João 6 - Bíblia Online

Depois disto partiu Jesus para o outro lado do mar da Galiléia, que é o de Tiberíades. 
E grande multidão o seguia, porque via os sinais que operava sobre os enfermos. 
E Jesus subiu ao monte, e assentou-se ali com os seus discípulos. 
E a páscoa, a festa dos judeus, estava próxima. 
Então Jesus, levantando os olhos, e vendo que uma grande multidão vinha ter com ele, disse a Filipe: Onde compraremos pão, para estes comerem? 
Mas dizia isto para o experimentar; porque ele bem sabia o que havia de fazer. 
Filipe respondeu-lhe: Duzentos dinheiros de pão não lhes bastarão, para que cada um deles tome um pouco. 
E um dos seus discípulos, André, irmão de Simão Pedro, disse-lhe: 
Está aqui um rapaz que tem cinco pães de cevada e dois peixinhos; mas que é isto para tantos? 
E disse Jesus: Mandai assentar os homens. E havia muita relva naquele lugar. Assentaram-se, pois, os homens em número de quase cinco mil. 
E Jesus tomou os pães e, havendo dado graças, repartiu-os pelos discípulos, e os discípulos pelos que estavam assentados; e igualmente também dos peixes, quanto eles queriam. 
E, quando estavam saciados, disse aos seus discípulos: Recolhei os pedaços que sobejaram, para que nada se perca. 
Recolheram-nos, pois, e encheram doze alcofas de pedaços dos cinco pães de cevada, que sobejaram aos que haviam comido. 
Vendo, pois, aqueles homens o milagre que Jesus tinha feito, diziam: Este é verdadeiramente o profeta que devia vir ao mundo. 
Sabendo, pois, Jesus que haviam de vir arrebatá-lo, para o fazerem rei, tornou a retirar-se, ele só, para o monte. 
E, quando veio a tarde, os seus discípulos desceram para o mar. 
E, entrando no barco, atravessaram o mar em direção a Cafarnaum; e era já escuro, e ainda Jesus não tinha chegado ao pé deles. 
E o mar se levantou, porque um grande vento assoprava. 
E, tendo navegado uns vinte e cinco ou trinta estádios, viram a Jesus, andando sobre o mar e aproximando-se do barco; e temeram. 
Mas ele lhes disse: Sou eu, não temais. 
Então eles de boa mente o receberam no barco; e logo o barco chegou à terra para onde iam. 
No dia seguinte, a multidão que estava do outro lado do mar, vendo que não havia ali mais do que um barquinho, a não ser aquele no qual os discípulos haviam entrado, e que Jesus não entrara com os seus discípulos naquele barquinho, mas que os seus discípulos tinham ido sozinhos 
(Contudo, outros barquinhos tinham chegado de Tiberíades, perto do lugar onde comeram o pão, havendo o Senhor dado graças). 
Vendo, pois, a multidão que Jesus não estava ali nem os seus discípulos, entraram eles também nos barcos, e foram a Cafarnaum, em busca de Jesus. 
E, achando-o no outro lado do mar, disseram-lhe: Rabi, quando chegaste aqui? 
Jesus respondeu-lhes e disse: Na verdade, na verdade vos digo que me buscais, não pelos sinais que vistes, mas porque comestes do pão e vos saciastes. 
Trabalhai, não pela comida que perece, mas pela comida que permanece para a vida eterna, a qual o Filho do homem vos dará; porque a este o Pai, Deus, o selou. 
Disseram-lhe, pois: Que faremos para executarmos as obras de Deus? 
Jesus respondeu, e disse-lhes: A obra de Deus é esta: Que creiais naquele que ele enviou. 
Disseram-lhe, pois: Que sinal, pois, fazes tu, para que o vejamos, e creiamos em ti? Que operas tu? 
Nossos pais comeram o maná no deserto, como está escrito: Deu-lhes a comer o pão do céu. 
Disse-lhes, pois, Jesus: Na verdade, na verdade vos digo: Moisés não vos deu o pão do céu; mas meu Pai vos dá o verdadeiro pão do céu. 
Porque o pão de Deus é aquele que desce do céu e dá vida ao mundo. 
