förstärker Guds majestätiska natur, se Jes 6:3. Ett rätt perspektiv på Guds helighet ger en sund gudsfruktan, vilket i sin tur ger rätt utgångsläge till att inhämta förstånd och vishet.]

33 Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är vägen till vishet (det fostrar och disciplinerar),

och ödmjukhet [att underordna sig Herren] är vägen till ära (upphöjelse, respekt).

28 Och till människan (hebr. adam) sa han:

"Se, att frukta (vörda) Herren (Adonai) [vissa manuskript har JHVH – Jahveh], det är vishet,

och att fly det onda är förstånd."

[I den hebreiska grundtexten står ordagrant Herrens fruktan. En sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet, se även Ords 1:7; 9:10.]

9 Herrens (Jahvehs) föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) är rätta (rättfärdiga; leder rakt fram)

– de ger glädje åt hjärtat (den inre människan orsak att fröjdas).

Herrens (Jahvehs) bud (budord – hebr. mitsvah) är klart (rent, strålande)

– det ger ljus åt (upplyser) ögonen.

10 Herrens (Jahvehs) fruktan (vördnad) är ren

– den består för evigt. [Den är första steget och grunden för kunskap, se Ords 1:7.]

Herrens (Jahvehs) påbud (rättvisa domar, juridiska beslut – hebr. mishpatim) är sanna (utan fel; går att lita på)

– de är alltigenom rättfärdiga,

11 mer önskvärda (dyrbara) än guld,

ja, än mängder av rent guld.

De är sötare än honung,

självrunnen från honungskakan [den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut].

4 Konsekvensen (resultatet) av ödmjukhet (saktmod, mildhet) [då den har fått blomma ut i sin fullhet] är

Herrens fruktan (att vörda och respektera Jahveh) – [det för också med sig]

rikedom (ymnigt välstånd) och ära (härlighet) och [evigt] liv. [Ords 21:21]

[Versen har sju substantiv. Först står hebr. eqev som betyder konsekvens/resultat, dvs. "något som leder till". Ordet betyder ordagrant häl och delar rot med namnet Jakob (hebr. Jakov). Det beskriver ofta något som "följer i fotspåren", men kan även översättas "eftersom" (1 Mos 22:18) eller "lön/resultat" (Ps 19:12). Att ödmjuka sig inför Gud både förutsätter och ger en sund gudsfruktan – ödmjukhet är att vörda Herren (Jahveh). Rikedom och ära står i singular. Hebr. kavod beskriver den tyngd av härlighet och ära som fanns i Guds närvaro i det allra heligaste i tabernaklet och templet. Det sista hebreiska ordet chajim, som betyder liv, står alltid i plural och beskriver livet i dess fullaste mått och innefattar därför även evigt liv, se 2 Mos 2:7.]

27 Att frukta (respektera, vörda) Herren (Jahveh) förlänger livet (ger fler dagar),

men de ogudaktigas år (livslängd) förkortas.

27 Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahveh) är en källa till liv,

den gör att dödliga fällor kan undvikas.

6 Genom nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet) och sanning (pålitlighet, fasthet, stabilitet) [till Gud och människor – inte genom religiösa offer],

sonas (övertäcks) straffet för synd,

och genom att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahveh) [genom att ha en sund gudsfruktan]

undviker människor ondska (fara).

[Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

14 Välsignad (salig, lycklig, avundsvärd) är den som i vördnadsfull tillbedjan alltid fruktar Herren [oavsett omständigheter],

men den som förhärdar sitt hjärta [mot Gud] störtar i olycka (råkar ut för svårigheter).

8 Herrens ängel (utsände budbärare) slår läger (vaktar) runt dem som fruktar (vördar, respekterar) honom [Herren],

och han befriar var och en av dem.

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet "slår läger" som börjar med denna bokstav. Ordet används om en armé som slår läger. Användningen här belyser hur Gud beskyddar den som vänder sig till honom.]

9 Smaka (pröva, undersök) [drick djupt från Guds källor] och se hur god Herren (Jahveh) är!

Välsignad (salig, lycklig) är den man (stridsman) [i sin bästa ålder] som förtröstar på (sätter sitt hopp till; tar sin tillflykt till) honom.

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. I denna vers börjar det hebreiska ordet för "smaka" på tet, och det förstärker uppmaningen att välja Gud som är god. Att "smaka" på Guds godhet talar om ett inre liv tillsammans med Herren (Jahveh). Versen citeras av Petrus i 1 Pet 2:2-3.

