1 Then Jonah prayed unto Jehovah his God out of the fish’s belly. 2 And he said,

I called by reason of mine affliction unto Jehovah,

And he answered me;

Out of the belly of Sheol cried I,

And thou heardest my voice.

3 For thou didst cast me into the depth, in the heart of the seas,

And the flood was round about me;

All thy waves and thy billows passed over me.

4 And I said, I am cast out from before thine eyes;

Yet I will look again toward thy holy temple.

5 The waters compassed me about, even to the soul;

The deep was round about me;

The weeds were wrapped about my head.

6 I went down to the bottoms of the mountains;

The earth with its bars closed upon me for ever:

Yet hast thou brought up my life from the pit, O Jehovah my God.

7 When my soul fainted within me, I remembered Jehovah;

And my prayer came in unto thee, into thy holy temple.

8 They that regard lying vanities

Forsake their own mercy.

9 But I will sacrifice unto thee with the voice of thanksgiving;

I will pay that which I have vowed.

Salvation is of Jehovah.

10 And Jehovah spake unto the fish, and it vomited out Jonah upon the dry land.

1 Men HERREN sände en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter.2 Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.3 Han sade: »Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst.4 Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.5 Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.6 Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.7 Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.8 När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.9 De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.10 Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!»11 Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.