Disseram-lhe, pois: Senhor, dá-nos sempre desse pão. 
E Jesus lhes disse: Eu sou o pão da vida; aquele que vem a mim não terá fome, e quem crê em mim nunca terá sede. 
Mas já vos disse que também vós me vistes, e contudo não credes. 
Todo o que o Pai me dá virá a mim; e o que vem a mim de maneira nenhuma o lançarei fora. 
Porque eu desci do céu, não para fazer a minha vontade, mas a vontade daquele que me enviou. 
E a vontade do Pai que me enviou é esta: Que nenhum de todos aqueles que me deu se perca, mas que o ressuscite no último dia. 
Porquanto a vontade daquele que me enviou é esta: Que todo aquele que vê o Filho, e crê nele, tenha a vida eterna; e eu o ressuscitarei no último dia. 
Murmuravam, pois, dele os judeus, porque dissera: Eu sou o pão que desceu do céu. 
E diziam: Não é este Jesus, o filho de José, cujo pai e mãe nós conhecemos? Como, pois, diz ele: Desci do céu? 
Respondeu, pois, Jesus, e disse-lhes: Não murmureis entre vós. 
Ninguém pode vir a mim, se o Pai que me enviou o não trouxer; e eu o ressuscitarei no último dia. 
Está escrito nos profetas: E serão todos ensinados por Deus. Portanto, todo aquele que do Pai ouviu e aprendeu vem a mim. 
Não que alguém visse ao Pai, a não ser aquele que é de Deus; este tem visto ao Pai. 
Na verdade, na verdade vos digo que aquele que crê em mim tem a vida eterna. 
Eu sou o pão da vida. 
Vossos pais comeram o maná no deserto, e morreram. 
Este é o pão que desce do céu, para que o que dele comer não morra. 
Eu sou o pão vivo que desceu do céu; se alguém comer deste pão, viverá para sempre; e o pão que eu der é a minha carne, que eu darei pela vida do mundo. 
Disputavam, pois, os judeus entre si, dizendo: Como nos pode dar este a sua carne a comer? 
Jesus, pois, lhes disse: Na verdade, na verdade vos digo que, se não comerdes a carne do Filho do homem, e não beberdes o seu sangue, não tereis vida em vós mesmos. 
Quem come a minha carne e bebe o meu sangue tem a vida eterna, e eu o ressuscitarei no último dia. 
Porque a minha carne verdadeiramente é comida, e o meu sangue verdadeiramente é bebida. 
Quem come a minha carne e bebe o meu sangue permanece em mim e eu nele. 
Assim como o Pai, que vive, me enviou, e eu vivo pelo Pai, assim, quem de mim se alimenta, também viverá por mim. 
Este é o pão que desceu do céu; não é o caso de vossos pais, que comeram o maná e morreram; quem comer este pão viverá para sempre. 
Ele disse estas coisas na sinagoga, ensinando em Cafarnaum. 
Muitos, pois, dos seus discípulos, ouvindo isto, disseram: Duro é este discurso; quem o pode ouvir? 
Sabendo, pois, Jesus em si mesmo que os seus discípulos murmuravam disto, disse-lhes: Isto escandaliza-vos? 
Que seria, pois, se vísseis subir o Filho do homem para onde primeiro estava? 
O espírito é o que vivifica, a carne para nada aproveita; as palavras que eu vos digo são espírito e vida. 
Mas há alguns de vós que não crêem. Porque bem sabia Jesus, desde o princípio, quem eram os que não criam, e quem era o que o havia de entregar. 
E dizia: Por isso eu vos disse que ninguém pode vir a mim, se por meu Pai não lhe for concedido. 
Desde então muitos dos seus discípulos tornaram para trás, e já não andavam com ele. 
Então disse Jesus aos doze: Quereis vós também retirar-vos? 
Respondeu-lhe, pois, Simão Pedro: Senhor, para quem iremos nós? Tu tens as palavras da vida eterna. 
E nós temos crido e conhecido que tu és o Cristo, o Filho do Deus vivente. 
Respondeu-lhe Jesus: Não vos escolhi a vós os doze? e um de vós é um diabo. 
E isto dizia ele de Judas Iscariotes, filho de Simão; porque este o havia de entregar, sendo um dos doze. 

