8 Och ändå, Herre (Jahveh), [trots vår synd, se vers 6-7] är du [ju] vår Fader.

Vi är leran och du är vår krukmakare,

vi är alla ett verk [ett format resultat] av din hand.

[Jes 29:16; 45:9; Jer 18:2-6]

1 Ordet som kom till Jeremia (hebr. Jirmejahó) från Herren (Jahveh). Han [Herren] sa: 2 "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord."

3 Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant "arbetade han vid de två stenarna." De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.] 4 Det hände ibland att kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).

5 Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 6 Som krukmakaren formar (skulpterar – hebr. jatsar), skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)? Som leran som formas i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels hus.

20 Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? 21 Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

9 Ve över honom som går till rätta (befinner sig på en trång plats) med sin skapare,

som en krukskärva bland jordens krukor.

Säger leran till krukmakaren: "Vad gör du?"

eller arbetet [det färdiga resultatet]: "Han [min skapare] har inga händer?"

16 Ni förvridna! Ska krukmakaren behandlas som lera? Ska föremålet säga till den som gjort det: "Han har inte gjort mig!", eller det formade säga till den som format det: "Han förstår inte!"

20 Men i ett stort hus [i en stor församling] finns det

inte bara kärl av guld och silver

utan också av trä och lera,

några till hedrande ändamål,

andra till mindre hedrande.

21 Den som nu renar sig från detta

[de falska lärorna, vänder sig bort från orättfärdighet, vers 19]

blir ett kärl till hedrande ändamål,

helgat,

användbart för sin härskare (mästare – gr. despotes)

och redo för varje god gärning.

[Ordet "detta", som ibland översätts "dessa", är i formen neutrum, och syftar inte på människor. Strax kommer Paulus uppmana Timoteus att vara vänlig mot alla och i ödmjukhet tillrättavisa motståndarna, se vers 24-26.]

7 Men denna skatt [ljuset som skiner i hjärtat – att personligen få känna Jesus] har vi i [bräckliga mänskliga] lerkärl, för att det ska vara tydligt att den överväldigande (enormt stora) kraften kommer från Gud och inte från oss själva.

[Den mänskliga kroppen, den yttre människan, liknas vid ömtåliga lerkärl, se 2 Kor 4:10, 16; 5:1. Kroppen åldras och bryts ner. Den troende utsätts för hård yttre press, som vers 8-9 beskriver, men Gud har valt att visa sin härlighet genom vanliga människor, vilket Gideons berättelse om lerkärlen med facklorna i är en bild för, se Dom 7:16-20, 22. I kontrast till enkla lerkärl står utsmyckade dyrbara kärl av metall, se 2 Tim 2:20.]

2 Sions [Jerusalems] dyrbara söner,

en gång värda sin vikt i guld,

ve (ack, varför), nu behandlas de som [enkla] lerkärl,

sådant som krukmakaren tillverkar.

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för "söner" börjar med denna bokstav. Söner är familjens arvingar och därmed hemmets hopp för en framtid. Här understryks den sorg och förtvivlan som sönernas öde för med sig, i form av en förlorad tillit inför möjligheten att någonsin få se en fortsättning på hemmet och familjen. En fortsatt släkt står i kontrast till de billiga lerkärlen, enkla dussinvaror som slängs bort när de är förbrukade.]

8 Dina händer skulpterade mig (formade/utmejslade mig som en avbild – hebr. atsav)

[ovanligt ord som bara används här och i Jer 44:19]

och har gjort (insatt – hebr. asah) mig tillsammans [efter] runtom – och slukat (förgjort) mig.

[Sista delen är svåröversatt, men betydelsen är att sedan Gud har skapat honom förgör han nu Job!]

9 Kom ihåg, jag ber dig, eftersom likt leran är jag gjord (insatt)

och till stoft ska jag återvända. [1 Mos 3:19]

23 Som silverbeläggning (glasyr av silver) på ett lerkärl [Matt 23:27; Luk 11:39] är brinnande läppar [som uttalar varma kärleksfulla ord]

med ett hjärta fullt av ondska [på insidan].

34 Jämra er, ni herdar och gråt

och rulla er [på marken i aska, se Jer 6:26], ni flockens ledare,

för dagen för er slakt har kommit i fullhet (full mognad)

och jag ska bryta er i bitar och ni ska falla som ett dyrbart redskap.