Mateus 13 - Bíblia Online

Tendo Jesus saído de casa, naquele dia, estava assentado junto ao mar; 
E ajuntou-se muita gente ao pé dele, de sorte que, entrando num barco, se assentou; e toda a multidão estava em pé na praia. 
E falou-lhe de muitas coisas por parábolas, dizendo: Eis que o semeador saiu a semear. 
E, quando semeava, uma parte da semente caiu ao pé do caminho, e vieram as aves, e comeram-na; 
E outra parte caiu em pedregais, onde não havia terra bastante, e logo nasceu, porque não tinha terra funda; 
Mas, vindo o sol, queimou-se, e secou-se, porque não tinha raiz. 
E outra caiu entre espinhos, e os espinhos cresceram e sufocaram-na. 
E outra caiu em boa terra, e deu fruto: um a cem, outro a sessenta e outro a trinta. 
Quem tem ouvidos para ouvir, ouça. 
E, acercando-se dele os discípulos, disseram-lhe: Por que lhes falas por parábolas? 
Ele, respondendo, disse-lhes: Porque a vós é dado conhecer os mistérios do reino dos céus, mas a eles não lhes é dado; 
Porque àquele que tem, se dará, e terá em abundância; mas àquele que não tem, até aquilo que tem lhe será tirado. 
Por isso lhes falo por parábolas; porque eles, vendo, não vêem; e, ouvindo, não ouvem nem compreendem. 
E neles se cumpre a profecia de Isaías, que diz:Ouvindo, ouvireis, mas não compreendereis,e, vendo, vereis, mas não percebereis. 
Porque o coração deste povo está endurecido,E ouviram de mau grado com seus ouvidos,E fecharam seus olhos;Para que não vejam com os olhos,E ouçam com os ouvidos,e compreendam com o coração,e se convertam,e eu os cure. 
Mas, bem-aventurados os vossos olhos, porque vêem, e os vossos ouvidos, porque ouvem. 
Porque em verdade vos digo que muitos profetas e justos desejaram ver o que vós vedes, e não o viram; e ouvir o que vós ouvis, e não o ouviram. 
Escutai vós, pois, a parábola do semeador. 
Ouvindo alguém a palavra do reino, e não a entendendo, vem o maligno, e arrebata o que foi semeado no seu coração; este é o que foi semeado ao pé do caminho. 
O que foi semeado em pedregais é o que ouve a palavra, e logo a recebe com alegria; 
Mas não tem raiz em si mesmo, antes é de pouca duração; e, chegada a angústia e a perseguição, por causa da palavra, logo se ofende; 
E o que foi semeado entre espinhos é o que ouve a palavra, mas os cuidados deste mundo, e a sedução das riquezas sufocam a palavra, e fica infrutífera; 
Mas, o que foi semeado em boa terra é o que ouve e compreende a palavra; e dá fruto, e um produz cem, outro sessenta, e outro trinta. 
Propôs-lhes outra parábola, dizendo: O reino dos céus é semelhante ao homem que semeia a boa semente no seu campo; 
Mas, dormindo os homens, veio o seu inimigo, e semeou joio no meio do trigo, e retirou-se. 
E, quando a erva cresceu e frutificou, apareceu também o joio. 
E os servos do pai de família, indo ter com ele, disseram-lhe: Senhor, não semeaste tu, no teu campo, boa semente? Por que tem, então, joio? 
E ele lhes disse: Um inimigo é quem fez isso. E os servos lhe disseram: Queres pois que vamos arrancá-lo? 
Ele, porém, lhes disse: Não; para que, ao colher o joio, não arranqueis também o trigo com ele. 
Deixai crescer ambos juntos até à ceifa; e, por ocasião da ceifa, direi aos ceifeiros: Colhei primeiro o joio, e atai-o em molhos para o queimar; mas, o trigo, ajuntai-o no meu celeiro. 
Outra parábola lhes propôs, dizendo: O reino dos céus é semelhante ao grão de mostarda que o homem, pegando nele, semeou no seu campo; 
O qual é, realmente, a menor de todas as sementes; mas, crescendo, é a maior das plantas, e faz-se uma árvore, de sorte que vêm as aves do céu, e se aninham nos seus ramos. 
Outra parábola lhes disse: O reino dos céus é semelhante ao fermento, que uma mulher toma e introduz em três medidas de farinha, até que tudo esteja levedado. 
Tudo isto disse Jesus, por parábolas à multidão, e nada lhes falava sem parábolas; 
Para que se cumprisse o que fora dito pelo profeta, que disse: Abrirei em parábolas a minha boca; Publicarei coisas ocultas desde a fundação do mundo. 
Então, tendo despedido a multidão, foi Jesus para casa. E chegaram ao pé dele os seus discípulos, dizendo: Explica-nos a parábola do joio do campo. 
E ele, respondendo, disse-lhes: O que semeia a boa semente, é o Filho do homem; 
O campo é o mundo; e a boa semente são os filhos do reino; e o joio são os filhos do maligno; 
O inimigo, que o semeou, é o diabo; e a ceifa é o fim do mundo; e os ceifeiros são os anjos. 
Assim como o joio é colhido e queimado no fogo, assim será na consumação deste mundo. 
Mandará o Filho do homem os seus anjos, e eles colherão do seu reino tudo o que causa escândalo, e os que cometem iniqüidade. 
E lançá-los-ão na fornalha de fogo; ali haverá pranto e ranger de dentes. 
Então os justos resplandecerão como o sol, no reino de seu Pai. Quem tem ouvidos para ouvir, ouça. 
Também o reino dos céus é semelhante a um tesouro escondido num campo, que um homem achou e escondeu; e, pelo gozo dele, vai, vende tudo quanto tem, e compra aquele campo. 
