1 Behold, a king shall reign in righteousness, and princes shall rule in justice. 2 And a man shall be as a hiding-place from the wind, and a covert from the tempest, as streams of water in a dry place, as the shade of a great rock in a weary land. 3 And the eyes of them that see shall not be dim, and the ears of them that hear shall hearken. 4 And the heart of the rash shall understand knowledge, and the tongue of the stammerers shall be ready to speak plainly. 5 The fool shall be no more called noble, nor the churl said to be bountiful. 6 For the fool will speak folly, and his heart will work iniquity, to practise profaneness, and to utter error against Jehovah, to make empty the soul of the hungry, and to cause the drink of the thirsty to fail. 7 And the instruments of the churl are evil: he deviseth wicked devices to destroy the meek with lying words, even when the needy speaketh right. 8 But the noble deviseth noble things; and in noble things shall he continue.

9 Rise up, ye women that are at ease, and hear my voice; ye careless daughters, give ear unto my speech. 10 For days beyond a year shall ye be troubled, ye careless women; for the vintage shall fail, the ingathering shall not come. 11 Tremble, ye women that are at ease; be troubled, ye careless ones; strip you, and make you bare, and gird sackcloth upon your loins. 12 They shall smite upon the breasts for the pleasant fields, for the fruitful vine. 13 Upon the land of my people shall come up thorns and briers; yea, upon all the houses of joy in the joyous city. 14 For the palace shall be forsaken; the populous city shall be deserted; the hill and the watch-tower shall be for dens for ever, a joy of wild asses, a pasture of flocks; 15 until the Spirit be poured upon us from on high, and the wilderness become a fruitful field, and the fruitful field be esteemed as a forest.

16 Then justice shall dwell in the wilderness; and righteousness shall abide in the fruitful field. 17 And the work of righteousness shall be peace; and the effect of righteousness, quietness and confidence for ever. 18 And my people shall abide in a peaceable habitation, and in safe dwellings, and in quiet resting-places. 19 But it shall hail in the downfall of the forest; and the city shall be utterly laid low. 20 Blessed are ye that sow beside all waters, that send forth the feet of the ox and the ass.

1 En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.

2 Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

3 Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.

4 Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.

5 Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.

6 Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

7 Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

8 Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.

9 I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.

10 När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.

11 Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.

12 Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,

13 över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.

14 Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --

15 detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;

16 då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

17 Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.

18 Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

19 Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.

20 Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.