Den hebreiska texten har ki-tov JHVH (ordagrant: "för god Jahveh"). Här finns inget ord för "är" med. Enligt det grekiska tänkesättet (som påverkat oss i väst) kan godhet existera oberoende av Gud. Godhet anses alltså inte som ett av Guds attribut. I den judiska världsbilden hör dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skild från Gud – Gud och godhet hör ihop.

Värt att notera är också att här används inte något av de vanliga hebreiska orden för människa, utan gever som beskriver en stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft. Denna paradox visar på att verklig styrka inte finns i det yttre och synliga, utan handlar om att villigt böja sig inför Gud.]

4 Du ska vandra efter Herren din Gud (Jahveh Elohim) och honom ska du vörda (frukta) och hans budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot) ska du hålla (vakta, skydda, bevara) och du ska lyssna till hans röst och tjäna honom och till honom ska du hålla dig (bokstavligt klistra fast dig vid).

6 Och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) till att vandra på hans vägar och vörda (respektera) honom.

11 Tjäna (lyd) Herren (Jahveh) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan),

och gläd er med bävan.

11 Unga lejon [som vanligtvis är starka och kan skaffa föda] kan lida nöd och hungra,

men de som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahveh) saknar inte något gott.

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Den kan symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också att ta emot. I denna vers börjar ordet "Unga lejon" med denna bokstav. Det förstärker att det inte är fysisk styrka och egen kraft som är avgörande för vår försörjning, utan om vi söker Guds rike först, se Matt 6:33; Jak 1:17.]

12 Kom, barn, lyssna på mig,

jag ska lära er vördnad för Herren (Jahveh).

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – lamed. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet "Kom" med denna bokstav och förstärker att Herren bjuder in oss att komma till honom för att få undervisning. Att inbjudan är riktad till "barn" understryker att det handlar om ödmjukhet, se Ords 4:1; Matt 18:3.]

13 Vem är den människa, som älskar livet,

som önskar se många dagar och ha det gott?

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet "Vem" på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren (Jahveh). Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen till verklig glädje.]

14 Vakta din tunga från ondska,

dina läppar från att tala falskhet (förtal, svek).

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – nun. Tecknet avbildar ett sädeskorn som börjat gro och beskriver ofta avkomma och kontinuitet. Ibland förknippas det också med en fisk eller en orm. Det används ofta för att beskriva en fortsättning och kontinuitet. I denna vers börjar ordet "Vakta" med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt vårt tal är. Jakob uppmanar att vara snar att lyssna och sen att tala, se Jak 1:19. Tungan är en liten eld som kan sätta en stor skog i brand, se Jak 3:5.]

7 Låt nu fruktan för Herren vara över er. Var noga med vad ni gör, för hos Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), finns ingen orätt. Han är inte partisk och tar inga mutor."

14 Du ska inte förbanna en döv person framför hans ansikte.

Du ska inte lägga något i vägen för en blind så att han faller.

Du ska frukta (i vördnad tillbe) din Gud (Elohim).

Jag är Herren (Jahveh).

[Denna sektion har fem förbud. De två första är ett par att inte bedra/råna och sist finns ett par med döv/blind. Centralt står frasen att hålla inne arbetarens lön. På var sin sida om den frasen belyses två aspekter, det första är exploateringen att inte betala ut lön, den andra är hjälplösheten i offret som är utsatt. Strukturen i detta avsnitt gör att inte bara fem lagar räknas upp, uppställningen får läsaren att undersöka sambandet – inte bara lagens bokstav utan anden i undervisningen. I jämförelse med vers 11-12 så nämndes "vittna falskt". Där handlade det om någon som drabbades av stöld/lögn och var kapabel att ta ärendet till domstol. Här i vers 13-14 handlar det om de svaga och utsatta som inte har den möjligheten.]

17 Ni ska inte förtrycka varandra med detta utan vörda er Gud (Elohim), för jag är Herren er Gud (Jahveh Elohim).

35 Och om din bror blir fattig och hans hand är svag (inte kan försörja honom), då ska du undsätta honom, om han är en främling eller en vandrare, så att han kan leva hos dig. 36 Ta inget ocker eller ränta av honom, utan vörda din Gud (Elohim), så att din bror kan leva med dig.

4 Till er som är mina vänner säger jag: Frukta inte för dem som dödar kroppen och sedan inte kan göra något mer. [Var inte rädda för vad de religiösa ledarna, eller andra människor, ska säga och göra. Var frimodiga!] 5 Jag ska tala om för er vem ni ska frukta. Frukta honom som efter döden har auktoritet att kasta er i Gehenna (helvetet). Ja, jag säger er: Honom ska ni frukta.