Därefter for Jesus över Galileiska sjön, »Tiberias' sjö». 
Och mycket folk följde efter honom, därför att de sågo de tecken som han gjorde med de sjuka. 
Men Jesus gick upp på berget och satte sig där med sina lärjungar. 
Och påsken, judarnas högtid, var nära. 
Då nu Jesus lyfte upp sina ögon och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: »Varifrån skola vi köpa bröd, så att dessa få äta?» 
Men detta sade han för att sätta honom på prov, ty själv visste han vad han skulle göra. 
Filippus svarade honom: »Bröd för två hundra silverpenningar vore icke nog för att var och en skulle få ett litet stycke.» 
Då sade till honom en annan av hans lärjungar, Andreas, Simon Petrus' broder: 
»Här är en gosse som har fem kornbröd och två fiskar; men vad förslår det för så många?» 
Jesus sade: »Låten folket lägga sig här.» Och på det stället var mycket gräs. Då lägrade sig männen där, och deras antal var vid pass fem tusen. 
Därefter tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut åt dem som hade lagt sig ned där, likaledes ock av fiskarna, så mycket de ville hava. 
Och när de voro mätta, sade han till sina lärjungar: »Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.» 
Då samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken, som av de fem kornbröden hade blivit över efter dem som hade ätit. 
Då nu människorna hade det tecken som han hade gjort, sade de: »Denne är förvisso Profeten som skulle komma i världen.» 
När då Jesus märkte att de tänkte komma och med våld föra honom med sig och göra honom till konung, drog han sig åter undan till berget, helt allena. 
Men när det blev afton, gingo hans lärjungar ned till sjön 
och stego i en båt för att fara över sjön till Kapernaum. Det hade då redan blivit mörkt, och Jesus hade ännu icke kommit till dem; 
och sjön gick hög, ty det blåste hårt. 
När de så hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier, fingo de se Jesus komma gående på sjön och nalkas båten. Då blevo de förskräckta. 
Men han sade till dem: »Det är jag; varen icke förskräckta.» 
De ville då taga honom upp i båten; och strax var båten framme vid landet dit de foro. 
Dagen därefter hände sig detta. Folket som stod kvar på andra sidan sjön hade lagt märke till att där icke fanns mer än en enda båt, och att Jesus icke hade stigit i den båten med sina lärjungar, utan att lärjungarna hade farit bort allena. 
Andra båtar hade likväl kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där folket bespisades efter det att Herren hade uttalat tacksägelsen. 
När alltså folket nu såg att Jesus icke var där, ej heller hans lärjungar, stego de själva i båtarna och foro till Kapernaum för att söka efter Jesus. 
Och då de funno honom där på andra sidan sjön, frågade de honom: »Rabbi, när kom du hit?» 
Jesus svarade dem och sade: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I söken mig icke därför att I haven sett tecken, utan därför att I fingen äta av bröden och bleven mätta. 
Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel.» 
Då sade de till honom: »Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?» 
Jesus svarade och sade till dem: »Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt.» 
De sade till honom: »Vad för tecken gör du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro dig. Vilken gärning utför du? 
Våra fäder fingo äta manna i öknen, såsom det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta.'» 
Då svarade Jesus dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen. 
Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv.» 
Då sade de till honom: »Herre, giv oss alltid det brödet.» 
Jesus svarade: »Jag är livets bröd. Den som kommer till mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på mig, han skall aldrig törsta. 
Men det är såsom jag har sagt eder: fastän I haven sett mig, tron I dock icke. 
Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. 
Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. 
Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. 
Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.» 
Då knorrade judarna över honom, därför att han hade sagt: »Jag är det bröd som har kommit ned från himmelen.» 
Och de sade: »Är denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och moder vi känna? Huru kan han då säga: 'Jag har kommit ned från himmelen'?» 
Jesus svarade och sade till dem: »Knorren icke eder emellan. 
Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 
Det är skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava fått lärdom av Gud.' Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig. 
Icke som om någon skulle hava sett Fadern, utom den som är från Gud; han har sett Fadern. 
Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som tror, han har evigt liv. 
Jag är livets bröd. 
Edra fäder åto manna i öknen, och de dogo. 
Men med det bröd som kommer ned från himmelen är det så, att om någon äter därav, så skall han icke dö. 
Jag är det levande brödet som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid. Och det bröd som jag skall giva är mitt kött; och jag giver det, för att världen skall leva.» 
Då tvistade judarna med varandra och sade: »Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta?» 
Jesus sade då till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod, så haven I icke liv i eder. 
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. 
Ty mitt kött är sannskyldig mat, och mitt blod är sannskyldig dryck. 
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han förbliver i mig, och jag förbliver i honom. 
Såsom Fadern, han som är den levande, har sänt mig, och såsom jag lever genom Fadern, så skall ock den som äter mig leva genom mig. 
Så är det med det bröd som har kommit ned från himmelen. Det är icke såsom det fäderna fingo äta, vilka sedan dogo; den som äter detta bröd, han skall leva till evig tid.» 
Detta sade han, när han undervisade i synagogan i Kapernaum. 
Många av hans lärjungar, som hörde detta, sade då: »Detta är ett hårt tal; vem står ut med att höra på honom?» 
Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar knorrade över detta; och han sade till dem: »Är detta för eder en stötesten? 
Vad skolen I då säga, om I fån se Människosonen uppstiga dit där han förut var? -- 
Det är anden som gör levande; köttet är till intet gagneligt. De ord som jag har talat till eder äro ande och äro liv. 
Men bland eder finnas några som icke tro.» Jesus visste nämligen från begynnelsen vilka de voro som icke trodde, så ock vilken den var som skulle förråda honom. 
Och han tillade: »Fördenskull har jag sagt eder att ingen kan komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.» 
För detta tals skull drogo sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de icke längre vandrade med honom. 
Då sade Jesus till de tolv: »Icke viljen väl också I gå bort?» 
Simon Petrus svarade honom: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 
och vi tro och förstå att du är Guds helige.» 
Jesus svarade dem: »Har icke jag själv utvalt eder, I tolv? Och likväl är en av eder en djävul.» 
Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne som skulle förråda honom, och han var en av de tolv. 

João 7

Bíblia Online

Versículos por Tema

Antigo Testamento

Novo Testamento