Outrossim o reino dos céus é semelhante ao homem, negociante, que busca boas pérolas; 
E, encontrando uma pérola de grande valor, foi, vendeu tudo quanto tinha, e comprou-a. 
Igualmente o reino dos céus é semelhante a uma rede lançada ao mar, e que apanha toda a qualidade de peixes. 
E, estando cheia, a puxam para a praia; e, assentando-se, apanham para os cestos os bons; os ruins, porém, lançam fora. 
Assim será na consumação dos séculos: virão os anjos, e separarão os maus de entre os justos, 
E lançá-los-ão na fornalha de fogo; ali haverá pranto e ranger de dentes. 
E disse-lhes Jesus: Entendestes todas estas coisas? Disseram-lhe eles: Sim, Senhor. 
E ele disse-lhes: Por isso, todo o escriba instruído acerca do reino dos céus é semelhante a um pai de família, que tira do seu tesouro coisas novas e velhas. 
E aconteceu que Jesus, concluindo estas parábolas, se retirou dali. 
E, chegando à sua pátria, ensinava-os na sinagoga deles, de sorte que se maravilhavam, e diziam: De onde veio a este a sabedoria, e estas maravilhas? 
Não é este o filho do carpinteiro? e não se chama sua mãe Maria, e seus irmãos Tiago, e José, e Simão, e Judas? 
E não estão entre nós todas as suas irmãs? De onde lhe veio, pois, tudo isto? 
E escandalizavam-se nele. Jesus, porém, lhes disse: Não há profeta sem honra, a não ser na sua pátria e na sua casa. 
E não fez ali muitas maravilhas, por causa da incredulidade deles. 

Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön. 
Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden. 
Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så. 
Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det. 
Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord; 
men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort. 
Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det. 
Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt. 
Den som har öron, han höre.» 
Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?» 
Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet. 
Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har. 
Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå. 
Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma. 
Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig. 
Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra. 
Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det. 
Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen. 
När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen. 
Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje, 
men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall. 
Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt. 
Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.» 
En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker; 
men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 
När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset. 
Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs? 
Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?' 
Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa. 
Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'» 
En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker. 
Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.» 
En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.» 
Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem. 
Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.» 
Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.» 
Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen. 
Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. 
Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar. 
Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände. 
Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är, 
och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. 
Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre. 
Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern. 
Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor; 
och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den. 
Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag. 
När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. -- 
Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 
och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan. 
Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.» 
Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.» 
När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån. 
Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de? 
Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 
Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?» 
Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.» 
Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar. 

Mateus 14

Bíblia Online

Versículos por Tema

Antigo Testamento

Novo Testamento