7 versículos sobre proteção divina para tempos de incerteza

Psalm 91 – Gud är fortfarande min sköld

1 Den som sitter (vistas, bor) i den Högstes (Elions) gömställe

förblir [ska få vila och dröja kvar] i (under) den Allsmäktiges (El Shaddajs) skugga.

[Verbet "förblir" är i formen hitpael och beskriver en personlig plats. Det används ofta om att stanna över natten, se Job 39:12.]

2 Jag ska (vill) säga om Herren (Jahveh):

"Min tillflykt och min borg (mitt starka fäste), min Gud (Elohim)

– jag vill lita (kommer att förtrösta) på honom!"

10 Var inte rädd (frukta inte),

för jag är med dig;

förfäras inte [se dig inte hela tiden ängsligt om],

för jag är din Gud (Elohim).

Jag styrker dig [gör dig ståndaktig, frimodig och alert],

ja, jag hjälper (bistår, undsätter, omger) dig,

ja, jag uppehåller (stödjer) dig med min rättfärdighets högra hand (ordagrant: min rättfärdighets högra)!

[Ordet för hand eller arm finns inte med i den hebreiska grundtexten, se även vers 13. I denna typ av kontext syftar "min högra" på höger arm eller hand. Ett annat exempel är då Jakob välsignar och sträcker ut sina händer, se 1 Mos 48:14. Guds högra hand är ett uttryck för Guds mäktiga kraft, dvs. hur han griper in, beskyddar och bevarar, se 2 Mos 15:6; Ps 63:9.]

14 Herren ska strida för er, och ni ska vara stilla (tysta, döva; hålla er lugna; ta intryck)."

[Ordet stilla (hebr. charesh) har mer än en innebörd. Gud ville att israeliterna skulle stanna upp och vara tysta – dvs. upphöra med sina förskräckta rop och sitt uttalade missnöje, se vers 10, 11 och 12. De skulle vara likt dövstumma som bara skulle bevittna Guds ingripande – hur han skulle ta hand om den egyptiska armén som närmade sig. Grundordet har också betydelsen att gravera in eller plöja någonting, och i detta sammanhang handlar det om att låta hjärtat bli märkt av Guds frid och låta vetskapen om hans ingripande sjunka djupt in – mitt i och trots omständigheterna.]

10 Herrens (Jahvehs) namn är ett starkt torn,

den rättfärdige skyndar (rusar) dit och är beskyddad [högt upp utom fara]. [Ords 29:25]

3 men trofast [full av tro och övertygelse – gr. pistos] är Herren, som kommer att styrka (grundligt plantera; stötta, stabilisera) [1 Pet 5:10] och skydda (vaksamt vakta) er från den onde.

[Det finns paralleller som står ut i vers 2-3. Här ses en tydlig koppling mellan dem som är medvetet "onda" och "den onde". Förklaringen "alla har ju inte tron" beskriver troligen dem som är "fel ute". Ordagrant står det i vers 1 "be syskon, runtomkring oss". Paulus önskar att han och hans medarbetare ska få bli omringade av förböner, så att Guds ord kan få snabb spridning och inte hindras av aktivt onda människor. Han ber också om att de själva och andra får vara på rätt plats mitt i detta skeende.]

ז – zajin

7 Denne stackare (ödmjuke, betryckte) ropade (höjde sin röst i bön) [David själv],

och Herren (Jahveh) hörde,

och frälste (befriade) honom ur all hans nöd (ångest, svårighet; allt trångmål).

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet för "Denne" börjar med denna bokstav och visar på Guds ingripande när han hör sina barn kalla på honom.]

Tredje uppmaningen

9 Har jag inte befallt dig [nu, se vers 6 och 7, men även tidigare genom Moses ord, se 5 Mos 31:6, 7, 23]:

Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig)!

Var inte förskräckt (rädd, uppskrämd) och var inte förfärad (bestört, modfälld, nedslagen),

för Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) är med dig vart du än går [överallt i det du gör].

[Mod är förmågan att övervinna sin fruktan och göra något man egentligen är rädd för. Fruktan förlamar medan frimodighet för med sig initiativförmåga och handlingskraft. I 4 Mos 27:16-23 utsåg Gud Josua till Moses efterträdare. Josua var en andefylld man som redan tidigare uppvisat mod (4 Mos 14:6-9), men Gud instruerade ändå Mose att styrka Josua i sitt uppdrag, se 5 Mos 1:38; 3:28. Även strax innan Mose avslutade sina jordiska dagar ingöt han mod i hela Israels folk och speciellt i Josua, se 5 Mos 31:6, 7, 23. Nu uppmanar Herren återigen Josua att vara stark och frimodig genom att stå fast och följa Guds undervisning. Styrkt av Herren befaller Josua Israels folk att göra sig redo för intåget i löfteslandet, se vers 16-18. Gud styrker och ingjuter mod hos dem som han kallar! Denna viktiga livserfarenhet förmedlar Josua även senare i sina uppmaningar till folket, se Jos 10:25; 23:6.]