1 I beseech you therefore, brethren, by the mercies of God, to present your bodies a living sacrifice, holy, acceptable to God, which is your spiritual service. 2 And be not fashioned according to this world: but be ye transformed by the renewing of your mind, that ye may prove what is the good and acceptable and perfect will of God.

3 For I say, through the grace that was given me, to every man that is among you, not to think of himself more highly than he ought to think; but so to think as to think soberly, according as God hath dealt to each man a measure of faith. 4 For even as we have many members in one body, and all the members have not the same office: 5 so we, who are many, are one body in Christ, and severally members one of another. 6 And having gifts differing according to the grace that was given to us, whether prophecy, let us prophesy according to the proportion of our faith; 7 or ministry, let us give ourselves to our ministry; or he that teacheth, to his teaching; 8 or he that exhorteth, to his exhorting: he that giveth, let him do it with liberality; he that ruleth, with diligence; he that showeth mercy, with cheerfulness.

9 Let love be without hypocrisy. Abhor that which is evil; cleave to that which is good. 10 In love of the brethren be tenderly affectioned one to another; in honor preferring one another; 11 in diligence not slothful; fervent in spirit; serving the Lord; 12 rejoicing in hope; patient in tribulation; continuing stedfastly in prayer; 13 communicating to the necessities of the saints; given to hospitality. 14 Bless them that persecute you; bless, and curse not. 15 Rejoice with them that rejoice; weep with them that weep. 16 Be of the same mind one toward another. Set not your mind on high things, but condescend to things that are lowly. Be not wise in your own conceits. 17 Render to no man evil for evil. Take thought for things honorable in the sight of all men. 18 If it be possible, as much as in you lieth, be at peace with all men. 19 Avenge not yourselves, beloved, but give place unto the wrath of God: for it is written, Vengeance belongeth unto me; I will recompense, saith the Lord. 20 But if thine enemy hunger, feed him; if he thirst, give him to drink: for in so doing thou shalt heap coals of fire upon his head. 21 Be not overcome of evil, but overcome evil with good.

1 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

2 Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

3 Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

4 Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

5 så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

6 Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

7 har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

8 är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

9 Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

10 Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

11 Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

12 Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

14 Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

15 Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

17 Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

18 Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

19 Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»

20 Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»

21 Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.