1 Then Jonah prayed unto Jehovah his God out of the fish’s belly. 2 And he said,

I called by reason of mine affliction unto Jehovah,

And he answered me;

Out of the belly of Sheol cried I,

And thou heardest my voice.

3 For thou didst cast me into the depth, in the heart of the seas,

And the flood was round about me;

All thy waves and thy billows passed over me.

4 And I said, I am cast out from before thine eyes;

Yet I will look again toward thy holy temple.

5 The waters compassed me about, even to the soul;

The deep was round about me;

The weeds were wrapped about my head.

6 I went down to the bottoms of the mountains;

The earth with its bars closed upon me for ever:

Yet hast thou brought up my life from the pit, O Jehovah my God.

7 When my soul fainted within me, I remembered Jehovah;

And my prayer came in unto thee, into thy holy temple.

8 They that regard lying vanities

Forsake their own mercy.

9 But I will sacrifice unto thee with the voice of thanksgiving;

I will pay that which I have vowed.

Salvation is of Jehovah.

10 And Jehovah spake unto the fish, and it vomited out Jonah upon the dry land.

1 Men HERREN sände en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter.

2 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.

3 Han sade: »Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst.

4 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.

5 Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.

6 Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.

7 Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.

8 När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.

9 De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.

10 Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!»

11 Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.