1 Lorsque Doëg, l'Iduméen, vint avertir Saül, et lui dit que David s'était rendu dans la maison d'Achimélec. Pourquoi te glorifies-tu de la malice, homme puissant? La bonté de Dieu dure toujours.
2 Pareille au rasoir affilé, ta langue médite la ruine, artisan de fraudes!
3 Tu aimes le mal plus que le bien, le mensonge plus que les paroles justes. Sélah (pause).
4 Tu n'aimes que les paroles de destruction, langue perfide!
5 Aussi Dieu te détruira pour toujours; il te saisira et t'arrachera de ta tente; il te déracinera de la terre des vivants. (Sélah.)
6 Les justes le verront, et ils craindront; et ils se riront de lui:
7 Le voilà, cet homme qui n'avait point pris Dieu pour sa force, mais qui s'assurait sur ses grandes richesses, et qui se fortifiait dans sa méchanceté!
8 Mais moi, comme un olivier verdoyant dans la maison de Dieu; je m'assure en la gratuité de Dieu pour toujours et à perpétuité.
9 Je te louerai toujours, parce que tu auras fait cela; et j'espérerai en ton nom, car cela est bon devant tes saints.
1 För sångmästaren; en sång av David,
2 när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»
3 Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.
4 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.
5 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.
6 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.
7 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.
8 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:
9 »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»
10 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.
11 Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.