1 And they brought in the ark of God, and set it in the midst of the tent that David had pitched for it: and they offered burnt-offerings and peace-offerings before God. 2 And when David had made an end of offering the burnt-offering and the peace-offerings, he blessed the people in the name of Jehovah. 3 And he dealt to every one of Israel, both man and woman, to every one a loaf of bread, and a portion of flesh, and a cake of raisins.

4 And he appointed certain of the Levites to minister before the ark of Jehovah, and to celebrate and to thank and praise Jehovah, the God of Israel: 5 Asaph the chief, and second to him Zechariah, Jeiel, and Shemiramoth, and Jehiel, and Mattithiah, and Eliab, and Benaiah, and Obed-edom, and Jeiel, with psalteries and with harps; and Asaph with cymbals, sounding aloud; 6 and Benaiah and Jahaziel the priests with trumpets continually, before the ark of the covenant of God.

7 Then on that day did David first ordain to give thanks unto Jehovah, by the hand of Asaph and his brethren.

8 O give thanks unto Jehovah, call upon his name;

Make known his doings among the peoples.

9 Sing unto him, sing praises unto him;

Talk ye of all his marvellous works.

10 Glory ye in his holy name;

Let the heart of them rejoice that seek Jehovah.

11 Seek ye Jehovah and his strength;

Seek his face evermore.

12 Remember his marvellous works that he hath done,

His wonders, and the judgments of his mouth,

13 O ye seed of Israel his servant,

Ye children of Jacob, his chosen ones.

14 He is Jehovah our God;

His judgments are in all the earth.

15 Remember his covenant for ever,

The word which he commanded to a thousand generations,

16 The covenant which he made with Abraham,

And his oath unto Isaac,

17 And confirmed the same unto Jacob for a statute,

To Israel for an everlasting covenant,

18 Saying, Unto thee will I give the land of Canaan,

The lot of your inheritance;

19 When ye were but a few men in number,

Yea, very few, and sojourners in it;

20 And they went about from nation to nation,

And from one kingdom to another people.

21 He suffered no man to do them wrong;

Yea, he reproved kings for their sakes,

22 Saying, Touch not mine anointed ones,

And do my prophets no harm.

23 Sing unto Jehovah, all the earth;

Show forth his salvation from day to day.

24 Declare his glory among the nations,

His marvellous works among all the peoples.

25 For great is Jehovah, and greatly to be praised:

He also is to be feared above all gods.

26 For all the gods of the peoples are idols:

But Jehovah made the heavens.

27 Honor and majesty are before him:

Strength and gladness are in his place.

28 Ascribe unto Jehovah, ye kindreds of the peoples,

Ascribe unto Jehovah glory and strength;

29 Ascribe unto Jehovah the glory due unto his name:

Bring an offering, and come before him;

Worship Jehovah in holy array.

30 Tremble before him, all the earth:

The world also is established that it cannot be moved.

31 Let the heavens be glad, and let the earth rejoice;

And let them say among the nations, Jehovah reigneth.

32 Let the sea roar, and the fulness thereof;

Let the field exult, and all that is therein;

33 Then shall the trees of the wood sing for joy before Jehovah;

For he cometh to judge the earth.

34 O give thanks unto Jehovah; for he is good;

For his lovingkindness endureth for ever.

35 And say ye, Save us, O God of our salvation,

And gather us together and deliver us from the nations,

To give thanks unto thy holy name,

And to triumph in thy praise.

36 Blessed be Jehovah, the God of Israel,

From everlasting even to everlasting.

And all the people said, Amen, and praised Jehovah.

37 So he left there, before the ark of the covenant of Jehovah, Asaph and his brethren, to minister before the ark continually, as every day’s work required; 38 and Obed-edom with their brethren, threescore and eight; Obed-edom also the son of Jeduthun and Hosah to be doorkeepers; 39 and Zadok the priest, and his brethren the priests, before the tabernacle of Jehovah in the high place that was at Gibeon, 40 to offer burnt-offerings unto Jehovah upon the altar of burnt-offering continually morning and evening, even according to all that is written in the law of Jehovah, which he commanded unto Israel; 41 and with them Heman and Jeduthun, and the rest that were chosen, who were mentioned by name, to give thanks to Jehovah, because his lovingkindness endureth for ever; 42 and with them Heman and Jeduthun with trumpets and cymbals for those that should sound aloud, and with instruments for the songs of God; and the sons of Jeduthun to be at the gate. 43 And all the people departed every man to his house: and David returned to bless his house.

1 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.

2 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.

3 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.

4 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:

5 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.

6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.

7 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:

8 »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

9 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

10 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

11 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

12 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

13 I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

14 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

15 Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

16 på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.

17 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

18 han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'

19 Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.

20 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.

21 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

22 'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'

23 Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

24 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

25 Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.

26 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

27 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.

28 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

29 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.

30 Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.

31 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'

32 Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;

33 ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.

34 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,

35 och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'

36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.

37 Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.

38 Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.

39 Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,

40 för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;

41 och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.

42 Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.

43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.